Morrn morrn morrn
Jag just nu i fin morgonfrisyr:) - vinkelivink!
Idag har jag ätit en gigantisk frukost (för att förklara gigantisk: fyra mackor till min müslitallrik. BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!!) och sedan har jag plågat mig själv genom att stå och spegla magen. Fy fan!
Men skit i det! Jag var verkligen jättehungrig när jag vaknade. Idag ska mannen dra med mig till Gekås. Egentligen kan jag väl tycka att det är rätt trevligt, men det har ju blivit så urbota stort där och ofta är det sån himla trängsel.
När vi kommer hem så tror jag att vi ska sätta oss och spela lite spel så jag kan vinna som vanligt;)
Hoppas ni mår ok mina fina vänner därute. Ska tänka på er idag som vanligt och hoppas ni får en fin dag. Jag känner hur min ångest trycker på inom mig, men jag försöker hålla den borta. Den gör mig verkligen inget gott.
Kram<3
Fantasier
Jag är glad! Har upptäckt att min livslust så sakta börjar väckas till liv. Härligt! Så jag hoppas att Mörkret (depressionen/ångestmonstret/självförebråelserna) håller sig undan ett tag denna gången så jag kan njuta lite.
Ett exempel på detta är att jag börjat fantisera igen. JAG ÄLSKAR ATT FANTISERA! :)
Exempelvis så arbetar jag väldigt nära en man på jobbet (vi har samma uppdrag) och han kommer in till mig "hela tiden", rådfrågar och diskuterar, vill samarbeta mycket, bolla ärenden och ev lösningar på dessa. Han vill alltid äta lunch samtidigt osv. Han tycker om mig! Ni vet ju hur man märker att någon har ett gott öga till en eller hur?
Så nu har jag kommit på mig själv att jag (HELT otippat, hahaha) fantiserar om honom. Och detta mina vänner; det är ett friskhetstecken om något! Wo ho hoooo! Jag älskar min kille, missförstå mig inte, och skulle aldrig gå bakom ryggen på honom eller nåt annat sånt. Men att leka med tankarna är ju bara helt underbart och tillåtet tycker jag:)
Nu har jag ätit min "müslitallrik special", med två mjuka mackor till. Det bör räcka för att jag ska orka fantisera i två till tre timmar till. Haha.
;)
Kram<3
Svar till Helena:
Bli inte ledsen på dig själv om den här vägen har många svängar och gropar/backar. Kom ihåg att en uppförsbacke i princip ALLTID slutar i nedförs-lut! Du behöver inte klara allt direkt och perfekt. Att försöka och "misslyckas" (eller lyckas till hälften) är ju bättre än att inte ha försökt alls, eller hur?
Innan jag svarar på Helenas fråga om exempel på mellanmål/kvällsmål vill jag bara förtydliga en sak: jag går inte i någon behandling just nu och ni som läser detta vill jag råda till att ALLTID följa er läkares/behandlares plan för just ER. Det kan ju innefatta näringsdrycker, vissa påläggsalternativ och variation osv. Fina ni<3
Exempel på mellanmål/kvällsmål som jag ätit under veckan:
1. En djup tallrik innehållandes: müsli blandat med 1-2 nedsmulade knäckebröd (tänk i alla fall alltid att 2 knäckebröd i är Ok och INTE förbjudet!), nån matsked keso, 0.5-1skivad banan och fil på det. jag mäter aldrig upp mängderna utan går på förnuft eller frågar sambon om jag tagit tillräckligt (det är lätt att bli sifferberoende!!!)
I alla fall; Man kan variera detta mellanmål med ex bär/nötter, havrefras, nån annan frukt än banan eller liknande. det man tycker är gott ju:).
2. Två knäckemackor med skinka och gurka.
3. Två mjuka mackor med kycklig (!) på.
4. Två knäckemackor med ost och ett äpple till.
5. Fil m müsli och en mjuk macka med pålägg till det.
6. En mjuk macka med pålägg och en apelsin till.
Jag är nog lite tråkig vad gäller att variera mig..(?) Snöar gärna in på några olika alternativ och går alltid på dem. Har alltid "vanlig" fil och "vanlig" keso. Utan smaktillsatser. Äter inte heller lightvarianter (ibland har jag gjort undantag med keson).
