Hej tjejer, tänker på er!!! @-->--

Jag stod ut hela förbaskade dagen igår utan svält och utan hets/kräk! Jag åt mina "vanliga" måltider som om det inte fanns någon morgondag, TROTS att jag var i affären och handlade (tur att det är löning imorgon säger jag bara..) till kvällens middag och det slank ner ett antal saker i korgen som jag planerade att vräka när sambon var ute och sprang.

MEN JAG GJORDE DET INTE.

I didn´t do it!!


                  Wo ho hoooo!!!

Istället tog jag ett extra stort mellanmål när jag kom hem (och han var ute och sprang). Insåg att hetssuget förmodligen berodde på att det var dags att äta. Jag bölade som fan mellan skedarna. Snacka om att jag var sugen på hetsäta men på nåt sätt försökte jag känna den känslan som jag gör när jag står och spyr. Hur jobbigt det är. Hur dåligt jag mår då. Hur rädd jag är för att "bli tjock", inte "få upp allt" osv.



Jag försökte påminna mig själv om känslan när jag hetsäter/hetsätit; den av att vara värdelös. Visst. De första tuggorna kan kännas som en befrielse men det där jag bara trycker ner för att kunna spy. Usch. Det känns så jäkla ovärt.

Dock omsluter Mörkret mig än. Har svårt för helgerna just nu. Speciellt de helger då inget är planerat. Känns som jag är lat och "borde" göra så mycket. Det känns som jag bara tröstäter hela dagarna eftersom jag är så melankolisk just nu. Känns som att alla andra människor på jorden har tusentals projekt igång och som att jag är misslyckad.

Men jag vet nånstans att det inte är så och jag försöker överrösta den där nedlåtande rösten i mitt huvud så gott jag kan. Men det är verkligen inte det lättaste jag gjort i mitt liv...

Tänker på er vänner! @-->--

Jag ska inte fastna i nån sorts offermentalitet just nu, eller skylla bort mig osv. Men det behövs inte mycket för att jag ska tappa sugen och chefens kommentar fick mig verkligen att känna mig så fruktansvärt kass..:(

Vill inte avsluta med denna deppiga harang utan faktiskt skriva ner något positivt som jag EGENTLIGEN tänkte fokuserat på från början (innan jag fastnade i den här långa utläggningen, haha). Och det är att den nya kollegan, för vilken jag berättat att jag inte jobbar full tid och varför, igår sa att "går du hos nån psykolog för att jobba med de mentala bitarna nu när du gått i terapi för, och klarar av, maten?"

Wo ho hoooo!! Jag klarar av maten!! Jag gör faktiskt det. Jag äter alla mål, hetsäter mindre och mindre. Igår åt jag t ex mina två frukostmackor i bilen på väg till det andra kontoret trots att min kollega inte fikade alls..! Sådana saker är som stora vinster för mig och jag kan knappt fatta att jag faktiskt har kommit så här långt att maten inte längre är ett problem. Visst jag kan få ångest ibland, men jag låter inte det hindra mig från att äta. Och jag VET att det bara kommer att bli bättre och bättre och att jag kommer må bättre inombords i takt med att jag blir allt friskare.

Jag har nog egentligen ingen röd tråd alls i detta inlägg och är så trött så jag vet knappt vad jag skriver. Men jag tror ni vet hur det är att ha mycket på hjärtat.

Kram, nu ska jag somna i soffan, ni är bäst<3

Det är natt, jag vaknade av nånting och har gått ner och lagt mig i soffan nu med två nattamackor.

Igår jobbade jag över, hela dagen gick i 110. Jag startade dagen med att maila med/svara på mail från en massa av "mina" sökanden precis som jag brukar göra. Sedan åkte jag till ett annat kontor där jag höll i en gruppaktivitet/seminarium. Jag hade FEM kollegor med i "publiken", som funderar på att starta egna liknande aktiviteter på sina kontor. 



Jag lunchade därefter tillsammans en ny kollega (vi delar numera kontorsrum och hon är en underbar tjej/kvinna!), som hade åkt med mig dit. Jag åt fisksoppa och knäckemackor. Sedan åkte vi tillbaka och jag avslutade dagen med ett krävande möte tillsammans med en kille som är svår att få kläm på.

