Morrn morrn!
Nu ligger frukosten i magen, jag har svarat på ett mail från en av er värdefulla läsare<3 och det är dags att sminka på ett ansikte och bege mig till morgonmöte på jobbet!
Nu kör vi tjejer! Hoppas ni mår ok idag @-->---
Nu kör vi tjejer! Hoppas ni mår ok idag @-->---
Ameh!
Rudolf med röda mulen?? Jenny??
BÖÖÖÖÖÖL!! Katastrof. Först skriver jag hur bra det går och hur bra jag mår och sen moffar jag i mig semlor, fiskpinnar, lasagne och massa mjölkchoklad tills det sprutar ur öronen (och ur min stackars matstrupe)!!
Det är riktigt lyckat verkligen. Men suck, skitsamma!!!!!!! Jag har iaf haft 2,5 kanonbra dagar och det kan bli fler, det är jag säker på.
När jag kom till jobbet i morse började en massa tankar och efterföljande känslor brusa i kroppen. Jag motstod impulsen att åka hem direkt utan satte mig på möte med andra skyddsombud i regionen. Om jag kunde koncentrera mig??
ÖHH..??
Inte det minsta såklart! Ätstörningen matade mig med tankar som "mina armar är fläskiga", "jag är ful", "de andra tycker att jag är sorgligt inkompetent", "vilket skämt jag är", "låren flyter ut på stolen", "jag är lat och äcklig". Väldigt motiverande och upplyftande tankar eller hur?! Riktigt KONSTIGT att jag börade må sämre och sämre eller?
KNAPPAST! Så vid lunchtid åkte jag hem (med rast på vägen för att köpa med mig diverse "godsaker" givetvis!). Och sen hängav jag mig fullständigt åt precis det jag ska försöka mitt bästa att INTE hänge mig åt!!!!!
Så är det. Sån är den fina sanningen. Men nu är det kväll och det närmar sig kvällsmat. Den SKA intas. Sambon kommer hem snart så jag kan beklaga mig för honom och få stöttning att gå vidare. Känner mig något modfälld.
Tänker på er! @-->---
Big step back
Jajamen
Munnen full just nu
Men det skiter jag i
Jag går vidare!!!!
Munnen full just nu
Men det skiter jag i
Jag går vidare!!!!
Herregud!
Vet inte ens hur och vad jag ska skriva. JAG ÄR GLAD! Jag mår faktiskt bra.
Hur är det möjligt?? Vad händer??
Jag känner sån lust till livet! Detta gör mig förvirrad eftersom jag inte för så länge sen kände mig djupt nedstämd. Antingen är det något personlighetsfel(??) att det skiftar så här, eller så är det så här ryckigt det är när man är på väg att bli frisk ur en ätstörning?
Jag vet inte, och jag kanske inte behöver veta heller? Jag har bara haft en alldeles underbar helg (inga hetsätningar, ingen svält = fy fasen rent ut sagt vad jag har kämpat ska ni veta!). Det känns som att jag skiter i tjockkänslor och allt sånt. Det betyder liksom ingenting, för jag mår bara så himla BRA just nu!
Lördagsmiddag: Banangratinerad kassler i sherrysås Söndagsmiddag hos svärmor: Lax, potatis och sååås
och ris
Det finns massor av saker jag måste fortsätta jobba med mat- och beteendemässigt, men det jag lyckats att uppnå det senaste halvåret är att jag äter både hemma, på jobbet, tillsammans med andra, på fester osv UTAN PROBLEM längre! Alltså ååå, fatta hur stort det är för mig. Det är så förbaskat jäkla SKÖNT och helt underbart! Jag äter av allt, känner glädje av att dela en måltid med andra och att träffa folk igen.
Alltså jag vet inte vad jag ska skriva mer just nu..!
ÅÅHHHHHHH!!!!!!! <3
Mycket på gång
Nu är det helg och mycket står för dörren. Jag försöker att inte känna mig stressad, som jag annars lätt kan göra om jag har saker inplanerade. Tycker ni om när saker är inbokade eller blir ni också stressade av det? För mig är det så osäkert hur jag mår (dvs hur tjock jag känner mig den dagen/tiden, hur trött jag är osv), samt om jag kommer hinna hetsäta den dagen eller inte osv. Men det har börjat bli bättre.
Idag ska jag träffa en av mina underbara kusiner och planera för min brors bröllop! Tjo ho hooo!! Det ska verkligen bli roligt. Vi ska träffas på ett litet fik, sitta där hela förmiddagen och "mysa", sen käka lunch nånstans och gå lite i affärer (jag måste ju visa henne vilka fina saker jag tänkt på till dukningen hehe).
