TACK
Idag har jag gått ut med ett mail till mina 50 kollegor om hur de kan stötta mig i matsalen och på möten när vi fikar, samt berättat för min familj om mitt beslut. Nu finns ingen återvändo utan det är bara att gå vidare på den här nya vägen. Jag har lyckats än så länge idag och har lunchmatlåda i kylskåpet här på jobbet (NÄR hände det senast liksom??).
Jag kommer förmodligen behöva mycket stöd i takt med att min kropp återhämtar sig fysiskt. Men då ropar jag på er!:)
Jag är på gång, jag menar allvar och jag ger mig inte förrän jag är frisk.
HÄR ÄR MAILET JAG SKICKADE TILL MINA KOLLEGOR:
Hej kollegor,
nu kommer jag behöva ert stöd.
Jag har sedan 2006 lidit av depression och ätstörningar och nu har anorexin nått ett sådant skede att jag måste (och VILL och KAN) bryta sjukdomsförloppet.
Bland annat kommer detta innebära att jag förhoppningsvis deltar i högre utsträckning i våra personalmatsalar vid luncher, samt fika vid möten och dylikt.Så här kan du stötta mig:
1. Låtsas som att det regnar... :-)
2. Var dig själv och som vanligt
3. Försök i så hög utsträckning som det är möjligt att INTE kommentera ev viktuppgång hos mig (men gärna hos andra :-) skojar bara!). Detta är viktigt och gäller även om du menar kommentaren på ett positivt sätt. Även kommentarer kring min mat och portionsstorlekar och dylikt kan vara känsligt.
Anledningen till tredje punkten är att båda dessa områden (mat och vikt; att se "pigg och frisk" ut, tolkar jag tyvärr enligt anorexin än så länge och har väldigt svårt att hantera annat än på ett negativt sätt som kan bli skadligt för min friskprocess).
Tack på förhand för er förståelse och stöd.
Vi ses, ha det gott, hälsningar Jenny
Var stolt att du tar beslutet, ber om hjälp och skrev ett tydligt, bra och modigt mail! Lycka till, du klarar det!
oj vad modigt att skicka det brevet! du ska vara så jäkla stolt över dig själv!!!
<3
bra jobbat tjejen.. jag är stolt över dig.. kämpa på nu... o du lite nyfiken, vad har kollegorna sagt? dem måste tycka att du är skitmodig...=) kram
Åh du är så duktig!
Brevet var ju verkligen jätte bra skrivet också. För det är ju just det där... folk som inte förstår vad kommentarer gör, kommentarer som kanske inte är menade på ett dåligt sätt egentligen! Men bara påpekandet om ATT man äter osv, tolkas ju dessvärre som "jaha jag är tjock". Eller om man nu mot all för modan faktiskt också tar en bulle till fikat, då ska ju det uppmärksammas "nämen woow äter duuu en bullee" ... Kanske egentligen är ett uttryck för att personen blir glad över att man faktiskt äter, men vet inte hur han/hon ska bete sig (typiskt min pappa haha)
Så tror verkligen det var en jätte bra idé att verkligen tala om läget och hur dem ska bete sig på bästa sätt!
Go Go Go! Det här grejjar du!
Jag blir helt mållös. Vad modig du är! Och stark. Du är verkligen inne på rätt väg nu.
Har du fått någon respons från familj och kollegor. Vad bra att du var så tydlig! Det krävs ju så lite för att få oss att vackla, men nu har du minimerat risken.
Kram
Jag måste säga att jag är grymt imponerad utav dig. du har bevisat att du verkligen vill det här nu och jag blir så fruktansvärt glad för din skull! Kämpa nu :)
Sv: För mig gick det sådär idag....men jag tänker glömma det nu och gå vidare. Precis som du!! Inser du vad bra du är, och modig du är? Jäklar vilka peppande inlägg du haft nu. Nu påbörjar vi resan.... PÅ RIKTIGT! Och när vi faller så reser vi oss upp, igen och igen..... tills vi en dag, själva tagit makten över just OSS SJÄLVA!
KRAAAAM!!
Åh du är så grym och modig!! :)
Verkligen modigt gjort! Blir imponerad. Att våga skriva detta till dina arbetskamrater. Super Jenny! Du är bäst!!!!
