Får inte till det
Jag får inte till maten nåt bra alltså. Suck!!!
Känslan säger: "För mycket, för mycket!"
Förnuftet säger: "Det är inte för mycket!"
Min vishet säger mig att jag sköter mig helt ok och att jag inte gör något fel.
Känslan är stark. Har faktiskt varit tufft att ändra klockan idag. Dagen blir längre, man blir hungrig vid "fel" tider.
Känslan säger: "För mycket, för mycket!"
Förnuftet säger: "Det är inte för mycket!"
Min vishet säger mig att jag sköter mig helt ok och att jag inte gör något fel.
Känslan är stark. Har faktiskt varit tufft att ändra klockan idag. Dagen blir längre, man blir hungrig vid "fel" tider.
Middag
Igår var jag och sambon hos hans föräldrar i ett ärende. När vi var där ringde min mobil och det var farmor som undrade om vi kunde komma på middag idag söndag. så idag ska vi dit. vill inte! det är alltid så jobbigt hos dem. Mamma, pappa, brorsan och hans gravida tjej kommer också... ska iaf bli kul att träffa brorsan. Men hatar att vi ska äta ihop. Hatar när maten går runt och alla glor när man tar av maten.
Känner mig alltid tjock inför sådana här tillställningar och oviljan att äta bara ökar. Jag självskadade igår. Känns onödigt idag.
Idag är vi vakna alldeles för tidigt. Min sambo ska iväg och jaga och jag blir ensam hemma. som vanligt. Känner mig alltid ensam, lonely, själv... varför? Jag har ju ett förhållande och borde inte känna så. Men det är väl den psykiska ensamheten, en ren känsla.
Som ni märker är det många tankar som surrar redan nu. Har därför ej gått ur sängen. Kommer nog ligga här en stund till.
Äntligen en lugn stund
Äntligen äntligen ÄNTLIGEN så har jag en lugn stund. Jag slutade lite tidigare från jobbet idag för att få en lucka innan sambon och vovven kommer hem. Det kanske inte är ett faktum, men min upplevelse av den senaste tiden är att allt gått i 110. Har knappt hunnit andas mellan alla saker jag och sambon haft för oss.
Idag har jag haft 4 tunga möten på jobbet. Två av dessa personer hade nyss kommit åter efter utbrändhet. Det fanns relationsproblem i bilden osv. Känslorna svallade i rummet där jag mottog dessa personer. Jag får höra otroligt många historier genom jobbet. men då det omfattas av sekretess är det sällan jag ens nämner något om mina ärenden för min sambo. Och gör jag det så kan jag aldrig berätta närmare om ärendena. Detta blir naturligtvis en påfrestning på sätt och vis. Det är ju skönt att prata med sin partner om vad man gör på dagarna. Det tycker nog de flesta.
Jag var på DBT som vanligt igår. Gruppen är bra, men det moment vi just nu bearbetar (Relationsfärdigheter) har börjat bli lite tjatigt. Vi har haft samma hemuppgift 4 gånger (en månad) nu och de andra tjejerna känner samma sak. men nu börjar vi snart med delen som handlar om att kunna reglera känslor. Och det ser jag fram emot för det är något jag verkligen behöver mer färdigheter i. Till nästa gång ska vi repetera medveten närvaro; VAD- och HURfärdigheter. VAD kan jag göra för att befinna mig i nuet (Observera, beskriva, delta) och HUR ska jag göra det?? (inte värdera, göra en sak i taget, vara effektiv).
Vad ska ni göra i helgen? Jag ska ev åka på shoppingtur för snubben min ska jobba och besöka sitt föräldrahem i ett ärende. Jag vill gärna ha fler planer och jag funderar på att öva i att bjuda hem folk eller bjuda in mig själv (vilket är svårt).