Ikväll så ska vi till min sambos syster som bor drygt en timmes enkel resväg söderut och äta middag och fira en högtidsdag. Jag fick mess från en mammaledig kollega som också ville träffas idag och ååå vad jag hade velat det (saknar henne så mycket), men vi får ta det kommande helg som det verkar nu. Imorgon ska vi fira svärmor på hennes födelsedag.
Jag tror att jag kommer vara fullständigt utmattad när den här helgen är över, även om jag såklart hoppas att jag inte blir det.
Tänker på er!
Förresten! Tingeling; vad roligt att du skrev<3
Hänger ni med i svängarna?
Det är mitt i natten och här sitter jag och äter nattamat haha! var så hungrig trots att jag åt ett rejält kvällsmål igår i vanlig ordning.
Vet ni? Jag mår bra. JAG MÅR BRA!!!
WO HO HOOOOOO!!!
Hela dagen igår var helt underbar och när jag får sådana dagar kan inget stoppa mig. Kommer ni ihåg den där kollegan jag skrev om? Han frågade mig om jag ville gå ut och käka igår på lunchen och jag tvekade inte en enda sekund. Det är som ingenting för mig nu..! Åt klyftpotatis, kyckling och en god kall sås till det. Två andra kollegor var också på samma restaurang och vi hade så otroligt kul.
Maten kan inte skrämma mig alls på det sättet längre. Nu äter jag ju mina mål och vågar prova allt. Friheten är total och det kan bara bli bättre. Mörkret besöker mig ju regelbundet (som vi vet), men det känns som att det blir allt kortare stunder och för varje gång jag blir glad igen så blir jag alltid liiite gladare på nåt sätt... jag har fluoxetin 60 mg som hjälp på traven (vet att ni är några som undrat). Men utan att äta kan man inte må bra, så är det bara.
Jag hoppas nu att det här håller i sig ett tag. Gärna över helgen som innefattar lite festligheter för sambons syster bland annat. Nu ska jag dra duntäcket över huvudet och snarka en stund till!
______________________________________
Uppdatering på morgonkvisten:
Har ätit klart min frukost och ska göra mig iordning för jobb. Idag ska jag ha samverkansmöte med socialförvaltningen.
Tänker på er @-->--
Vet ni? Jag mår bra. JAG MÅR BRA!!!
WO HO HOOOOOO!!!
Hela dagen igår var helt underbar och när jag får sådana dagar kan inget stoppa mig. Kommer ni ihåg den där kollegan jag skrev om? Han frågade mig om jag ville gå ut och käka igår på lunchen och jag tvekade inte en enda sekund. Det är som ingenting för mig nu..! Åt klyftpotatis, kyckling och en god kall sås till det. Två andra kollegor var också på samma restaurang och vi hade så otroligt kul.
Maten kan inte skrämma mig alls på det sättet längre. Nu äter jag ju mina mål och vågar prova allt. Friheten är total och det kan bara bli bättre. Mörkret besöker mig ju regelbundet (som vi vet), men det känns som att det blir allt kortare stunder och för varje gång jag blir glad igen så blir jag alltid liiite gladare på nåt sätt... jag har fluoxetin 60 mg som hjälp på traven (vet att ni är några som undrat). Men utan att äta kan man inte må bra, så är det bara.
Jag hoppas nu att det här håller i sig ett tag. Gärna över helgen som innefattar lite festligheter för sambons syster bland annat. Nu ska jag dra duntäcket över huvudet och snarka en stund till!
______________________________________
Uppdatering på morgonkvisten:
Har ätit klart min frukost och ska göra mig iordning för jobb. Idag ska jag ha samverkansmöte med socialförvaltningen.
Tänker på er @-->--
Tjenis
Jag på väg till jobbet idag - Helluuuuu!!!
Nu är jag hemma. Hunden mår bra, yeeees<3 Det har varit fullt upp idag på jobbet. Fick en go kram av en kvinna jag träffade och jag blev alldeles varm inombords när hennes tårar utbyttes i leende och hopp.
Förresten; "28-åringen", jag har ju glömt att säga welcome back!!!:) Klart jag minns dig och vad glad jag blev för din kommentar och att läsa att du haft det bra.. fina du<3
I din kommentar frågade/funderade du bland annat kring det här med att inte berätta/berätta om hetsplaner osv för sin sambo. Jag tänker lyfta upp det i något inlägg framåt!
Ni vet väl att ni är bäst??? @-->--
Lilla vovvsingen!!
Gomorgon<3
Jag mår bättre. Och det är jag jäkligt glad för. Dessutom började morgonen dramatiskt och jag fick annat att tänka på än mig själv och mina småbekymmer!
