Tvångsmässigt ätande och tårar
2 mackor som fm-mellanmål - check!
1 äpple därefter - check!
Thaibuffe till lunch - check!
Kanelbulle och kaffe här hemma sedan - check!
Och nu... tvångsmässigt ätande med den obligatoriska spyan efteråt. CHECK!!!
Ångesten har varit total ända sedan inatt och jag klarade inte att stå emot mer. Min sambo och jag var i affären och handlade när jag bestämde mig för att kapitulera i eftermiddags.
Med andra ord var det första gången någon varit med mig vid inhandling av "hetsmaterial". Det är inte hans fel. Han vet inte vad han ska göra. jag klandrar honom inte.. det är MITT ansvar att ta hand om mig själv, inte hans..
När han gav sig ut och springa innan satt jag med munnen full av varm kladdkaka och kall vaniljglass, semlor och massa annat redan innan han givit sig iväg..! Hur lågt får man sjunka??
:(
Känner mig som en sån förlorare, men vill samtidigt ändå tro att; Nej! Jag kämpar faktiskt på bra på många sätt ändå!!! Jag äter regelbundet och tillräckligt, jag försöker reda ut vardagen, göra mitt bästa.
Nåväl.. Ikväll blir det "mysmiddag" med vildsvinskött och potatisgratäng + vitlöksbröd. Fy fan vad jag mår uruselt. Riktigt, riktigt risigt... känns som mitt bröst ska sprängas av all ångest och innan i affären fick jag självmordstankar. Då började tårarna strila ner för mina kinder och folk tittade konstigt på mig.
Jag måste stå ut. Äta middag som vanligt. Fortsätta kampen. Det är bara så det är.
Tänker på er för att känna mig mindre ensam @-->--
Tänker på dig<3
Försök njuta i kväll ändå vännen :)
Å kära du! Bakslag blir det alltid men dom blir ju mer sällan. Så starkt gjort att du hoppar på tåget igen direkt för det om något ger äs en rejäl smäll på käften! Hoppas din kväll blir fin<3
Kram!
Du är ingen förlorare! Du kämpar. Men kanske behöver du mer hjälp (som jag fortsätter att tjata om).
Jag förstår att du inte vill klandra din sambo, men finns det något du skulle önska att han gjorde i sådana situationer? Som ni kanske kan prata om när du mår bättre.
Ha en fin kväll nu!
Kram
Jag känner så väl igen mig. Den där skammen, när den är som värst och ångesten så stark att det känns som om den inte får plats inuti.
Jag har hetsätit intill min man. Jag har bett honom köpa hem mat som jag sedan har hetsätit och kräkts medan han suttit maktlös i TV-soffan. Det känns för jävligt och sjukdomen är som allra värst då, skammen så påtaglig att den nästan går att ta på.
Men du kommer att klara dig igenom det här, trots att det känns jättetungt. Jag tycker du är så jävla strong som äter middag och kämpar på.
Många kramar och förhoppningar om en bättre morgondag!
Det är en kamp. man får bakslag och det går inte enligt planen.. men med blicken mot målet kommer man ändå framåt.. det är huvudsaken. Tänk framåt. vilken fantastisk dag i morgon kan bli!! Du är inte ensam <3
Nya tag, du klarar det Jenny! Skit i det som hänt, lev i nuet! <3
önskar jag kunde radera skammen ifrån dig! Du gör bara helt rätt, kämpar på jätte bra med regelbundet ätande osvosv. Hoppar på tåget direkt efter bakslag. DET ÄR STARKT! Sluta aldrig tro att det inte komma löna sig i slutändan, för det kommer det. DU kommer klara dig ur det här för du gör precis vad som krävs, går emot går emot går emot.
Men din sambo, skulle han på något sätt kunnat hjälpa dig i den stunden? som du kommer på nu? hade det tex varit bättre om ni inte hade handlat, utan varit hemma och myst? Ifall han hade struntat i springningen? KRAM <3
Tänker på dig <3 Hoppas verkligen att detta var ett ensamt bakslag och att det bara blir bättre från och med nu!
Kram vännen
Du är inte ensam, vi är många som delar dina erfarenheter och vet vilket helvete den här sjukdomen innebär. Det är astufft att ta sig ur det, men det är värt det. Det vet jag som står på andra sidan. :)
Instämmer med tidigare kommentarer - du kanske skulle prata med din sambo och be honom om hjälp. Jag är övertygad om att han vill göra allt för dig, och om han ska kunna göra det så behöver han ju veta vad du vill att han ska göra. Bulimi är en jätteskum sjukdom och som utomstående är det vansinnigt svårt att förstå hur det funkar. Du behöver kanske vara tydlig emot din sambo och berätta för honom hur ologiska de sjuka tankarna är.
Min vän, C, säger ofta att hon har svårt att förstå hur man kan åka till affären och medvetet handla hetsmat och sen gå hem och hetsäta. Och det är svårt att förstå om man inte varit med om det själv.
Hade jag inte bjudit in henne i mitt liv och låtit henne ta del av min sjukdom så hade hon aldrig kunnat stötta mig som hon gjorde.
Kram
åh, den där ångesten, skammen och hopplöshetskänslan känns så väl igen... Man känner sig som världens sämsta människa i dom lägena... Men du är ju jätteduktig som åt middag efter! Det är ett steg i rätt riktning. "Ger man inte upp, har man inte förlorat"! Kram
