Tjenis

Jag på väg till jobbet idag - Helluuuuu!!!

Nu är jag hemma. Hunden mår bra, yeeees<3 Det har varit fullt upp idag på jobbet. Fick en go kram av en kvinna jag träffade och jag blev alldeles varm inombords när hennes tårar utbyttes i leende och hopp.

Förresten; "28-åringen", jag har ju glömt att säga welcome back!!!:) Klart jag minns dig och vad glad jag blev för din kommentar och att läsa att du haft det bra.. fina du<3

I din kommentar frågade/funderade du bland annat kring det här med att inte berätta/berätta om hetsplaner osv för sin sambo. Jag tänker lyfta upp det i något inlägg framåt!

Ni vet väl att ni är bäst??? @-->--

Och du vet väl att du är bäst!:D<3

Skönt att höra att hunden mår bra nu!



sv: Ja, det är häftigt! Dessvärre blev jag själv sämre i min äs efter graviditeten (jag var symptomfri rent fysiskt under graviditeten fram till sonen var ett år) och det är ganska vanligt med återfall i äs efter en graviditet. Ändå är jag stundtals väldigt sugen på fler barn (tyckte tex att själva förlossningen var otroligt häftig). Det blir nog inga fler dock, med tanke på min samlade problematik och att min lever gick bananas under slutet av graviditeten så att jag fick klåda överallt (kallas för hepatos).



Hoppas förstås att du får uppleva en graviditet - jag skulle inte velat vara utan den upplevelsen för allt i världen ändå :).



Kramar

Du är så söt! Kan du se det själv?

Jenny: blir intressant att läsa mer om hur du gör med sambon. Jag "erkände" i alla fall efteråt om min godis-incident och berättade att jag så gott som suttit med telefonen i handen innan... Han blev ju (som jag förstått) mest arg för att jag inte ringt. Så jag lovade givetvis att göra det om (när?) det händer igen. Hmm. En liten del av huvudet säger "åh, va skönt, då kan ju han ta hand om situationen och stoppa innan jag gör något jag mår dåligt av". Den andra delen säger "men då får jag ju inte äta massor av godis i fred nån mer gång"....

Blir ännu svårare av att han inte riktigt tar det på allvar. Jag hetsar ju inte direkt, äter bara alldeles för mycket (av helt fel saker). Och han har ju bara velat att jag ska upp i vikt så länge, så han vill liksom inte lyssna till "det blev för mycket" eller "jag åt okontrollerat", för han menar ju att det inte kan bli för mycket eller för okontrollerat om man är underviktig. Tror han börjar ta det mer seriöst nu när min vikt inte är problemet längre, men säger ändå saker som "det där händer alla". Nej, alla planerar inte att smita från jobbet för att äta. Alla köper inte ett ton lösviktsgodis att ha hemma...

Oj, nu blev det roman igen. Mest glad och rörd över ditt fina åter-välkomnande ovan! :-)



Helle: Visst är det det coolaste som finns att föda barn? Jag har gjort det två gånger och blev hög på hela upplevelsen lååångt efteråt. Skulle så gärna göra om det, hur många gånger som helst... MEN: jag måste också inse mina begränsningar och att problematiken gör det omöjligt. Blev ju tyvärr också sämre igen efter nummer två... Skäms så för det, trodde inte att jag var en sån som blev påverkad av graviditet - gick ju inte ens upp i vikt. Och brydde mig inte om vikten från början. Anledningen till min första sjukdomsperiod var nämligen främst stressen över att INTE kunna bli gravid... Och så fick jag den där efterlängtade bebisen och föll igen...

Fick föresten också den där hemska klådan (även om de inte kunde konstatera hepatos) - undra om det finns något samband med äs-problemet?



Och Jenny: jag önskar också hjärtligt att du ska få bli mamma en gång, om du känner att du vill det. Men satsa stenhårt på att bli så fri du bara kan innan: du vill inte att något så underbart som en graviditet eller en ny liten bebis ska förmörkas av äs-monstrets skugga!!

Sv: Du vill inte ens veta hur det går med sömnen och alla den skiten, skrek på psyk i telefonen imorse och mamma och jag ringde precis och anmälde dom.. Äter du inga antidepp? /: Du ska inte behöva känna så! Storkram <3

Åh vad skönt att vovven mår bra igen, vet hur jobbigt det är att oroa sig för deras hälsa.

Kan bara föreställa mig hur härligt det måste ha känts att ha fått en kram, hoppas du ger dig en stor klapp på axeln för ett väl utfört arbete.

Kram

Tck för tipsen på arbetsplats, bibliotek och vård låter båda som allternativ jag hade tyckt om. Innom hästbranchen kan det nämligen bli lite svåt med lugna icke fysiska jobb.



Skönt att hunden mår bra. Men hur mår du? Känns som att det är en jobbig period, har du någon att prata med? Tänker på dig vännen och hoppas du mår bättre snart <3

Som Helle skriver är det vanligt med återfall i en ätstörning under eller efter en graviditet. Men som motvikt vill jag säga att jag aldrig varit så frisk från min anorexi som under graviditeterna och småbarnsåren. Det kan ju delvis ha att göra att sonen blev sjuk när han var 6 månader och att fokus flyttades över på det. Men att vara gravid var rena ätstörningsterapin för mig.

Kram