Det var nämligen så att vi gjorde leverpastej här hemma igår.
Det blev riktigt gott..!
Sambon hade tagit upp späck från frysen till detta. Vår vovve var ensam hemma under dagen och ja.. ni kan säkert lista ut resten!
När sambon kom hem "saknades" över ETT HALVT KILO späck!! Hon hade alltså på något sätt sträckt sig upp på diskbänken och fått tag i några av bitarna.
Hela kvällen här igår bubblade det i hennes lilla mage och när jag vaknade i morse låg späcken prydligt uppkastad på golvet i hennes sovrum och hon tittade upp på mig och såg ynklig ut!! Ååå.. fy fan, mitt hjärta bara brast, tänk vilken pärs för henne och få upp dessa stora bitar och mängder!!! De hade inte smält någonting.. Usch..
Älskar dig!
Jag bara kastade mig över henne (eller ja alltså inte fullt så våldsamt som det låter haha) och kramade sönder henne nu på morgonen. Sen "sanerade" jag rummet och hon ligger fortfarande däruppe och vilar (annars brukar hon alltid vara före mig ner i köket och kräva frukost om morgnarna). Jag vet ju så väl att det inte tjänar till att tycka synd om en hund (då utsänder man ju så svag energi), men mitt hjärta brister verkligen när sådant här händer<3
Blev visst ett helt inlägg om detta. Otroligt intressant för er haha! Men ok. Jag har bråttom idag så får försöka titta in till er lite senare. Undrar hur ni har det. Jag har fått ett upprag av chefen att se över en av våra kundprocesser i organisationen. Detta ska jag göra tillsammans med en tjej på ett annat kontor. Så jag tar mina matlådor och åker dit idag! Yes yes!
Tycker om er! KRAM@-->--
Jag mår bättre. Och det är jag jäkligt glad för. Dessutom började morgonen dramatiskt och jag fick annat att tänka på än mig själv och mina småbekymmer!
Det var nämligen så att vi gjorde leverpastej här hemma igår.
Det blev riktigt gott..!
Sambon hade tagit upp späck från frysen till detta. Vår vovve var ensam hemma under dagen och ja.. ni kan säkert lista ut resten!
När sambon kom hem "saknades" över ETT HALVT KILO späck!! Hon hade alltså på något sätt sträckt sig upp på diskbänken och fått tag i några av bitarna.
Hela kvällen här igår bubblade det i hennes lilla mage och när jag vaknade i morse låg späcken prydligt uppkastad på golvet i hennes sovrum och hon tittade upp på mig och såg ynklig ut!! Ååå.. fy fan, mitt hjärta bara brast, tänk vilken pärs för henne och få upp dessa stora bitar och mängder!!! De hade inte smält någonting.. Usch..
Älskar dig!
Jag bara kastade mig över henne (eller ja alltså inte fullt så våldsamt som det låter haha) och kramade sönder henne nu på morgonen. Sen "sanerade" jag rummet och hon ligger fortfarande däruppe och vilar (annars brukar hon alltid vara före mig ner i köket och kräva frukost om morgnarna). Jag vet ju så väl att det inte tjänar till att tycka synd om en hund (då utsänder man ju så svag energi), men mitt hjärta brister verkligen när sådant här händer<3
Blev visst ett helt inlägg om detta. Otroligt intressant för er haha! Men ok. Jag har bråttom idag så får försöka titta in till er lite senare. Undrar hur ni har det. Jag har fått ett upprag av chefen att se över en av våra kundprocesser i organisationen. Detta ska jag göra tillsammans med en tjej på ett annat kontor. Så jag tar mina matlådor och åker dit idag! Yes yes!
Tycker om er! KRAM@-->--
.............
Återkommer imorgon. Har mått bättre om man säger så.
Är bara så nedstämd och låg så det finns inte!
Ta hand om er vänner. på återhörande!
Är bara så nedstämd och låg så det finns inte!
Ta hand om er vänner. på återhörande!
Wo ho hooo!!!
Måste ju börja dagen med lite morgonpepp/rubriktjosan så man hittar ut lite ur den där konstiga bubblan som liksom omger en mer eller mindre när man stiger upp eller va säger ni! wo ho hooo!!
Hur mår ni därute??? Hoppas ni fått ok sömn och känner er någorlunda laddade för denna tisdag<3 Jag är inte så pepp på att jobba idag. Eller ja, jag känner mig faktiskt ursleten om jag ska vara riktigt ärlig. Men så är det och jag ska göra mitt bästa på jobbet ändå. Det brukar bli bättre bara jag kommer dit!