Så, precis när jag skulle åka hem, kommer chefen in till mig och min nya kollega och säger att vi "fått ut skitlite folk i jobb" denna månaden. Han slänger siffran i ansiktet på oss och undrar om han måste vara orolig. Och jag känner hur jag bara RASAR... fy fan... jag går ALL IN i mitt jobb nu verkligen. Flänger hit och dit, har varit handledare för ideligen nya personer månad efter månad den senaste tiden, gör individuella överenskommelser med ALLA och har så mycket kontakter med människor att det bara snurrar i skallen på mig..! 



Massor av mina sökanden har gått ut i timanställningar och deltidsanställningar den senaste tiden (men dessa räknas inte med i statistiken av nån jävla anledning...). Chefen har sett mina läkarintyg..! De är INTE nådiga och han om någon borde veta exakt HUR jävliga känslig jag är för stress och hur mycket svårigheter jag har att brottas med. Han vet ju att jag varit sjukskriven på halvtid i ett helt fucking år och först i december gått upp i arbetstid till 75% (en arbetstid jag faktiskt klarat de senaste veckorna för övrigt)..



FORTS FÖLJER I NÄSTA INLÄGG (detta blir en roman, men jag MÅSTE skriva av mig!!!)

Godmorgon, sitter här i soffan, äter min frukost och har en varm nos upptryckt under armen. underbara hund.. Hon tryckte upp sitt lilla ansikte under min arm. Ååå.. Och jo, jag förstår ju att hon tigger, men ibland kan jag inte stå emot hennes söta lilla uppenbarelse:) så nosen ligger kvar och rör sig så fort jag tar minsta tugga.


Älskade vovve<3

Igår var en tuff dag på många sätt känner jag. Matmässigt med kanelbullar och tacopaj (båda saker var mitt förslag, jäkligt bra tycker jag!!). Känslomässigt gick det ok tror jag (fullföljde alla måltider). Men jag har en stark känsla av att jag mår SKIT över mig själv just nu.

Det enda som jag inte orkade igår var att gå på bion som vi bokat in oss på. Hade inte fått ut något av filmen när tankarna löpte amok i skallen! Framåt 17-tiden igår sa jag, fylld av ångest, till min sambo att "kan det inte bli kväll snart för jag orkar inte fler timmar nu"


Men vet ni? Måndagsångesten lyste i alla fall med sin frånvaro!! Wo ho hoo! Jag har haft jätteproblem med det under en lång tid. Blotta tanken på att "det är jobb imorgon" har fått mig att börja gråta av stress. Nu ser jag fram emot jobbet på ett annat sätt. Är bara liiite orolig eftersom jag inte minns vad jag har inbokat under förmiddagen. För mig känns det alltid bäst att veta vad jag har framför mig under dagen. Jag ställer in mig på att jag ska hålla i ett seminarium så är jag redo om det är så.

Ni finns i mina tankar, varenda en av er<3

Och om just du som läser det här någon gång under dagen idag känner "jag KAN inte" när du står inför en måltid eller inför att avstå ett destruktivt träningspass osv , så vill jag bara säga att

JO, du KAN, men du behöver lista ut HUR @-->--

VI KAN!!!

Idag är en sån där dag då jag ...

 ... INTE vill äta frukost (trots att jag precis gjort det) BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!!!

Det är en sån där dag då jag ...

 ... VILL kedjeröka hela dagen (trots att jag aldrig tagit ett bloss i hela mitt liv)

Och det är DEFINITIVT en sån där dag då jag ...

 ... vill svälta, vara benigare än benigast (trots att jag faktiskt gör allt för att det INTE ska hända)


Idag är detta Jenny:



MEN ...

 ... jag ska tametusan göra mitt absolut yttersta för att giva dessa känslor PÅ MOPPO!! 

Och leva livet istället..!



Kram tjejer, nu kör vi!!! Nu lever vi vårt liv denna dag. Tänker på er och sänder all styrka jag kan till er genom skärmen, ni är värdefullare än värdefullast..!

@-->---

Idag har jag varit iväg med några kollegor hela dagen och fått information om vårt uppdrag osv. Riktigt bra var det. Var vrålhungrig när jag kom hem (vi åt lunch på ett thaibuffé-ställe och jag tog för lite fast det känns som att jag tog jättemycket och sen vågade jag inte ta om för jag visste inte hur mycket jag skulle ta då osv, åååå, vad man blir trött på sig själv ibland)!!