Anledningen till att jag hellre tar icke-lightprodukter är att jag är rädd att jag inte ska våga äta de "vanliga" produkterna om jag vänjer mig på lightprodukter först. Dock: Det enklaste brukar vara att äta det som resten av familjen/sambon o liknande äter. Jag har turen att ha en kille som inte deffar/bulkar/är utseendefixerad.. och det tackar jag gud för!!! Jag äter det han köper hem.
Hoppas du tycker att svaret är hjälpsamt<3
KRAM
Svar till carolineelizabeth, del 2:
Om vi tar potatis och bröd som exempel så bryts ner olika fort i kroppen och kombinationen gör att mättnaden förlängs och blir behaglig känner jag.
Ett annat strukturexempel är när jag äter en lunch ute. Jag försöker att alltid ta ett bröd och/eller knäckemacka till. Om jag inte vågar ta så många potatisar pga brödet så har jag faktiskt låtit det vara så och inte dömt mig själv så hårt för det..! Det kan låta kontroversiellt (och absolut inget man skulle tillåta på någon behandling). MEN det har gjort att JAG vågat mig på fler livsmedel, jag har liksom låtit mig LYCKAS med det.
Målet får ju dock såklart alltid vara att kunna äta allt på tallriken och ändå ha brödet till.
Att kunna äta alla måltider regelbundet/varierat/tillräckligt osv är såklart MÅLET. Men att klara halva vägen är inte heller dåligt eller hur? Allt är inte svart eller vitt; Man måste ju för sjutton börja någonstans!
Sen vet jag att jag ofta skriver att jag känner mig tjock och att byxorna är så tighta nu osv. Men i ärlighetens namn så är det ätstörningen som talar! Ge kroppen tid och försök lyssna. Även om man har normalvikt behöver man tillräckligt med mat! Annars hamnar kroppen i samma obalans som den gör om man underviktig och svälter. Det är ingen skillnad där.
Var det ett ok svar? Jag skulle kunna skriva två mil om mina metoder jag använt för att klara bryta svälten haha! Fråga gärna mer om något känns oklart.
TÄNKER PÅ ER SÖTISAR!!! Ha en fin torsdag. Nu ska jag göra mig iordning för möte på jobbet!
Svar till carolineelizabeth, del 1:
Du frågade: "hur gjorde du för att våga gå från att svälta/ hetsa till att äta regelbundet och tillräckligt?"
Hej vännen, jag försökte svara i ditt kommentarsfält men sidan kom inte fram så jag svarar dig här istället och hoppas det är OK? Svaret blev en roman haha, så jag delar upp det i två inlägg.
Att börja äta regelbundet var verkligen ingenting som gick över en dag kan jag säga, så första rådet är att du sätter ribban LÅGT. Du kan inte kräva för mycket av dig själv direkt. Att förändra ett beteende tar TID! dessutom är det två olika saker att äta regelbundet och att äta TILLRÄCKLIGT kan jag säga! Man får se det som en process där man hela tiden lär sig och vänjer sig.
Det första jag gjorde var att jag bestämde mig för att börja äta frukost som jag hade struntat i under flera år (snacka om urbota dumt för frukosten är ju liksom skitviktig för att man ska kunna prestera och må bra eller hur?). Sedan har jag under 1,5-2 års tid byggt upp innehållet i min frukost successivt allteftersom jag känt mig trygg och "redo".
Matscheman KAN vara en jättebra guide till ett tillräcligt ätande och vad som är normalt osv. MEN de kan också skapa tvångstankar samt ångest om det är så att man faktiskt behöver mer mat än så. Så jag har valt att försöka lära mig av min kropp istället. Men det bör man inte göra utan att använda sitt förnuft..!