Jag fick fina kommentarer och lite frågor igår; skriver ett inlägg tillägnat dem senare idag.
Ni är bäst!
NU KÖR VI!!!
Uppdatering
Nu börjar måndagseftermiddagen närma sig sitt slut. 2 timmar av denna har jag tillbringat med att tvångsmässigt äta och spy. Snacka om att jag känner mig lyckad och som en bra förebild just nu! NOOOOOT!! Gör om gör rätt!!! Följ inte mitt exempel för jag blev inte lyckligare av det.
Ska snart gå ut med soporna och sen äta kvällsmat.
Det har annars varit en bra dag, i alla fall jobbmässigt och vad gäller mina regelbundna måltider. I övrigt känner jag mig nedstämd och modstulen. Depressionen har verkligen märkts av den senaste tiden, även om jag har gjort mitt bästa för att det utåt sett inte ska märkas.
Och faktiskt; att le och skratta mycket gör faktiskt att man känner sig gladare, men i mitt bröst finns ett djupt, svart hål. Kan inte beskriva det bättre än så. Det är som att direkt när jag kommer ut från jobbet så faller jag och känner bara en sak: JAG ORKAR INTE!
Gollum??? Jenny???
Nää! nu ska jag ta och rycka upp mig! (finns det något värre uttryck än det??? haha). Kvällsmat it is. Det blir frukostmat idag, 2 mackor m fil och müsli+banan. Det är ett säkert kort och jag har inget val heller egentligen. Jag har inte tagit upp något från frysen jag kan tillaga.
Tänker på er det vet ni!!@-->--
Ska snart gå ut med soporna och sen äta kvällsmat.
Det har annars varit en bra dag, i alla fall jobbmässigt och vad gäller mina regelbundna måltider. I övrigt känner jag mig nedstämd och modstulen. Depressionen har verkligen märkts av den senaste tiden, även om jag har gjort mitt bästa för att det utåt sett inte ska märkas.
Och faktiskt; att le och skratta mycket gör faktiskt att man känner sig gladare, men i mitt bröst finns ett djupt, svart hål. Kan inte beskriva det bättre än så. Det är som att direkt när jag kommer ut från jobbet så faller jag och känner bara en sak: JAG ORKAR INTE!
Gollum??? Jenny???
Nää! nu ska jag ta och rycka upp mig! (finns det något värre uttryck än det??? haha). Kvällsmat it is. Det blir frukostmat idag, 2 mackor m fil och müsli+banan. Det är ett säkert kort och jag har inget val heller egentligen. Jag har inte tagit upp något från frysen jag kan tillaga.
Tänker på er det vet ni!!@-->--
Vad kan man kräva egentligen?
Morrn<3 Tusen miljarders tack för de kommentarer ni lämnade igår, att få höra era erfarenheter och råd är GULD för mig. Hoppas ni förstår det för jag kan inte uttrycka på ett bättre sätt hur mycket ni betyder för mig. Hur mycket ni hjälper mig!
Jag har funderat på det där med min sambo... jag vet inte vad man kan kräva egentligen..?! Som igår i affären, vi stannade mellan några hyllor (på godisavdelningen.. hah!) och jag började gråta, för mina känslor var så övermäktiga.
Jag slängde ut krokar till honom, ville så förtvivlat gärna att han på något sätt verkligen skulle kunna bryta sjukdomens skrikande ångest och beslutsamhet. Men det verkar bara som att man själv kan det?? Det är ju så jäkla svårt att säga "gör så här snälla". Men jag berättade vad jag tänkte och kände i den stunden (och hade gjort så under dagens gång så han borde inte blivit alltför överraskad om man säger så).
Jag berättade vad ätstörningen matat mig med hela dagen och hur jag inte orkade stå ut längre, och på något sätt kom väl beslutsamheten i min kapitulation fram också antar jag. Att jag hade bestämt mig för att det inte gick längre utan att "vräka".
När man mår så dåligt som jag gjorde då så är det lätt att saker och ting slinker ur en typ som jag sa till honom att "det kommer ju kännas jättegott för dig med middag sen efter att du har varit ute och sprungit" (hulk hulk tårar rinner)
"Jamen Jenny, jag kan ju inte stanna hemma och sluta leva mitt liv bara för att du mår dåligt!"
Sen kom jag inte riktigt ihåg hur han sa men något i stil med att "jag vet att du tycker det är jobbigt att jag springer, men jag kan ju inte ha dåligt samvete för det" eller nåt sånt.
