Idag har jag mest solat faktiskt, har varit jättevarmt och skönt. Utöver det har jag i och för sig pysslat lite här hemma med disk och städ, samt att vi har varit ute en sväng på motorcykeln. Men nu har vi precis grillat i trädgården och det blir definitivt en lugn kväll ikväll. Jag är skittrött och tänker inte ta mig upp från soffläget på hela kvällen.



Känner mig annars lite halvorolig i kroppen. Äs-monstret har mig i sitt grepp mer eller mindre hela tiden, men jag känner ändå en otrolig förbättring i ångestnivån efter att jag började med antideppen igen (eller så är det återigen någon sådan där "placeboeffekt"). Men jag är trött... trött... trööööööött.

Nu ska jag surfa in och hälsa på hos er!

Nu är det en ny morgon. Jag sitter i vår soffa (själv eftersom sambon sovit borta inatt) och har precis ätit frukost och druckit kaffe. Nu vill jag skicka med mig och er lite tankar kring val idag. Tänk vilken makt vi faktiskt har över våra liv varenda jäklans dag!

Varje dag är ju nämligen fylld av val. Jag väljer att stiga upp ur sängen varje morgon. Ingen annan än jag kan egentligen tvinga mig att stiga upp. Jag väljer sedan att äta frukost. Så jäkla bra egentligen..!



Efter denna start fortsätter dagen fylld av möjligheter/svårigheter. 

Det finns avgörande faktorer hos många av oss som på ett mycket drastiskt sätt påverkar de val vi gör under dagen. Då talar jag framförallt om ätstörningar, depressioner och ångest. 

Det viktiga tror jag bara är att vi är MEDVETNA om detta och inte skäller ut oss själv varje gång vi till synes hamnat i hets, kräk, svält osv. Det ligger ALLTID något bakom som fått oss att faktiskt aktivt någonstans välja den vägen.

Problemet är att val i sig lätt kan skapa ångest när man lider av psykisk sjukdom. Den berömda beslutsångesten... Usch och fy! Men kanske kan det ändå vara bra att medvetandegöra valen vi gör och inte "hänga" oss själva för att vi ibland väljer fel och/eller samma väg att gå..? Så har vi gjort något vi anser vara fel idag får vi helt enkelt försöka vårt allra bästa att ta till oss den erfarenheten och kanske kan det hjälpa oss att samla styrka inför nästa gång vi står vid samma vägskäl. Förhoppningsvis kan vi någon gång klara av att välja en annan väg i det vägskälet.

Sedan kan det vara bra att förtydliga att det aldrig någonsin bara finns två olika vägar att gå! Det finns en massa mellanvägar. INGENTING är någonsin svart eller vitt. DET behöver jag verkligen lära mig...

Ångesten triggar i mig idag... känner hur den sprider sig från trycket i bröstet, ut i alla skrymslen och vrår av min kropp. Känslan av ångesten väcker negativa och jobbiga tankar som skjuts ut som raketer i huvudet och jag känner mig oförmögen att vända dem och stå emot dem.

VARFÖR triggar det så? Önskar jag visste 100% rätt svar, men troligen en kombination av att jag är ensam hemma ett dygn, värmen, pollenallergin och tröttheten.

Saknar min älskling!!! Funderar på att ta behovsmedicin. Har redan tvångsätit och kräkts. Känns inte alls bra det här. Dock är det positivt att jag känner att jag INTE vill vara ensam hemma. Det har ju ju annars känt väldigt länge att jag vill va helt själv och isolerad med min sjukdom.

Jaha då var påskafton över för denna gång. Vi åkte på morgonen ner till mina föräldrar som campar i Halmstad:) Dår låg vi hela dagen och solade utanför förtältet till deras husvagn. Det var jätteskönt och jag kände mig riktigt avslappnad.. så himla skönt! Så nu är jag brun som en pepparkaka. Börjar kännas som att jag så smått börjar återfå en god relation till mina föräldrar och det gör mig glad.

