Lust

Nu är ju jag singel så behöver inte tänka på samliv. Men vet hur det är. Just samliv har det varit problem med i alla mina förhållanden. Man mår dåligt, är trött, har ångest hatar sin kropp mm. Jag har haft svårt att prata med mina pojkvänner om detta. men är nog bäst att försöka prata om det även om det är svårt. För mig har det känt som ett tvång många ggr och det är inte så kul.

Håller med Ellinor, det är svårt att få till samlivet när man inte trivs med sig själv och med all den förakt som följer med på köpet. Kram

Eftersom jag känner mig så oattraktiv och har svårt att hantera min viktuppgång nu när jag jobbar på att bli frisk från ÄS, så är samlivet givetvis en jobbig grej. Min pojkvän vet hur jag känner kring min kropp men jag pratar inte om den stup i kvarten. Det finns det ingen anledning till, eftersom jag vet att han gillar den och om jag maler på om hur fet jag är...ja, det säger sig själv att det inte är så skoj för honom att höra.



Ja...själv samlivet. Hur gör jag där? Jo, jag har tagit ett medvetet beslut att "ställa upp" när han tar initiativ till sex (det är sällan jag som gör det pga mina känslor kring min kropp). Jag märker att min kropp kommer igång efter ett tag men initialt så biter jag bara ihop och försöker låtsas att jag vill ha sex.



Nu kommer det intressanta...det här funkar. Det här får mig att gilla min kropp mer. För efter att vi hånglat och haft oss en stund så vill ju min kropp verkligen ha sexet och närheten. Jag märker att jag blir mer och mer avslappnad för varje gång. Och min kropp tänder till lite snabbare för varje gång. Låter allt det här knäppt? Ja, kanske...men det funkar för mig. Min pojkvän gillar att vi har mkt sex. Det är liksom roligare för honom än att vi sitter i soffan med en kopp te och ältar min ÄS... :-O