Det som hände då var att jag bara mådde ännu sämre, och ensam, ensam, ensam... och lämnad i ätstörningens våld på något sätt. Som att ätstörningen fick bekräftat för mig genom min killes ord hur j-a dum jag faktiskt är och vilken dålig sambo jag är och att jag bara förstör hela tiden. Och att hetsen var det självklara alternativet.
Jag ville att han skulle sagt värmande saker, fått mig att förstå att jag är älskad, att han finns där för mig i ur och skur! Och jo, jag vet självklart att han inte kan läsa mina tankar (tårar ser man ju dock)... i alla fall: I en ångestattack så kan man ju oftast inte diskutera, eller hur? inte heller orkar/kan man be om det man VERKLIGEN behöver. Motparten upplever att en konflikt är på gång, man verkar ju provocerande och säger klumpiga saker som jag gjorde ang middagen.
Men i själva verket så är känslorna helt upp och ner inom en och man är ju absolut inte ute efter att såra den andre, men saker och ting bara bubblar ur en. TROTS att man inte är i stånd att diskutera NÅGONTING överhuvudtaget. Men vill bara att personen ska FATTA det och ta hand om en, bry sig om en, säga snälla saker osv.
Å.. äsch.. jag bara babblar på.. ska sätta punkt nu. Men ni förstår säkert hur jag menar.
Vill önska er en god morgon och ska kika in till er nu @-->--
Jag har funderat på det där med min sambo... jag vet inte vad man kan kräva egentligen..?! Som igår i affären, vi stannade mellan några hyllor (på godisavdelningen.. hah!) och jag började gråta, för mina känslor var så övermäktiga.
Jag slängde ut krokar till honom, ville så förtvivlat gärna att han på något sätt verkligen skulle kunna bryta sjukdomens skrikande ångest och beslutsamhet. Men det verkar bara som att man själv kan det?? Det är ju så jäkla svårt att säga "gör så här snälla". Men jag berättade vad jag tänkte och kände i den stunden (och hade gjort så under dagens gång så han borde inte blivit alltför överraskad om man säger så).
Jag berättade vad ätstörningen matat mig med hela dagen och hur jag inte orkade stå ut längre, och på något sätt kom väl beslutsamheten i min kapitulation fram också antar jag. Att jag hade bestämt mig för att det inte gick längre utan att "vräka".
När man mår så dåligt som jag gjorde då så är det lätt att saker och ting slinker ur en typ som jag sa till honom att "det kommer ju kännas jättegott för dig med middag sen efter att du har varit ute och sprungit" (hulk hulk tårar rinner)
"Jamen Jenny, jag kan ju inte stanna hemma och sluta leva mitt liv bara för att du mår dåligt!"
Sen kom jag inte riktigt ihåg hur han sa men något i stil med att "jag vet att du tycker det är jobbigt att jag springer, men jag kan ju inte ha dåligt samvete för det" eller nåt sånt.
Det som hände då var att jag bara mådde ännu sämre, och ensam, ensam, ensam... och lämnad i ätstörningens våld på något sätt. Som att ätstörningen fick bekräftat för mig genom min killes ord hur j-a dum jag faktiskt är och vilken dålig sambo jag är och att jag bara förstör hela tiden. Och att hetsen var det självklara alternativet.
Jag ville att han skulle sagt värmande saker, fått mig att förstå att jag är älskad, att han finns där för mig i ur och skur! Och jo, jag vet självklart att han inte kan läsa mina tankar (tårar ser man ju dock)... i alla fall: I en ångestattack så kan man ju oftast inte diskutera, eller hur? inte heller orkar/kan man be om det man VERKLIGEN behöver. Motparten upplever att en konflikt är på gång, man verkar ju provocerande och säger klumpiga saker som jag gjorde ang middagen.
Men i själva verket så är känslorna helt upp och ner inom en och man är ju absolut inte ute efter att såra den andre, men saker och ting bara bubblar ur en. TROTS att man inte är i stånd att diskutera NÅGONTING överhuvudtaget. Men vill bara att personen ska FATTA det och ta hand om en, bry sig om en, säga snälla saker osv.
Å.. äsch.. jag bara babblar på.. ska sätta punkt nu. Men ni förstår säkert hur jag menar.
Vill önska er en god morgon och ska kika in till er nu @-->--
Tvångsmässigt ätande och tårar
Vanliga frukosten (som ni känner till vid det här laget haha) - check!
2 mackor som fm-mellanmål - check!
1 äpple därefter - check!
Thaibuffe till lunch - check!
Kanelbulle och kaffe här hemma sedan - check!
Och nu... tvångsmässigt ätande med den obligatoriska spyan efteråt. CHECK!!!
Ångesten har varit total ända sedan inatt och jag klarade inte att stå emot mer. Min sambo och jag var i affären och handlade när jag bestämde mig för att kapitulera i eftermiddags.