Sedan åkte vi hem och vid kl 18 var vi bortbjudna till vänner här på orten. Det blev kalla drinkar och tilltugg. Samt sedan middag och massa annat gott. Dessvärre hade jag äsmonstret med mig hela kvällen, MEN jag stod ut! Jag gick INTE hem, jag gick INTE och la mig och jag åt allt som bjöds. Pratade dessutom med två andra kvinnor som ingår i bekantskapskretsen om mina ätstörningsbekymmer och de var faktiskt väldigt förstående och det kändes skönt för mig att äntligen ha pratat med dem om det. Har inte riktigt vågat innan och det har egentligen aldrig varit något bra tillfälle till det heller under de tre år som vi känt varandra. Samtliga de andra i umgänget är ju så pass mycket äldre än mig och jag har haft lite svårt till en början att helt känna mig som en i gänget.

Vår hund är jätterädd för raketerna som skjuts vid sådana här högtider och hon kommer nog inte va sig lik på några dagar..:( det är jättejobbigt att se för man kan ju inte förklara för henne vad det är som smäller och lyser upp himlen. så inatt när vi kom hem sprang hon direkt upp till vårt sovrum och glömde sig under vår säng..! Gumman...:( Hon darrade och var helt enkelt livrädd.

Har nog inte så mycket mer att tillägga än idag, annat än att min sambo är borta hela dagen idag och ska sova borta. Blir ensamt..

Jaja, jag kanske återkommer senare...

Godmorgon solstrålar, vad säger ni; ska vi satsa på att få en fin påsk!? Dagen idag började med att sambons klocka ringde vid 7 och nu har han åkt iväg för att hjälpa sin bror att kapa ved. Jag har varit med något år tidigare, men tyvärr är jag för trött för att orka med det just nu. Dels rent fysiskt (hur kroppen mår), psykiskt (antideppen), men det beror också på maten. Är det inte tröttsamt att maten ska behöva va så jäkla laddad???

Det äts alltid mycket mat när vi är hos svärföräldrarna. Kommer ihåg en gång när vi var där så sa svärmor att hon skulle göra pannkakor till lunchen och jag tänkte att "äsch, hur farligt kan det vara?!", men sen satte hon igång... Tog ett halvt margarinpaket (nåja, inte riktigt men enligt matmonstret var det det) och sedan hällde hon i HELA smeten och rörde runt i det smälta smöret och gjorde alltså en sån där "hel" pannkaka i stekjärnet. Sen stekte hon ägg och korv i samma järn att ha till.



Hahaha... sambon höll på att döö när han såg mitt ansiktsuttryck! :) Nu efteråt kan man ju skoja om det men då var jag rent ut sagt livrädd. Verkligen. RÄDD . FÖR . MITT . LIV ! Men hallå? Utan mat, det är ju DÅ vi dör! Den här sjukdomen gör en verkligen felprogrammerad.

Jag vet iaf att jag åt på tok för lite och det slutade med hets på kvällen. Och ofta är det väl så? Man får ju ändå i sig kalorierna på det ena eller det andra sättet? Det ser ju kroppen till (den kämpar ju för vårt liv!). Även det vi äter i smyg är ju mat... Tänk så mycket trevligare det hade varit den gången om jag hade kunnat äta mig mätt (utan ångest) tillsammans med alla andra den gången.

Jaa.. många sådana här minnen blir det under åren med ätstörningen. Är bara lite sur att jag/vi ännu en påsk ska behöva ha med äs-monstret vid bordet. Usch vad jag hatar honom!

Aaahhhrrrrgggg......heja mig själv nu!!!! Ska inte spy även hur lätt middagen än skulle kunna komma upp!!! Snälla, ge . mig . styrka!!!!!

terapisessionen gick jättebra, jag har börjat återfå förtroendet för min terapeut och nu JÄVLAR är jag på gång tjejer! Jag ska ha en så bra påsk och sommar så det är inte sant..! Ska kämpa, kämpa, kämpa för tillräckliga måltider utan kompensation och jag tänker inte ge mig så lätt!

Fick en sån peppkänsla efter en kommentar nyss. Tack för det! Shit vad det behövs när man är fast i nån sorts negativ spiral där alla tankar bara leder en djupare ner i fördärvet.