Idag har jag haft 4 tunga möten på jobbet. Två av dessa personer hade nyss kommit åter efter utbrändhet. Det fanns relationsproblem i bilden osv. Känslorna svallade i rummet där jag mottog dessa personer. Jag får höra otroligt många historier genom jobbet. men då det omfattas av sekretess är det sällan jag ens nämner något om mina ärenden för min sambo. Och gör jag det så kan jag aldrig berätta närmare om ärendena. Detta blir naturligtvis en påfrestning på sätt och vis. Det är ju skönt att prata med sin partner om vad man gör på dagarna. Det tycker nog de flesta.
Jag var på DBT som vanligt igår. Gruppen är bra, men det moment vi just nu bearbetar (Relationsfärdigheter) har börjat bli lite tjatigt. Vi har haft samma hemuppgift 4 gånger (en månad) nu och de andra tjejerna känner samma sak. men nu börjar vi snart med delen som handlar om att kunna reglera känslor. Och det ser jag fram emot för det är något jag verkligen behöver mer färdigheter i. Till nästa gång ska vi repetera medveten närvaro; VAD- och HURfärdigheter. VAD kan jag göra för att befinna mig i nuet (Observera, beskriva, delta) och HUR ska jag göra det?? (inte värdera, göra en sak i taget, vara effektiv).
Vad ska ni göra i helgen? Jag ska ev åka på shoppingtur för snubben min ska jobba och besöka sitt föräldrahem i ett ärende. Jag vill gärna ha fler planer och jag funderar på att öva i att bjuda hem folk eller bjuda in mig själv (vilket är svårt).
Kunskapskanalen
Tittar på programmet Inferno - att leva med psykisk ohälsa, som börjar kl 21 på torsdagar på Kunskapskanalen. Det är intressant och bra idag. Min oinspiration att skriva håller i sig.
Liten vändning
Tusen tack för era kommentarer, jag ser faktiskt en ljusning nu. det känns så skönt! Ni får mig att känna att ni finns där ute för mig och det känns så underbart när man inte har några andra nära vänner.
Idag fick jag en kommentar av en kille på jobbet: "Har du slagits med en katt eller?" (apropå mina skärsår på en arm) "Typ", svarade jag men sa inget mer. Konstig kommentar tycker jag, och han ville väl ha en förklaring vad sjutton jag gjort. men jag tänkte inte berätta hur det var i alla fall. Skäms så här i efterhand men döljer inte såren.
För övrigt idag så har jag varit hos frisören, mitt hår har växt fort, det är jättelångt nu och fortfarande blont. Litegranna uppklippt. jag gillar "barbiestilen" med lockigt hår (lockar det ofta), dock ska det inte vara superblekt utan många blandade slingor så det ser fint och naturligt ut. Bla bla bla... jag är petig med mitt utseende. Det är väl en kombination av intresse och enormt dålig självkänsla. Måste vara perfekt för att duga.
Dock är jag aldrig nöjd, tvärtom. Det hela gör ont inombords... många missförstår mig för att vara ytlig och kanske lite "blåst", och som bara bryr mig om det yttre. Ändå mår jag ofta dåligt när jag får komplimanger. Jag känner mig obekväm och ibland t o m arg på något sätt... Jag både vill och vill inte synas... Det är en konstig paradox: jag vill synas för den jag är, ändå har jag min yta som sköld för mitt innersta. Det är ensamt... men jag har min blogg och alla er jag följer. Det känns som en mjukare värld på ett sätt, där jag inte behöver låtsas. Där jag kan visa vem jag är och berätta hur jag mår.
Idag fick jag en kommentar av en kille på jobbet: "Har du slagits med en katt eller?" (apropå mina skärsår på en arm) "Typ", svarade jag men sa inget mer. Konstig kommentar tycker jag, och han ville väl ha en förklaring vad sjutton jag gjort. men jag tänkte inte berätta hur det var i alla fall. Skäms så här i efterhand men döljer inte såren.
För övrigt idag så har jag varit hos frisören, mitt hår har växt fort, det är jättelångt nu och fortfarande blont. Litegranna uppklippt. jag gillar "barbiestilen" med lockigt hår (lockar det ofta), dock ska det inte vara superblekt utan många blandade slingor så det ser fint och naturligt ut. Bla bla bla... jag är petig med mitt utseende. Det är väl en kombination av intresse och enormt dålig självkänsla. Måste vara perfekt för att duga.