Med andra ord var det första gången någon varit med mig vid inhandling av "hetsmaterial". Det är inte hans fel. Han vet inte vad han ska göra. jag klandrar honom inte.. det är MITT ansvar att ta hand om mig själv, inte hans..
När han gav sig ut och springa innan satt jag med munnen full av varm kladdkaka och kall vaniljglass, semlor och massa annat redan innan han givit sig iväg..! Hur lågt får man sjunka??
:(
Känner mig som en sån förlorare, men vill samtidigt ändå tro att; Nej! Jag kämpar faktiskt på bra på många sätt ändå!!! Jag äter regelbundet och tillräckligt, jag försöker reda ut vardagen, göra mitt bästa.
Nåväl.. Ikväll blir det "mysmiddag" med vildsvinskött och potatisgratäng + vitlöksbröd. Fy fan vad jag mår uruselt. Riktigt, riktigt risigt... känns som mitt bröst ska sprängas av all ångest och innan i affären fick jag självmordstankar. Då började tårarna strila ner för mina kinder och folk tittade konstigt på mig.
Jag måste stå ut. Äta middag som vanligt. Fortsätta kampen. Det är bara så det är.
Tänker på er för att känna mig mindre ensam @-->--
2 mackor som fm-mellanmål - check!
1 äpple därefter - check!
Thaibuffe till lunch - check!
Kanelbulle och kaffe här hemma sedan - check!
Och nu... tvångsmässigt ätande med den obligatoriska spyan efteråt. CHECK!!!
Ångesten har varit total ända sedan inatt och jag klarade inte att stå emot mer. Min sambo och jag var i affären och handlade när jag bestämde mig för att kapitulera i eftermiddags.
Med andra ord var det första gången någon varit med mig vid inhandling av "hetsmaterial". Det är inte hans fel. Han vet inte vad han ska göra. jag klandrar honom inte.. det är MITT ansvar att ta hand om mig själv, inte hans..
När han gav sig ut och springa innan satt jag med munnen full av varm kladdkaka och kall vaniljglass, semlor och massa annat redan innan han givit sig iväg..! Hur lågt får man sjunka??
:(
Känner mig som en sån förlorare, men vill samtidigt ändå tro att; Nej! Jag kämpar faktiskt på bra på många sätt ändå!!! Jag äter regelbundet och tillräckligt, jag försöker reda ut vardagen, göra mitt bästa.
Nåväl.. Ikväll blir det "mysmiddag" med vildsvinskött och potatisgratäng + vitlöksbröd. Fy fan vad jag mår uruselt. Riktigt, riktigt risigt... känns som mitt bröst ska sprängas av all ångest och innan i affären fick jag självmordstankar. Då började tårarna strila ner för mina kinder och folk tittade konstigt på mig.
Jag måste stå ut. Äta middag som vanligt. Fortsätta kampen. Det är bara så det är.
Tänker på er för att känna mig mindre ensam @-->--
Böööööööööl!
Kvällens middag: Klyftpotatis med kycklingfilégryta
Jag är så JÄVLA MÄTT och känner mig äcklig. Men det är skitsamma. Det ÄR verkligen det. Vi har så mysigt jag, sambon och vovven. Och jag är trött. Så jag orkar faktiskt inte med någon ångest ikväll. Inte nu. Helst aldrig mer!
Jag har inte haft någon hetsession idag (de minskar allt mer i antal per vecka), och det är faktiskt himla bra jobbat Jennybenny! Wo ho hoooo! Detta betyder även att min mage är uppsvälld som jag vet inte vad. Så himla dumt att man ska bli "bestraffad" när man gör det som är rätt tycker inte ni också det?
Men NÄÄ hörni, nu ska jag sluta beklaga mig så himla mycket..!:)
Tack Natalie för din kommentar, blev så glad, fina du<33
Kram på er vänner, ha en skön kväll! Tänker massvis på er @-->--
Overload av känslor och tankar
Skulle skriva ett inlägg, men det blev bara STOPP för min hjärna är överbelastad eller något.
Det är inte så att jag har massa ångest, eller jo.. en del som vanligt efter nattens mardrömmar och morgonens dusch. Men mest är det så mycket känslor och tankar som flyger runt.
Måste samla mig lite.
Hoppas ni mår väl @-->--
Det är inte så att jag har massa ångest, eller jo.. en del som vanligt efter nattens mardrömmar och morgonens dusch. Men mest är det så mycket känslor och tankar som flyger runt.
Måste samla mig lite.