Så ja, ätstörningen behövde inte lägga ner särskilt mycket energi på att övertala mig till tvångsätande i mängder när jag kom hem. Följt av den obligatoriska spyan givetvis. Snart kommer sambon hem. Jag har slängt "soporna".

Måste hinna städa lite.. eller i bästa fall orkar/hinner jag väl diska iaf.



Magen är svullen och jag är inte det minsta sugen på att äta middag. Jag har lagat ugnsbakad spätta med bland annat tomater, lök och grädde. Skitgott egentligen men så sabbar jag bara allt :(

BÖÖÖÖÖÖÖÖL!! Sambon får koka potatis när han kommer hem om en kvart, för det orkar jag bara inte med just nu..!

Imorgon ska jag träffa mina underbara vänner från DBT-terapin jag gick i förra året. Jag längtar och har saknat dem så!

Trevlig helg på er, Kram<3

Du frågade mig om råd ang ätstörningar och jobb/af - och hur du kan gå tillväga för att kunna att få möjlighet att välja bort vissa jobb du inte klarar av i nuläget pga din ätstörning. Tex jobb utan lunchrast, oregelbundna arbetstider osv, och bli tagen på allvar av handläggaren.

Först; Fina du, jag känner verkligen med dig i din situation och förstår hur du känner<3 Att ha en ätstörning är att vara i ett jobbigt "gränsland" (kan jobba-kan inte jobba?). Och det kan vara svårt att prata om sin ätstörning då sjukdomen oftast inte syns utanpå utan finns inombords. Samt att det kan upplevas svårt och få förståelse av andra för hur mycket ätstörningen faktiskt påverkar ens situation.

Det du ska göra är att du ska prata med din läkare och be henne/honom att skriva ett dokument (läkarutlåtande kallas det) kring hur din ätstörning påverkar din arbetsförmåga (dvs konkret: Patienten bör/ska i nuläget ej ta jobb med oregelbunda arbetstider, eller oregelbundna raster (avsaknad av lunch och fikaraster) pga att detta väsentligt kan försämra patientens hälsa/förmåga att behålla jobbet.

Det är viktigt att du berättar ärligt för doktorn hur det ligger till och hur du känner kring jobb. Ett läkarintyg är också bra att inkomma med till af, men det räcker sällan för att kunna sätta hinder för olika typer av jobb utan då är ett läkarutlåtande som är specifikt riktat mot din arbetsförmåga mycket bättre. Om du pratar med din handläggare på af först ang detta så kan af begära ut ett läkarutlåtande av din läkare och då även stå för kostnaden för det. Och som sagt så är det ju då viktigt att du fört fram till läkaren hur "landet ligger".

Vad är det för behandling du ska ta del av? Ibland vid vissa typer av behandlingar blir man sjukskriven antingen på hel- eller deltid då behandlingen både tar tid och kraft.

Verkar det begripligt..? Du finns i mina tankar!<3 Kram

Man kan ju säga att gårdagen var mindre bra än den senaste tiden jag upplevt. Jag tog en extra macka till frukost och jag märkte genast av en förhöjd ångest. Jag åkte till jobbet, ner med matlåda (inte tänka, inte tänka, bara göra). Min plan var att försöka ta det lugnt. Försöka fokusera/andas/vara här och nu för att ångesten skulle avta något.

Dock sabbades detta direkt när jag kom till jobbet och såg min kalender. Morgonen började direkt med ett stormöte där jag skulle hålla i en del av det. Stressen av att veta att jag inte kunde slappna av riktigt än gjorde att ångesten snarare blev värre.



Sedan visade det sig att jag EFTER det mötet bokat in 2 ganska "tunga" ärenden under förmiddagen. Jag kan ju säga som så att jag fick en stor klump i halsen och tryck i bröstet. På mötet kände jag mig så ofokuserad och otydlig och inte hjälpte det att jag innan mötet sett mig själv i spegeln och mötts av stora mörka ringar under ögonen. Jag gick nästan utanför mig själv och såg mig själv stå där, med en hafsigt undanträngd ångest och stora ångestfyllda ögon, hackigt talandes.