Dock är jag aldrig nöjd, tvärtom. Det hela gör ont inombords... många missförstår mig för att vara ytlig och kanske lite "blåst", och som bara bryr mig om det yttre. Ändå mår jag ofta dåligt när jag får komplimanger. Jag känner mig obekväm och ibland t o m arg på något sätt... Jag både vill och vill inte synas... Det är en konstig paradox: jag vill synas för den jag är, ändå har jag min yta som sköld för mitt innersta. Det är ensamt... men jag har min blogg och alla er jag följer. Det känns som en mjukare värld på ett sätt, där jag inte behöver låtsas. Där jag kan visa vem jag är och berätta hur jag mår.
Felprogrammerad
Jag mår sämre än nånsin. Svackan som jag varit i några veckor bara fortsätter. Det är svart på riktigt. Jag är som vilse i en labyrint. Hittar inte ut. Orkar inte leta mig ut heller.
Och jag göder självhatet inom mig. Min sambo säger att han är skrämd för det han hör mig säga högt till mig själv. Han motargumenterar. Men jag förstår inte varför, för jag är ju så van vid orden jag matar mig själv med. Det är ju sånt jag sagt till mig själv så många år nu. Och detta har lett till att jag blivit felprogrammerad på nåt sätt.
Idag skadade jag mig själv för första gången sen den senaste omgången för någon vecka sedan. Och jag vill fortsätta. Jag vill att någon ska se hur dåligt jag mår, och ta hand om mig. Bry sig. Varför inte bara prata med någon? För jag är så dålig på att uttrycka mig på annat sätt. Jag är rädd för att börja gråta, rädd för att bli ifrågasatt, behöva försvara mitt psykiska tillstånd, behöva förklara saker jag inte kan. Jag har inga svar på några frågor alls. Men jag vet att jag inte hittar ut själv.
Tröttheten är förlamande.
Och jag göder självhatet inom mig. Min sambo säger att han är skrämd för det han hör mig säga högt till mig själv. Han motargumenterar. Men jag förstår inte varför, för jag är ju så van vid orden jag matar mig själv med. Det är ju sånt jag sagt till mig själv så många år nu. Och detta har lett till att jag blivit felprogrammerad på nåt sätt.
Idag skadade jag mig själv för första gången sen den senaste omgången för någon vecka sedan. Och jag vill fortsätta. Jag vill att någon ska se hur dåligt jag mår, och ta hand om mig. Bry sig. Varför inte bara prata med någon? För jag är så dålig på att uttrycka mig på annat sätt. Jag är rädd för att börja gråta, rädd för att bli ifrågasatt, behöva försvara mitt psykiska tillstånd, behöva förklara saker jag inte kan. Jag har inga svar på några frågor alls. Men jag vet att jag inte hittar ut själv.
Tröttheten är förlamande.
Lust
Jag känner ingen lust till samliv med min sambo just nu, men det är svårt att säga det till honom. Jag har varken ork eller känner mig attraktiv... hur gör ni andra? Har ni lust, eller är det bara jag som är avtrubbad? Hur mycket ska man gå med på för att ändå hålla igång sitt samliv så gott det går? Ibland känns det ju bra när man väl "är igång", men innan man kommer dit slåss man med de kluvna känslorna och den bristande orken...
Förlåt för ämnet, ni behöver inte svara.. men jag tänker en del på det här. Ha en trevlig helg!
Ingen inspiration
Kära ni, hur är läget? Själv är jag trött, men framförallt oinspirerad. Därför denna otäta uppdatering och de korta inläggen. Mitt liv är mycket så; allt eller inget - svart eller vitt - ja eller nej osv. Men ni ska veta en sak: jag följer era bloggar varje dag och kommer säkert snart själv komma igång igen!