Hoppas ni mår väl @-->--
Work and other things
En ny dag gryr. Jag har utfodrat hunden och nu utfodrar jag mig själv:) Två mackor (kanske blir en till) och fil m müsli och banan i.
Som vanligt med andra ord! Och, jag menar; varför ändra på ett vinnande koncept? :)
Wo ho hoooo!!
Jag har fått frågor om vad jag jobbar som. Jag är arbetsförmedlare med inriktning mot arbetslösa ungdomar (19-24 år). Kan jag hjälpa någon ungdom till rätta i sitt liv och få nåt kul att göra så är min dag räddad! Alla är lika mycket värda, oavsett hur det förflutna ser ut och jag ger extra stöd till de ungdomar som har bekymmer på något sätt (det kan vara missbruk, dyslexi, psykos, sociala problem osv).
Många har en väldigt negativ bild av myndigheter när de kommer till mig, men den brukar jag försöka att ändra på så snabbt som möjligt, annars blir det ju jättesvårt att samarbeta för att lösa deras situation<3
Många ungdomar har det tufft idag. Det är på många sätt ett väldigt krävande samhälle att växa upp i idag och inte minst att komma ut på arbetsmarknaden. Idag ska jag tillsammans med en av "mina" ungdomar till en psykmottagning och träffa hennes behandlare. Jag vill veta hur jag som hennes arbetsförmedlare kan stötta henne i arbetssökandet, hur hennes psykos påverkar hennes arbetsförmåga osv. Om vi kan hjälpa henne på något annat sätt med stödperson etc.
Jag har valt att hålla jobbet lite vid sidan av, eftersom jag erfarit att det kan vara känsligt. Och många kanske har dåliga erfarenheter av att ha mött människor i mitt yrke. Men jag hoppas inte det..! I alla fall har jag mycket stor nytta av mina egna erfarenheter och problem i mitt jobb. Håller jag inte ihop en dag/är sjukskriven etc så tar någon annan över så inte tredje part blir lidande.
Äsch, nog talat om jobbet eller vad säger ni?:)
Hoppas ni fått en skön natts sömn, ska titta in till er sen<3 På återhörande!
Som vanligt med andra ord! Och, jag menar; varför ändra på ett vinnande koncept? :)
Wo ho hoooo!!
Jag har fått frågor om vad jag jobbar som. Jag är arbetsförmedlare med inriktning mot arbetslösa ungdomar (19-24 år). Kan jag hjälpa någon ungdom till rätta i sitt liv och få nåt kul att göra så är min dag räddad! Alla är lika mycket värda, oavsett hur det förflutna ser ut och jag ger extra stöd till de ungdomar som har bekymmer på något sätt (det kan vara missbruk, dyslexi, psykos, sociala problem osv).
Många har en väldigt negativ bild av myndigheter när de kommer till mig, men den brukar jag försöka att ändra på så snabbt som möjligt, annars blir det ju jättesvårt att samarbeta för att lösa deras situation<3
Många ungdomar har det tufft idag. Det är på många sätt ett väldigt krävande samhälle att växa upp i idag och inte minst att komma ut på arbetsmarknaden. Idag ska jag tillsammans med en av "mina" ungdomar till en psykmottagning och träffa hennes behandlare. Jag vill veta hur jag som hennes arbetsförmedlare kan stötta henne i arbetssökandet, hur hennes psykos påverkar hennes arbetsförmåga osv. Om vi kan hjälpa henne på något annat sätt med stödperson etc.
Jag har valt att hålla jobbet lite vid sidan av, eftersom jag erfarit att det kan vara känsligt. Och många kanske har dåliga erfarenheter av att ha mött människor i mitt yrke. Men jag hoppas inte det..! I alla fall har jag mycket stor nytta av mina egna erfarenheter och problem i mitt jobb. Håller jag inte ihop en dag/är sjukskriven etc så tar någon annan över så inte tredje part blir lidande.
Äsch, nog talat om jobbet eller vad säger ni?:)
Hoppas ni fått en skön natts sömn, ska titta in till er sen<3 På återhörande!
Kvällningen närmar sig ännu en gång..
Hej finingar. Måste bara börja med att berätta för er att jag har haft en så himla skön eftermiddag, jag har varit "hundfri" för första gången på jättelänge. Jag älskar vår hund fruktansvärt mycket, men OJ vad skönt det varit att bara vara själv i eftermiddag. Alone! Fattar ni! Jag har inte tagit ett steg mer än nödvändigt, tjo ho hoooo!!
Idag anställde jag ytterligare en tjej för några veckors jobb. Hon blev så otroligt glad så jag blev alldeles rörd. Jag ser fram emot att vara hennes handledare och jag ska försöka mitt bästa att "lära henne allt jag kan" (så det lär ju gå jäävligt fort med andra ord..!) haha!