Börja exempelvis under några veckor med något litet till frukost (om så bara en frukt!!). Försök sedan med müsli och fil/gröt m mjölk eller liknande. Känn efter hur kroppen reagerar, säger den att den vill ha mer? Lägg till något (behöver inte vara mycket om du inte vågar, utan ta en bit skinka, ett halvt äpple eller nåt sånt) och bygg sedan upp måltiden efter hand som du vänjer dig vid frukosten och märker att den inte är "farlig".
Dock kan här kroppen ge mycket starka hungerssignaler (önskan om att hetsa osv) och det är viktigt att då inte förbjuda sig att ta en potatis/macka/bulle mer (utan att det måste leda till hets! Och det min vän, DET är riktigt svårt tycker jag, här kämpar jag på just nu kan jag säga haha).
:)
I alla fall; så här har jag introducerat måltid efter måltid under dagen för mig själv. Bygg upp den, jobba på att känna dig trygg, men tänk förnuftigt och var inte alltför sparsam. Det är otroligt viktigt att i alla fall FÖRSÖKA våga!!
Hetsfri dag
Tjo ho hoooo!! :)
Eller ja, lunchen blev lite i underkant måste jag erkänna, men det tog jag igen till mellanmål när jag kom hem istället. Då blev det två mackor med skinka och till det en müslitallrik a la Jenny (müsli, keso, knäckebröd, banan, fil). Gott.
Jag åkte direkt i morse till en kommunal "anläggning" där jag träffade sex ungdomar (tillsammans med deras handledare och en terapeut). De har alla idag sysselsättning i ett samarbete mellan kommunen och socialen. Det är ungdomar som av olika anledningar hamnat snett i tillvaron, fem killar och en tjej. Och vilken bra kontakt vi fick. Det var kanon faktiskt.
De här uppdragen är något av det viktigaste man kan ha anser jag och jag vill göra allt jag kan för att stötta dem. Jag fick efter träffen en förfrågan av den terapeut som var med på mötet om jag kunde komma dit fler gånger och självklart kan (och vill!) jag det!
Så nu blir det regelbundna träffar och sedan kan jag förhoppningsvis bidra i den stöttning de får efter den sysselsättning de har idag tar slut.
Förresten; tack för era fina kommentarer till morgonens inlägg. Underbaringar!!! Tänker på er det vet ni<3
Jag är rätt trött. Ska snart äta kvällsmat framför Rapport och Gokväll (som vanligt):)
Ungdomar som har det svårt
Denna samt musli med keso och banan såklart!!
Idag ska jag ut på ett uppdrag som går ut på att tala inför en grupp med socialt utsatta ungdomar. De som t ex går på socialbidrag, saknar slutbetyg från gymnasiet och kanske utöver detta brottas med psykisk/fysisk ohälsa och/eller missbruk och "dåligt sällskap" av något slag.
De hatar oftast myndigheter och det är därför en stor utmaning att få träffa dem och försöka sitt bästa att nå fram. Ofta gör man säkert inte det. Jag vet ju själv hur svårt och tungrott det kan vara att ha med myndigheter att göra, men man får försöka tänka på att alla är vi människor och de flesta har ett gott hjärta och vill faktiskt hjälpa en så gott de kan<3 Jag ömmar för dessa ungdomar!
Så jag hoppas att jag inte är helt nedbruten efter denna dag:)
Jag får uppdatera mer senare! Kram, tänker på er!
Nu kör vi!!
En "sådan där" morgon
Idag vill jag ...
... vara frisk från ätstörningar och depression senast igår.
Idag vill jag slippa ...
... ta 3 fluoxetin på morgonen.
... känna oro inför jobbet och min arbetsförmåga.
... känna mig fet och misslyckad.
... tycka att det är jobbigt att välja kläder inför dagen.
osv osv. Ni förstår känslorna.
Så nu ska jag försöka ha dessa saker som motivation för att jobba på med maten idag! Trots att jag helst vill dra en gammal filt över huvudet och slippa ta ansvar för någonting överhuvudtaget! Jag är så fruktansvärt rädd att förlora ALLT. Jag har ett så bra liv. Jag vill kunna njuta av det ända inifrån en välmående själ..!
