Svar på frågor!

Fick frågor från underbara S och Bullen efter mitt inlägg om att omdefiniera träning.

Tänkte att jag svarar här och hoppas det är ok med är finingar!!


Sedan jag själv verkligen INSÅG att jag led av ätstörningar och depression så har jag varit öppen mot folk omkring mig. Det är inte så att jag basunerat ut till allt och alla att HALLÅÅÅ JAG HAR ÄTSTÖRNINGAR TJOHOHOOO!! Utan tagit upp det i situationer när det "passat".

Exempelvis om någon kollega frågat "Jag har inte sett dig i personalmatsalen, går du ut och äter..??" eller nåt liknande. Då har jag bestämt mig för att inte dra till med någon bortförklaring eller att skämmas (det ÄR en sjukdom) och sagt att "Jag har tyvärr svårt med mat och ätande och det är väldigt jobbigt just nu så det är därför."

Folk har en mycket större förståelse än man tror. Tyvärr är det ofta vid "lågviktsperioder" som folk brukar börja undra om man mår riktigt bra egentligen. Vilket har lett till att jag (eftersom jag oftast haft normalvikt under min tid med ätstörningar) känt mig så OTROLIGT ensam om mina problem.


Mina kollegor är underbara (likaså min arbetsgivare/mina chefer). En kollega har t o m kört mig till psyk mer än en gång. Men jag har också förberett dem så att de vet hur de ska bemöta mig i matsituationer på jobbet för att det ska bli mest hjälpsamt för mig. Se detta inlägget där jag publicerat ett mail jag skickade till dem i maj 2011. De behandlar mig precis som vem som helst. Och ärligt talat så är de som de flesta; de bryr sig inte så himla mycket om vad jag gör/inte gör. De har fullt upp med sitt eget!

Och Bullen jag tycker verkligen att du ska berätta hur du känner till dina kollegor! De behöver veta att deras beteende snarare förstör än hjälper dig i dina problem. Det är skitviktigt!!


Jag läser aldrig (och då menar jag verkligen ALDRIG) träningstidningar eller andra "hälsotidningar". Jag har inget intresse av dem om jag ska vara ärlig.

Sedan i höstas har jag även slutat med tidningar som t ex Amelia, Cosmopolitan och liknande. Dels för att spara pengar men också för att jag inte är intresserad av de ämnen som de skriver om. Jag gillar att läsa tidningar med mer livsöden och "Direkt ur livet"-reportage, vetenskapliga artiklar och även nyheter. 

Funderar inte ni också ibland över vilken kvinnobild de som står bakom våra kvinnomagasin har egentligen? Det är precis som att allt vi är intresserade av är karlar (och framförallt hur vi kan tillfredställa dem), sex och utseende. Det känns faktiskt otroligt ytligt och dumförklarande. Visst, ibland fyller de ut med ett och annat intressant reportage. Men nej, jag slipper gärna.

Herregud! Jag är kanske en lillgammal liten professor egentligen haha!! Jag låter som en riktig torris ibland. Men det är viktigt att inte hymla med den man är. Sen behöver man inte KASTA sina åsikter i ansiktet på folk hela tiden eller vara stelbent och inte kunna ändra sig. Då kan man missa en massa värdefull kunskap som andra besitter, och det vill man ju inte.

KRAM

Hej vännen, tycker du är så modig som berättar om din äs. Min ångest och depression har jag lättare att berätta om än om äs. Den känns så ful på ngt sätt.

Läser inte heller några av de tidningar du nämde ochav samma orsaker. De är så ytliga och tomma.

Kram

Jag håller med dig fullständigt vad gäller tidningarna. Jag har, illa nog, minst 500 tidningar med högst tvivelaktigt innehåll i min ägo (hahaha, insåg när jag läste igenom inlägget att detta kan missuppfattas och jag framstår som en porrgalning eller så, men jag avser här typ ToppHälsa och Må Bra). Och precis som du skriver - det är inte bara hälsomagasin utan också "kvinnomagasin" som Amelia som spär på utseende- och perfektionshetsen.