                               Jenny? ;)

Jag sökte under förmiddagen lite stöd hos en kollega i ett av mina ärenden, men jag kunde inte prata riktigt förståeligt eller förklara exakt vad det var jag ville att han skulle hjälpa mig med. Snacka om frustrerande..! Men på något vis var det som att han förstod och han blev som en duracellkanin och gjorde allt för att hjälpa mig. Tack säger jag bara..<3

Vid halv tolv gick jag till chefen och sa att "jag mår inte bra" (med det obligatoriska leendet på läpparna) och ville åka hem. "Ok, det är klart Jenny. Men hur mår du då??"

Hur jag mår?? EHH.. Har du 5 timmar tillgodo???

Jaha då var det eftermiddag. Å, jag känner faktiskt att jag har gjort ett bra jobb idag. Bland annat träffade jag en kille som för fyra månader sedan missbrukade olika droger och tabletter och hamnade på avgiftning. Han använder fortfarande smärtstillande tabletter (fast lever i förnekelse, för jag tror att han missbrukar ganska aktivt både det ena och det andra.. IBLAND talar faktiskt känslan sanning).



MEN, jag har nått fram till honom såpass att jag t o m fått ut ett läkarutlåtande. Han kommer på alla tider vi bokar, gör allt vi kommer överens om osv. Det är JÄTTEBRA tecken alltihop. Dock vet jag att han förmodligen kommer behöva mer stöd för att kunna få (och behålla) ett arbete, än vad han i nuläget kan acceptera att ta emot från mig och min arbetsgivare.

Mitt hjärta bloder för denne kille. Jag VET hur svårt det är att bryta ett beroende. Jag kommer aldrig, aldrig, ALDRIG klandra någon som inte lyckats bryta och/eller ljuger mig rätt upp i ansiktet om det, för jag VET hur jävla svårt det är. DÄREMOT kan man så frön till förändring hos personen om man väl skapat ett förtroende och tillit sinsemellan.



Förutom möte med honom så har jag haft möte med en annan tjej och efter det hållit i ett informationsmöte för ett antal personer.

På tal om annat; Alltså min mage är så svullen så jag vet inte vad jag ska göra snart alltså!! Är det någon av er som upplevt samma sak? Jag tror att det har att göra med det frekventa kräkande jag ägnade mig åt under vintern..?? Det gör i vilket fall som helst det inte lättare att äta om man säger så.. Fan vad jag får kämpa!! Jag skojar inte när jag säger att jag ser ut att vara gravid i fjärde månaden om jag inte drar in magen (vilket jag ju givetvis gör hela tiden)!



Trots tillståndet på magen så tuggar jag på.. INGET blir bättre av att svälta eller hetsäta/kräkas.

INGET!!!

För en timme sedan åt jag mellanmål tillsammans med min sambo som är ute och springer nu. Det blev en portion fil m musli och en banan i. Till jobbet idag hade jag med mig matlåda av gårdagens middag:


Fläskfilé med hasselbackspotatis och broccoli

Nähä hörni, det här blir en roman som vanligt. Tack för att ni står ut med mig!:) KRAM

Jag har funderat. Jag tror jag ska börja jobba heltid. Det finns inget att komma hem till. En mager kropp som det inte gör något att hetsäta massor med? Knappast.

Nu när jag gått upp i vikt (är nästan helt säker på att jag ligger på normalvikt med god marginal) så känns det mest bara ångestfyllt att vara hemma. Det enda som bekymrar mig är tröttheten. Den förbannade tröttheten förstår jag inte vart den kommer ifrån och jag vill bara bli av med den..! så fort som möjligt.



Frukosten ligger i magen och nu ska jag göra mig iordning för jobb, vilket idag bland annat betyder seminarium för massa personer. Ska prova jobba heltid idag har jag tänkt.

Ni finns i mina tankar, kram<3

Ge mig kväll NU!! Önskar ofta att det ska bli kväll när det närmar sig eftermiddag. Hallåå ångest! 

Det är jättefint väder ute idag och alla pratar om riktig vårvärme i veckan som kommer. Jag känner mig som världens mest negativa tråkmåns eftersom bara tanken på en varm och solig dag genererar stress hos mig. Vad ska jag ha på mig? Jag måste gå ut, alla andra är ute osv, är exempel på tankar som florerar i mitt huvud.