Jag har mina funderingar kring vårdkontakt, kanske behandlingshem om det skulle kunna vara aktuellt för mig. Jag ville prata med min sambo om detta igår, men han var på så skojfriskt humör när han kom hem att jag inte ville förstöra stämningen med mina "deprimerande" samtalsämnen...
Hämmad?
Men kanske är det så här för många av er också? Kanske tror man felaktigt att ens egen ätstörning är helt uppåt väggarna tokig? Men att det är många som har det likadant, bara att man har svårt att skriva om det?
Vad skulle ni säga om jag berättar att jag samtidigt som jag skriver detta har munnen full av chokladbollar och kletar ner tangenterna så det står härliga till? Eller att jag sjukanmälde mig från jobbet efter halva dagen idag för att jag var så nedstämd och trött och bara ville hem och hetsäta?
Känner mig helt störd!!
HELT STÖRD.
Awake
Men måste bara berätta att jag har drömt så fruktansvärt FASANSFULLA drömmar inatt. Att tillfångatagna människor står på kö för att sedan eldas upp t ex. Och jag står BREDVID och tvingas höra deras skrik när lågorna tar dem..!
Eller att jag sitter tillsammans med någon jag håller kär, i en liten, klaustrofobisk och otät låda som guppar på havet. På väg att sjunka. Min panik är fruktansvärd och min ångest för personen jag håller kär är det värsta. Och jag försöker knipa igen ögonen och ta mig därifrån för JAG VILL INTE VARA MED OM NÄR MIN KÄRA DRÄNKS!
Mina drömmar handlar oftast om att jag känner fruktansvärd ångest och oro för någon annans skull. Det är värre än att känna ångest och oro för sig själv tycker jag och det plågar mig så himla mycket!
Nä usch säger jag bara... fy fan...
Och så vaknar man upp. Och det är måndag.
Dags för jobb. Man ska vara laddad.
Dessutom vet jag med mig att skrivarna strulade som sjutton förra veckan så jag har bokat in en massa personer under veckan, men vet inte vem av dem som fått tiden hemskickad eller inte. Lyckat verkligen! Så får väl ringa runt om jag hittar 5 min nånstans idag...
<3
Ah men..!
"Problemet" är att jag är hungrig hungrig hungrig.. HUNGRIIIIIIIIIG!
Jag kan på fullt allvar äta en normalportion och sedan känna mig hungrigare än jag var när jag började..! Och då är jag rädd att ta en portion till för jag tänker att "tänk så blir jag inte mätt efter den portionen HELLER??" "Tänk så kan jag inte sluta!" "Det är lika bra att vräka i sig alldeles för mycket för att sedan spy" och så PANG!!
Pang, så finner jag mig kräkandes och förbannandes mig själv.
Så nu har jag tagit på mig offerkoftan och måste beklaga mig lite: Det är ju liksom själva F - N (!) att jag inte kan bli mätt när jag verkligen försöker med vanlig mat och portioner..! Det är precis som att kroppen vill att jag ska klara allt perfekt NU!? den reagerar som att jag rent känslomässigt ska kunna hantera all slags mat i tillräckliga portioner, flera gånger om dagen.
aaaahhhhrrrrggggg!!
Missförstå mig inte, för jag har ångest just nu. Jag kommer äta mitt mellanmål sen som vanligt (som alltid), följt av kvällsmat och kvällsmål.
Men just nu, just nu är jag ett OFFER.
BÖL!!!
Kalla söndag
Något som inte är jippie just nu är att Mörkret är hos mig igen. Fan också. MEN, nu när jag vet om det och kan identifiera det så är det som att det inte kan påverka mig lika mycket. Jag försöker mitt bästa i alla fall att hålla näsan ovanför vattenytan och ingen konstgjord andning behövs än så länge. Det är annars lätt hänt att kapitulera fullständigt för depressionen kan jag tala om..
Frukosten är intagen nu som vanligt och resten av mina måltider kommer också bli det. Jag kan!! Det blir dock en utmaning när eftermiddagsångesten sätter in.