KRAM
KRAM
Steg
Min sambo är med i en stegräknartävling på sitt jobb. Och han går verkligen "all in". Och hörni.. detta är skitjobbigt för mig. Känner mig jättedum, men jag rår inte för det. Jag kan inte acceptera att jag stannar hemma när han vill ut och gå (och det vill han hela tiden), men jag gör ju det ändå varannan gång ungefär och då mår jag verkligen SKIT. Får jättedåligt samvete, känner mig lat, plus att det triggar i mig som fan. Dessvärre vågar jag inte riktigt säga hur illa jag mår av detta. För jag ser ju hur taggad han är och hur tävlingsinstinkten slagit klorna i honom...
I övrigt känner jag mig ensam, som vanligt... hur mycket är det egentligen vanligt att man som par umgås? att man är lika? Att man planerar semester och dylikt ihop? Jag börjar tröttna här hemma...
I övrigt känner jag mig ensam, som vanligt... hur mycket är det egentligen vanligt att man som par umgås? att man är lika? Att man planerar semester och dylikt ihop? Jag börjar tröttna här hemma...
Svullen + jobb
Det har hunnit bli söndag redan. Inte klokt vad dagarna går. Jag är jättesvullen om magen, vilket sabbar lite (mycket) i mitt huvud. Typ svårt att äta när magen står ut och jag inte är hungrig. Fast jag gör det ändå ska ni veta, vill inte att någon av er ska påverkas, få dåligt samvete för sin egen del och triggas igång med något. Jag vet själv hur lätt det är! Ja, ni förstår säkert hur jag menar. Jag har de senaste dagarna upplevt att jag inte känner hunger lika tydligt. Istället blir det trötthet, deppighet (inte så mycket tjurighet utan mer ledsen och deprimerad), ont i huvudet etc. Då blir tiderna ännu viktigare att hålla.
Men annars är allt ganska ok faktiskt.
Hade ett givande samtal med min chef i fredags. Hon är väldigt intresserad av psykologi, så vi pratade inte enbart jobbrelaterat utan om allt möjligt. Känns bra, jag hade inte behövt oroa mig så mycket. Och nu kanske jag ska bli vår lokala organisations representant i ett projekt där man åker ut och marknadsför den här bygden jag bor i, på universitet, arbetsmarknadsmässor etc. Detta tillsammans med personalchefer på de större bolagen i bygden, samt representanter från näringslivet. Visst låter det spännande?! :D Om jag får chansen så tänker jag jobba hårt för att klara av det förtroendet, utveckla min kompetens och allt sånt som låter så klyschigt att säga. Men jag blev glad för att detta kanske kommer hända.
En av sakerna vi pratade om var paradoxen att jag kan tycka det är jobbigt att jobba i en miljö med mycket folk, att vara i fokus, iakttagen, men däremot älskar att hålla i grupper, föredrag, informationer etc. Och det är verkligen konstigt. Men kanske har jag kontrollen på ett helt annat sätt i sådana situationer.
Nog talat om jobb, blev nog medvetet inte så mycket om mig själv i övrigt eftersom läget i stort sett är detsamma. Nu ska jag kika in till er.
Men annars är allt ganska ok faktiskt.
Hade ett givande samtal med min chef i fredags. Hon är väldigt intresserad av psykologi, så vi pratade inte enbart jobbrelaterat utan om allt möjligt. Känns bra, jag hade inte behövt oroa mig så mycket. Och nu kanske jag ska bli vår lokala organisations representant i ett projekt där man åker ut och marknadsför den här bygden jag bor i, på universitet, arbetsmarknadsmässor etc. Detta tillsammans med personalchefer på de större bolagen i bygden, samt representanter från näringslivet. Visst låter det spännande?! :D Om jag får chansen så tänker jag jobba hårt för att klara av det förtroendet, utveckla min kompetens och allt sånt som låter så klyschigt att säga. Men jag blev glad för att detta kanske kommer hända.
En av sakerna vi pratade om var paradoxen att jag kan tycka det är jobbigt att jobba i en miljö med mycket folk, att vara i fokus, iakttagen, men däremot älskar att hålla i grupper, föredrag, informationer etc. Och det är verkligen konstigt. Men kanske har jag kontrollen på ett helt annat sätt i sådana situationer.