Ni som, precis som jag, lider av depression; visst blir den på ett sätt mer framträdande när det är fint väder och alla andra är superglada för det? Kanske bara för att man SKA vara glad när det är fint väder.

Är lite i affekt när jag skriver detta, känner mig så trött fast jag sovit nästan 12 timmar (!) inatt.



Igår var jag och S hos mina föräldrar till lunch, de bjöd på spenat- och räkpaj med baguettebröd och sallad till. Samt banantårta till fikat någon timme senare. Eftersom jag var hungrig då igen så tog jag en dubbelfralla m ost istället. Jag skäms att jag inte klarade av tårtan, har hetsat det så mycket så mår illa bara jag tänker på det. 

Nää nu ska jag sluta sprida negativa vibbar..! Tänker på er alla @-->---

Halluuuu!! Tittar till er lite (hahahah, shit vad läskigt det såg ut nu när kortet kom upp på datorn, konstig färg och en sådan närbild! Är det en hund? en häst? En hermelin??:)) 

Hur mås det därute? Själv är jag på jobbet och har precis ätit lunch. Ska hämta en tjej nu för ett möte. Tittar till er (haha, igen!!) lite senare<33

Vet inte ens hur och vad jag ska skriva. JAG ÄR GLAD! Jag mår faktiskt bra.

Hur är det möjligt?? Vad händer??

Jag känner sån lust till livet! Detta gör mig förvirrad eftersom jag inte för så länge sen kände mig djupt nedstämd. Antingen är det något personlighetsfel(??) att det skiftar så här, eller så är det så här ryckigt det är när man är på väg att bli frisk ur en ätstörning?

Jag vet inte, och jag kanske inte behöver veta heller? Jag har bara haft en alldeles underbar helg (inga hetsätningar, ingen svält = fy fasen rent ut sagt vad jag har kämpat ska ni veta!). Det känns som att jag skiter i tjockkänslor och allt sånt. Det betyder liksom ingenting, för jag mår bara så himla BRA just nu!


Lördagsmiddag: Banangratinerad kassler i sherrysås    Söndagsmiddag hos svärmor: Lax, potatis och sååås
och ris         

Det finns massor av saker jag måste fortsätta jobba med mat- och beteendemässigt, men det jag lyckats att uppnå det senaste halvåret är att jag äter både hemma, på jobbet, tillsammans med andra, på fester osv UTAN PROBLEM längre! Alltså ååå, fatta hur stort det är för mig. Det är så förbaskat jäkla SKÖNT och helt underbart! Jag äter av allt, känner glädje av att dela en måltid med andra och att träffa folk igen.

Alltså jag vet inte vad jag ska skriva mer just nu..!

ÅÅHHHHHHH!!!!!!! <3

Nu är det helg och mycket står för dörren. Jag försöker att inte känna mig stressad, som jag annars lätt kan göra om jag har saker inplanerade. Tycker ni om när saker är inbokade eller blir ni också stressade av det? För mig är det så osäkert hur jag mår (dvs hur tjock jag känner mig den dagen/tiden, hur trött jag är osv), samt om jag kommer hinna hetsäta den dagen eller inte osv. Men det har börjat bli bättre.



Idag ska jag träffa en av mina underbara kusiner och planera för min brors bröllop! Tjo ho hooo!! Det ska verkligen bli roligt. Vi ska träffas på ett litet fik, sitta där hela förmiddagen och "mysa", sen käka lunch nånstans och gå lite i affärer (jag måste ju visa henne vilka fina saker jag tänkt på till dukningen hehe).



Ikväll så ska vi till min sambos syster som bor drygt en timmes enkel resväg söderut och äta middag och fira en högtidsdag. Jag fick mess från en mammaledig kollega som också ville träffas idag och ååå vad jag hade velat det (saknar henne så mycket), men vi får ta det kommande helg som det verkar nu. Imorgon ska vi fira svärmor på hennes födelsedag.

Jag tror att jag kommer vara fullständigt utmattad när den här helgen är över, även om jag såklart hoppas att jag inte blir det.



Tänker på er!
Förresten! Tingeling; vad roligt att du skrev<3