Jag HATAR verkligen eftermiddagsångesten..
Förresten! Igår åkte jag och sambon förbi vårt nya hus! Ligger bara någon kilometer från där vi bor idag. Jag längtar jättemycket till flytten i maj (vi får tillgång till huset sista april). Känns spännande och roligt och jag är laddad till tusen. Ett eget hus för sjutton gubbar! Falurött med vita knutar. Ska målas om till sommaren! Tjohooooo!
Just nu...
...har jag ätit spagetti och köttfärssås. Spyr mellan varven när reflexen kommer.
Normalt verkligen......
Vad hände liksom???
Det var en ok dag, men så plötsligt kom eftermiddagen och drog med sig depressionen i dess fulla kraft. Sambon är ute och springer. Men nu skiter jag i att spy mer. Nu ska jag färga min utväxt istället!
SAMMA TJEJ, SAMMA BLOGG - NY DESIGN!
Fattar ni! Jag, det tekniska analfabetet nr 1, har lyckats fixa till en ny design på min blogg!
Wo ho hoooooo!
Men jag vet själv hur konstigt det kan kännas när en blogg man följer plötsligt ser helt annorlunda ut! Så vad tror ni..? Kan vi vänja oss vid denna "nya look"?
Samma tjej, samma blogg - men en ny design!
Jag har precis avslutat min frukost. Lördag idag.. vet inte vad jag ska göra riktigt. Ska iaf börja med att kika in hos er<3
Till "P"
Jag såg din kommentar till ett av mina tidigare inlägg och vill ge dig världens största kram..!
Jag vet precis hur du känner det just nu, jag vet hur skammen känns och hur ont det gör. du är inte ensam jag finns här också.
Jag vill bara säga till dig att livet är INTE över, det kan bara bli bättre. Jag klarade mig igenom händelsen och det gör du också. Nu går vi vidare, eller hur? Ge inte upp, bättre dagar väntar även om det känns jäkligt svart just nu. DU är en fin människa. Finns här<3
Jag känner en tjej
Ett halvår efter att jag drabbats av ätstörningar så träffades vi på en större fest. Den kvällen berättade hon för mig att hon lidit av ätstörningar i halva sitt liv (hon var då 30 år och fick anorexi som 11-12åring tror jag det var).
Vidare berättade hon för mig att pga frekvent kräkande så hade hennes matstrupe frätts sönder(!), hon hade tvingats tilll en operation där matstrupen byttes ut mot en i plast! (Om jag kommer ihåg rätt material, men det är skitsamma egentligen för ni förstår ju ändå vidden av det hela..)!
Alltså...
!!!!!!!!!
Fy fan rent ut sagt. Men så illa kan det alltså gå. Jag kräktes inte på "den tiden" och hade inte accepterat att jag hade problem med maten, så då tog jag inte till mig av det hon sa, jag tänkte att "det där drabbar ju inte mig".
Men nu funderar jag desto mer på det. När jag kräks så kommer det i princip ALLTID med lite blod och efter kräkandet värker halsen. Inte så konstigt nej... Jag har lyckats minska mina hets- och kräksessioner med en fjärdedel ungefär. Och då menar jag fullt ut; dvs INTE ersatt dem med svält/för lite mat/kompensation/kräkningar av måltider.
För allt är inte svart eller vitt, allt eller inget. Det funkar inte så.
Ska vi verkligen komma ifrån hetsätning så gäller det ALLTID att bryta svälten och kompensationen. Det är "the only way". Vi kan aldrig klandra oss själva för att vi hetsäter, så länge vi svälter/hårdtränar/kräker. För dessa FÖDER hets. Det är bara så. Att acceptera det är svårare än vad jag nånsin trott...
I alla fall. Jag tänker mycket på den här tjejen och jag känner djupt för henne. Helena, du finns i mina tankar.
<3
Kvällning
Jag är verkligen SKITTRÖTT. Så nu tar jag kvällen, käkar, myser med vovven och så somnar jag tidigt.
Skönt!
Hungerrrr
Jiiiii haaa!!!!