Nog talat om jobb, blev nog medvetet inte så mycket om mig själv i övrigt eftersom läget i stort sett är detsamma. Nu ska jag kika in till er.
Just nu
Jag kör en sammanfattning på kvällens stämningsläge. Jag är rädd att det inte är så positivt tyvärr, det är väl depressionen som talar.
- Trött (som alltid)
- Ensam (fysiskt, men mest av allt mentalt)
- Besviken (på livet?)
- Nervös (inför ett arbetsgivarbesök imorgon på jobbet)
- Ledsen (vet inte riktigt varför)
- Mätt (ätit kvällsmål, känslomässigt sett blev det för mycket som vanligt)
- Smårädd (har kollat på "Det okända" på tv4plus)
Ibland när jag lägger mig på kvällen leker jag med tanken hur det skulle vara att vakna upp som någon helt annan. Men ofta händer det att jag tittar på mitt liv och tänker "lucky bastard" och får, som ett brev på posten, skitdåligt samvete för att jag kan må dåligt med de förutsättningarna jag har. Så många faktorer för att vara lycklig finns ju i mitt liv! Ändå är det så förbaskat j-a svårt att må bra. Life is what happens while you´re busy making other plans.. eller hur det nu var.
Ok
Tack hörni för alla kommentarer och även idéer; det där med dietist My, det måste jag kolla upp! Se om det finns möjlighet.
Jag mår förresten ok. Visst, det är rätt mycket kaos i känslolivet (märks ju rätt tydligt i bloggen), men jag mår nog ändå rätt ok. Har ju haft lite som uppgift till mig själv att känna av depressionen och den har inte blivit värre, plus att jag inte skadat mig på ett bra tag! Det är positivt. På fredag ska jag ha möte med min chef. Så nervöst är det! Hon är bara tio år äldre än mig och jag ser verkligen upp till henne. Vi får se hur det blir. Vet inte vad jag ska säga riktigt. Måste verkligen förbereda mig. Ska iaf träffa min terapeut imorgon. Jag avbokade ju förra veckan (för första gången!). Så nu ser jag fram emot att träffa henne imorgon. kanske kan jag be henne om lite råd. Fast samtidigt är jag skraj för att träffa terapeuten... har inte fyllt i mina dagbokskort som är en del av terapin... typiskt.. ska jag vara ärlig eller ska jag fylla i samtliga idag.. hmm..
Har ni varit oärliga mot er terapeut nån gång? Jag känner att jag inte helt kan släppa loss, berätta allt osv... det är jobbigt... men mycket gör så ont. Det måste kanske få ta tid innan saker och ting släpper..?
Jag mår förresten ok. Visst, det är rätt mycket kaos i känslolivet (märks ju rätt tydligt i bloggen), men jag mår nog ändå rätt ok. Har ju haft lite som uppgift till mig själv att känna av depressionen och den har inte blivit värre, plus att jag inte skadat mig på ett bra tag! Det är positivt. På fredag ska jag ha möte med min chef. Så nervöst är det! Hon är bara tio år äldre än mig och jag ser verkligen upp till henne. Vi får se hur det blir. Vet inte vad jag ska säga riktigt. Måste verkligen förbereda mig. Ska iaf träffa min terapeut imorgon. Jag avbokade ju förra veckan (för första gången!). Så nu ser jag fram emot att träffa henne imorgon. kanske kan jag be henne om lite råd. Fast samtidigt är jag skraj för att träffa terapeuten... har inte fyllt i mina dagbokskort som är en del av terapin... typiskt.. ska jag vara ärlig eller ska jag fylla i samtliga idag.. hmm..
Har ni varit oärliga mot er terapeut nån gång? Jag känner att jag inte helt kan släppa loss, berätta allt osv... det är jobbigt... men mycket gör så ont. Det måste kanske få ta tid innan saker och ting släpper..?
För mycket?
Är så osäker nu, har jag ätit för mycket eller inte? Vilka är definitionerna? Vart går gränserna?