Dessutom träffade jag en kille idag, som haft det väldigt svårt det senaste året. Jag började nu "arbeta med" honom och kände faktiskt att jag nådde fram. Det ska bli så roligt att få följa/hjälpa honom.
Nog om jobbprat. Jag ska ta och diska upp 2 dagars disk (nej vi har inte diskmaskin i det här gamla radhuset, men det blir det ändring på när vi flyttar till huset kan jag lova er!). Jag brukar fråga sambon om vi har några osynliga familjemedlemmar här hemma som jag inte känner till eller nåt, för diskberget växer alltid så jäkla fort;)
Jag har inte så mycket mer att tillägga idag, så på återhörande tjejer!
Ni är bäst<33
Idag anställde jag ytterligare en tjej för några veckors jobb. Hon blev så otroligt glad så jag blev alldeles rörd. Jag ser fram emot att vara hennes handledare och jag ska försöka mitt bästa att "lära henne allt jag kan" (så det lär ju gå jäävligt fort med andra ord..!) haha!
Dessutom träffade jag en kille idag, som haft det väldigt svårt det senaste året. Jag började nu "arbeta med" honom och kände faktiskt att jag nådde fram. Det ska bli så roligt att få följa/hjälpa honom.
Nog om jobbprat. Jag ska ta och diska upp 2 dagars disk (nej vi har inte diskmaskin i det här gamla radhuset, men det blir det ändring på när vi flyttar till huset kan jag lova er!). Jag brukar fråga sambon om vi har några osynliga familjemedlemmar här hemma som jag inte känner till eller nåt, för diskberget växer alltid så jäkla fort;)
Jag har inte så mycket mer att tillägga idag, så på återhörande tjejer!
Ni är bäst<33
Ännu ett till dig Caroline;
Dina prickar kommer att försvinna, men nya riskerar ju såklart att komma om blodkärlen återigen utsätts för en påfrestning. Hur är din situation egentligen, är du mammaledig och på väg att bli mamma igen..? Om du vill får du gärna maila mig stället på [email protected] så kan jag svara dig där istället <333 Oavsett hur du gör så förstår jag verkligen att du har det tufft just nu och önskar verkligen att jag kan stötta dig på något sätt. Kram!
Svar till carolineelizabeth:
Jag har försökt svara inne hos dig men det är nog nåt galet med kommentarsfunktionen för den sidan laddas inte upp när man klickar på att kommentera. Men hoppas du läser det här<3
De röda prickar du beskriver är (precis som Camilla också svarade) blodkärl kring ögonen som spricker vid ansträngningen av att spy. Mina uppträder främst i ögonvitan. Jag vet ju dock inte hur dina prickar ser ut eller hur länge du haft dem osv, men fortsätter det utan att bli bättre så är det alltid bäst att kolla upp dem hos doktorn..! Går du i någon behandling för din ätstörning just nu?
Tänker dig Caroline @-->--
De röda prickar du beskriver är (precis som Camilla också svarade) blodkärl kring ögonen som spricker vid ansträngningen av att spy. Mina uppträder främst i ögonvitan. Jag vet ju dock inte hur dina prickar ser ut eller hur länge du haft dem osv, men fortsätter det utan att bli bättre så är det alltid bäst att kolla upp dem hos doktorn..! Går du i någon behandling för din ätstörning just nu?
Tänker dig Caroline @-->--
Så var det kväll igen...
Jag ska tillbaka till tandläkaren i april för en bit av en tand har ramlat av (!) visade det sig vid dagens undersökning. Så de ska slipa tror jag. Det är en av de tänder som sitter näst längst in och är svåra att komma åt. Jag lät dem lura mig att köpa en flourskölj också - så "BANG och smutsen är väck!" eller vad de nu säger..;)
Idag käkade jag skinkstek, potatis och sås till lunch. Kanelbulle och kaffe på det när jag och sambon kom hem efteråt. Mitt förslag (wohohoooo)! Och jävligt gott var det. Har inte dåligt samvete. Orkar inte.
Och nu har jag precis käkat kvällsmat (blev först en tallrik fil m müsli samt banan och en macka med älgkött på, sedan en halv portion från helgens middagsrester på det). Svårt att bestämma mig? Nja snarare så att vi hade lite kvar av mycket i kylskåpet..:)
Mår lite sådär just nu. Känner mest för att lägga mig i sängen och överäta om jag ska vara helt ärlig. Varför vet jag inte riktigt. Funderar på om jag känner så för att jag är trött. Kanske, kanske inte.
Hoppas ni mår väl @-->--