Jag upplever många dagar en konstant hunger. Min kropp mår inte väl och vill så snabbt som möjligt föra mig tillbaka till normalläget. Och det är ju rätt häftigt egentligen om man tänker efter eller hur? T ex lämnar jag en potatis på tallriken så knorrar magen att "nej, den behöver jag också". Jag bara: "Jaså?? Skit också....!"
Era kroppar fungerar också likadant. Det är sant!! Och där ligger en stor del i tillfrisknandet (parallellt med läkar- och psykologvård), nämligen att lägga över den "kontroll" man/sjukdomen har, till kroppen. Och låta den göra sitt jobb.
Jag är alltid rädd för att hetsa, hatar det.. men försöker analysera vad jag VERKLIGEN känner när suget sätter in. Ofta kommer suger i samband med att jag ätit en måltid. Kroppen skriker att "JAG VILL HA MEEEEEEEEER"!
Kanske är det bara så att jag behöver en macka till för att bli mätt? Ofta tycker då ätstörningen att "Jenny; du har redan ätit för mycket!! Äckel!! Ska du ta en macka till kan du lika gärna gå all in och äta hela limpan".
Kroppen ljuger inte för oss, men att våga börja lyssna och ge den vad den behöver: DET kan vara desto jobbigare för då kopplas alla känslor in som hänger ihop med ätstörningen.
Nästnästa måndag ska jag och min arbetsgivare träffa en tjej från personalavdelningen, och se hur de kan hjälpa mig med ev samtalskontakt. Kan nog bli ok.
Nu blir det iordningfix inför jobbet!
<3
Firre
Hur mår ni? Vad händer? Ska kolla läget inne hos er när jag kommer hem från jobbet. Jag har lunchrast nu (åt smörgåsar och frukt idag=bättre än inget I suppose?). 
IGÅR däremot var en riktig höjdardag! Jag åt panerad fisk till lunch (MED paneringen KVAR såklart), potatis och remouladsås, samt ett bröd till. Och sedan: en giga kanelbulle till em-fikat (wohohooo) och det gjorde mig så lycklig! JAG KAN!!! :) Annars kan jag vara minst sagt enformig i mina livsmedelsval pga att jag har väldigt svårt för att laga/förbereda mat till mig själv. Dagens lunch är defintivt något för mig, så jag får in en variation i näringsämnen och smaker.
Jag återkommer och hörni? Ni vet väl att ni är bäst?? Ta hand om er så länge, kram<3
Tisdag
..BÖÖÖÖÖÖÖL!! :( men så är det.
Har egentligen inte så mycket att skriva annat än att jag är rätt pigg. De senaste två dygnen har jag försökt att sova extra mycket, vilket gått bra, och det har faktiskt gjort nytta på måendet. Samtidigt är jag psykiskt trött ändå, fast det är man ju van att vara vid det här laget eller vad säger ni!?
Anni du frågade om jag verkligen orkar att jobba 75% och ska jag vara riktigt ärlig så.. Nej, det gör jag faktiskt inte. jag har gått på ren vilja och ekonomiska skäl. Fick panik där innan jul när pengarna rullade iväg (rakt ner i spyhinken, buäähh..) och bara såg den enda utvägen att börja jobba mer. Samtidigt som jag drog ner på hetsutgifterna, både mängderna samt tänker på vad jag köper/priset.
Ibland undrar jag om jag verkligen jobbar tillräckligt hårt för att bli av med det tvångsmässiga ätandet och spyandet.. det ger ett lugn precis efteråt som är svårt att få på nåt annat sätt. Även fast man säkert kan komma på massor av sätt EGENTLIGEN.. men inget känns som att det går upp emot ätandet.
Fast jag vet med mig att innerst inne är jag på väg. Jag kämpar och ger inte upp.
Jag har förresten på mig ett par byxor nu som för några veckor sedan satt så löst att de nästan ramlade av. Idag sitter de tajt runt benen. Jag ser det som positivt och försöker att inte lägga så mycket värderingar i det.
Ha en fin dag och ta hand om er!<3