En sak är säker; jag var väldigt nära att åka och köpa godis innan (och då menar jag för mycket godis.. tror jag. Allt beroende på vad "för mycket" innebär). Här på landet där jag bor stänger mataffären kl 16 på lördagar och söndagar. Så kvällsköp är uteslutet, kanske lika bra det? Däremot är bensinstationen öppen till 21. Men där är bara vanligt tråkigt godis, typ chokladkakor (ytterst litet utbud), GB Glass och Chips o sånt. Dessutom är jag inte ens sugen. Men själv hemma och då är jag van att äta skräp. Min sambo kommer hem på tisdag.
Fick reda på igår att min mamma är sjukskriven i två veckor (pga arbetsskada). Och jag kom på mig själv med att vara avundsjuk. (!) kanske är jag för trött för att jobba nu? Jag har faktiskt alltid tyckt om mitt jobb, men inte nu längre. Nu är jag bara trött. Skit.. Åt nyss massa Gojibär... det är ju säkert hur mycket kalorier som helst!!! Panik. Åh vill inte ha ångest nu. Varför får jag ångest över all mat? Det är skit är det.
En sak är säker; jag var väldigt nära att åka och köpa godis innan (och då menar jag för mycket godis.. tror jag. Allt beroende på vad "för mycket" innebär). Här på landet där jag bor stänger mataffären kl 16 på lördagar och söndagar. Så kvällsköp är uteslutet, kanske lika bra det? Däremot är bensinstationen öppen till 21. Men där är bara vanligt tråkigt godis, typ chokladkakor (ytterst litet utbud), GB Glass och Chips o sånt. Dessutom är jag inte ens sugen. Men själv hemma och då är jag van att äta skräp. Min sambo kommer hem på tisdag.
Fick reda på igår att min mamma är sjukskriven i två veckor (pga arbetsskada). Och jag kom på mig själv med att vara avundsjuk. (!) kanske är jag för trött för att jobba nu? Jag har faktiskt alltid tyckt om mitt jobb, men inte nu längre. Nu är jag bara trött. Skit.. Åt nyss massa Gojibär... det är ju säkert hur mycket kalorier som helst!!! Panik. Åh vill inte ha ångest nu. Varför får jag ångest över all mat? Det är skit är det.
Lördag
Jag somnade strax innan åtta igårkväll, när jag och sambon låg i sängen och läste tidningen. Sedan vaknade jag kl tio när han kom upp igen. Jag hade verkligen somnat som en stock. Gick upp och borstade tänderna och sminkade av mig. Sen somnade jag efter en stunds läsning. Läser en bok av Sofia Åkerman nu, handlar om självskador men även mycket som alla kan känna igen sig i när man t ex har äs. Separationsångest t ex!
I övrigt har jag dåligt samvete idag. Det började redan igår. Min sambo fick presentkort från ett reseboalg när han fyllde år i somras. Jag tittade igår på lite resor med detta bolag och började planera i mitt huvud redan innan han kom hem från jobbet; Nyårsresa till Stockholm! Med hotell,trerätters och underhållning. Lät mysigt. Min sambos respons: "Men då missar vi ju firandet här hemma..." Och sen var den kvällen förstörd i min dumma hjärna!
Jag blev alltså så in i bombens besviken. Vart kommer alla känslor ifrån?! Men i DBT:n har vi fått lära oss att man överreagerar eftersom det känslomässiga grundläget man är på är förhöjt hela tiden. Detta leder till att man aldrig kommer ner i känsloläge och minsta lilla sak kan göra att man reagerar otroligt starkt.
Jeje... jag orkar inte skriva så mycket mer just nu. Känner mig så deprimerad och ska försöka hålla din kommentar i åtanke Ellinor; att man inte blir glad per automatik bara för att man börjar äta.