Det här är faktiskt någonting som jag borde ta tag i, samtidigt som jag älskar min Fitness Magazine. Det är en svår gräns att dra, vad som är lämplig läsning eller inte, eftersom många tidningar innehåller både intressanta reportage och förödande "Så får du platt mage innan du hinner jul!"-artiklar.



Kram

Tack gumman för din kommentar. Jag är så förvirrad när det kommer till arbetsträning vs dagvård, men som du säger så är det ju bra med arbetsnära aktiviteter. Vi gick igenom för och nackdelar med arbetsträning idag och min psykolog sa att det rörde sig om ett par timmar varje dag. Även om det känns som att det är lite kort tid och känns lite latmask varning på det hela så blir det något nytt, något som kanske iaf kan leda till referenser.

Så blir nog till att kombinera det med samtal och om jag inte blir bättre/går upp i vikt/orkar kämpa så blir det dagvård. Och det var faktiskt din kommentar som hjälpte mig att nu bestäma jag kommer börja arbetsträna <3



Okej nu brer jag på med berömm mot dig (och jag menar allt och du förtjänar det). Vilka sjukt bra svar på frågorna. Jag ska använda den repliken om att det är svårt med mat just nu... Den känns lagom utlämnande och då har jag gjort det klart att vill de veta mer får de fråga.

Tror att jag även ska härma dig och sluta läsa alla dessa tidningar. Som du skriver så verkar de bara negativt och jag vet att jag egentligen påverkas negativt även om jag inte vill tro det.



Hur går det för dig då? Du ska veta att du får slänga ur dig allt som är jobbigt oxå, om du haft en skit dag så våga skriv det. Detta är din blogg och du behöver inte alltid peppa genom att inte skriva det jobbiga. Tror att alla som läser förstår att du kämpar och att även du måste ha bakslag, dalar och svackor. O



Ta det lugnt och ta inte på dig för mycket, vare sig här eller på jobbet.



Kram S

Jag har sagt det förut, men vilken otroligt stark kvinna du är!

Tidningarna kan jag hålla med dig om. En forskning för ett tag sedan gjorde en jämförelse mellan gamla tiders porrtidningar och dagens tjejtidningar och kom fram till att bilderna var väldigt lika. Det säger ju en del.

När jag var som sjukast undvek jag alla sådana magasin, men även affärer (för skyltdockorna) och filmer (för de magra hollywoodstjärnorna). Nu har jag börjat våga mig på tidningar igen (jag är ju intresserad av kläder och mode!), men det är svårt att låta bli att påverkas.

Kram

Haha tror du själv att jag skulle avslöja dig hur som helst! Så elak är jag faktiskt inte :) Känner att jag varit värdelös på att kommentera din blogg på sistonde.. Förlåt! Ska bättra mig. Accepterar dig på facebook nu! :) Kramar finis <33

Konstigt det här med "kroppssynen" och "idealen".. för, alla.. verkligen alla vi, lite äldre tjejer är ju så förbannat medvetna om det. Vi tänker direkt när vi ser en modell att "oj.. hon mår nog inte bra". Eller? Och sedan tänker man väl, tyvärr.. att det är snyggt? Eller tycker man inte det - tycker man inte det, så är det väl inget problem? Jag undrar såå om man skulle tycka att det var lika "eftersträvande" om de började använda tjejer i större storlekar, skulle vi anpassa oss, eller vad är det med just smalhet? Jag undrar verkligen.. och när vi nu som jag sa är så medvetna, varför är det då ett problem? Påtal om tidningar, lixom..



Haha, kramis, jag tycker du är så duktig!

sv: åh tack vännen. kämpekram <33

vill bara titta inom o ge dig en kram...

jag känner igen det där så väl!: jag kommer också ihåg när jag var inne i mina "smalhetsperioder" så höll "alla" på och frågade hur jag mådde osv, så fort man hade gått upp till normalvikt antog alla att mådde jättebra och ingen frågade ett skit. Fy fan säger jag bara, jag kan bli så förbannad på det där...