Lite över 13 är klockan. Sambon slutar jobba kl 14. Det är lördag. Hade en tanke att besöka min syster i Helsingborg idag, men det blev inte så.



Känner mig ensam idag. Och missförstådd. Vill helst vräka hela dagen, men så kommer det inte bli. Och egentligen är det inte alls det jag vill. Det hoppas jag alla förstår. Jag VILL må bra, ska försöka få resten av dagen att bli fin och bra.

Så rädd att min sambo innerst inne vill lämna mig, men inte gör det bara för att han är rädd för vad som händer med mig då. Tänk så är han bara med mig bara för det. Åhhh... och samtidigt vill jag bara vara SJÄLV. själv själv själv!! Låt mig få gå ner mig totalt, snälla låt mig bara vara. Låt mig slippa leva ett fullvärdigt liv med alla krav. Just idag känns Svensson jobbigt och långt bort. Sambon vill grilla när han kommer hem och jag bara VEET redan att det inte kommer funka. Jag pallar inte, jag vill ju hetsa nu och inte äta sen. Jag kan inte tänka på annat än mat, vräka massor. AAAhhhhhhrrrrrgggg....!!! Han förtjänar så jävla mycket bättre än det. Än mig!!!

Idag är jag ledig från jobbet. Skönt! Ikväll så ska min sambo ha ett styrelsemöte här hemma och jag känner sådär inför det... vi har så litet här i vårt radhus så man kommer ju inte undan nånstans utan antingen får jag snällt vara med eller så får jag sitta uppe i sovrummet med datorn som sällskap. Har ingen att hälsa på direkt heller så... Vi får se! Kan bli jättetrevligt också faktiskt.

Har tvångsätit nu på morgonen. Det har blivit ett tvång för mig att hetsa varje dag nu. Jag är ärlig inför sambon om hur det ligger till (dvs att jag är mitt i ett ganska kraftigt bakslag i friskhetsprocessen och motivationen att jobba för ett annat liv, vilket ger sig uttryck i att jag äter och spyr tvångsmässigt varje dag).



Jag tittar på Nyhetsmorgon på tv4 nu, och de pratar om en bok som kommit ut som handlar om typiska "Svensson", hurdana är vi egentligen? Jag tycker det är jättekul! Ska läsa mer på tv4 om det står något och kanske beställa boken. För när jag träffade min sambo för snart 3 år sedan så upplevde jag vad en Svensson-kille verkligen är och vi lever ett riktigt Svenssonliv om jag ska va helt ärlig haha.. om man bortser från att vi inte har barn då...



I helgen fick jag reda på att ännu en av mina gymnasiekompisar väntar barn. det gjorde mig glad, men samtidigt olycklig. Jag känner det ofta som att så många andras liv rullar på, men mitt eget står och stampar i nån sorts tragiskt ätstörningsträsk. Vilket ju givetvis också påverkar min sambo (han är trots allt 13 år äldre än mig och blir inte yngre han heller...).

Nähä...nu har jag inte mycket mer att komma mer idag, på återseende!

Nästa onsdag ska jag och ta blodprov rörande min sköldkörtel. Se så allt är bra med den helt enkelt. Vi har ju giftstruma i släkten och att ha problem med sköldkörteln kan ge mycket problem och ganska diffusa symptom. Anledningen att jag bokade tiden var helt enkelt för att pappa undrade om jag hade kollat upp den.

Jeje... i övrigt så rullar dagen på. Har varit på psyk idag och träffat min terapeut. Jag SKA fortsätta i terapin, vi har bestämt hur det ska se ut framåt nu och kommit överens om hur vi ska lägga upp terapin så att inte jag får kalla fötter igen. Känns bra. Dock hoppar jag över gruppterapin idag (BRA där Jenny..! VERKLIGEN. Eller inte...suck!). men så är det, jag har iaf bestämt mig för att fortsätta, det får räcka för idag. Är bara avslutning idag ändå.

Full av ursäkter är jag som ni hör. Men dagen rullar på...