I övrigt har jag dåligt samvete idag. Det började redan igår. Min sambo fick presentkort från ett reseboalg när han fyllde år i somras. Jag tittade igår på lite resor med detta bolag och började planera i mitt huvud redan innan han kom hem från jobbet; Nyårsresa till Stockholm! Med hotell,trerätters och underhållning. Lät mysigt. Min sambos respons: "Men då missar vi ju firandet här hemma..." Och sen var den kvällen förstörd i min dumma hjärna!
Jag blev alltså så in i bombens besviken. Vart kommer alla känslor ifrån?! Men i DBT:n har vi fått lära oss att man överreagerar eftersom det känslomässiga grundläget man är på är förhöjt hela tiden. Detta leder till att man aldrig kommer ner i känsloläge och minsta lilla sak kan göra att man reagerar otroligt starkt.
Jeje... jag orkar inte skriva så mycket mer just nu. Känner mig så deprimerad och ska försöka hålla din kommentar i åtanke Ellinor; att man inte blir glad per automatik bara för att man börjar äta.
Ingen ordning
Jag får ingen ordning på maten. Ingen ordning. Massa skorpor nu efter mitt mellanmål. Det är skit är det.
Samtidigt visar jag allt fler symptom på depression. jag fortsätter ju äta. Men mår inte bättre. Snarare tvärtom. Får världens bryt varenda kväll. Speciellt om min sambo slutat tidigare än mig och lagar mat. Känner mig så falsk, så fel, så... blä.
Samtidigt visar jag allt fler symptom på depression. jag fortsätter ju äta. Men mår inte bättre. Snarare tvärtom. Får världens bryt varenda kväll. Speciellt om min sambo slutat tidigare än mig och lagar mat. Känner mig så falsk, så fel, så... blä.
Åhh...usch... :-(
Här har ni en knäckt tjej idag. VAD ÄR DET MED MIG???
Fattar inte vart "miss motivated" tagit vägen? Det gick ju så bra, jag hade sånt flyt. Och nu bara mår jag ärligt talat väldigt dåligt! Känner bara nattsvart ångest, eller kanske är depression ett bättre ord. Känner ingen livslust, ingen längtan eller glädje över nånting (detta är ju iofs inget nytt). Men hopplösheten är verkligen total just nu. Innan hade jag iaf hetsen att ta till. och nu har jag ju inte ens den! Den "okomplicerade", smutsiga hetsen att ta till när det är jobbigt. Bara normalt, regelbundet... bläääääää! Viss överätning som bara ställer till det. Innan kunde jag i alla fall överäta utan kontroll men nu är allt så medvetet och.. jobbigt! Nu innebär minsta överätning total medvetenhet, inget urflippat, inget sånt!
S k i t j o b b i g t. Känns som jag saknar nåt.. men vad? Vill känna mig säker, glad och motiverad igen. Vill vill... vill jag tillräckligt mycket kanske det blir så.
Bulimin mobbar mig!
Japp, jag märker att när maten börjar krångla, vilket den gjort ett tag för mig nu (främst gm mindre "vanlig" mat och mer "bulimimat" som godis, glass, äppelpaj, hetsmackor etc) så märks det tydligt hur äs blir starkare. Tro fan det när han får ta mer plats! Jag märker viskningarna i öronen och mitt rastlösa letande efter hetsmat i skåpen. Samtidigt är det något som ändrats och det är att jag inte släpper "kontrollen" helt. Detta är också äs, det fattar jag. Smal smal smal. Är det allt som betyder något? Det kan det omöjligt vara! Just nu är jag trött och vill bara ha det lugnt och skönt. Inte kaos.
Förvirrad
Har en förvirrad helg känslomässigt. Matmässigt går sådär. Känslomässigt är som sagt värst. Har haft lite konfliktkänsla liggande i luften med min sambo. Upplever jag det som i alla fall. Osäker på hur han ser det. Och jag har otroligt svårt för konflikter, får panik. Jag har dåligt samvete för att jag inte klarade av att inte göra ingenting igår (blir rastlös) och skyllde på min sambos dåliga initiativförmåga. Inte särskilt smart. Mår dåligt över detta än. Nu är han ute och jagar och tristessen tränger sig på mig. Frukost i magen till trots.
