Om mitt nya liv, medberoende, m.m.
Hej ni därute som kanske läser detta <3 Jag skrev den här bloggen om mitt liv med ätstörningar o depression under ett antal månader och har inte varit ute i cyberrymden o läst eller skrivit något i ämnet på mycket länge. Minns dock alla fina människor jag lärde känna under bloggtiden..!
Jag lever nuförtiden ett helt annorlunda liv än jag gjorde under den tid jag skrev bloggen. Jag kommer i höst föda mitt första barn :-) en liten pojke som jag får ihop med den kille jag träffade i vintras då jag bröt upp från ett längre förhållande med en annan man.
Livet är inte okomplicerat men jag har lagt matproblemen bakom mig. Jag skulle dock ljuga om jag sa att jag har ett helt avslappnat förhållningssätt till mig själv och min kropp. Särskilt nu när jag väger mer än nånsin och alla vill klappa på min barnamage..!! ;-) folk har inga skrupler när det gäller sånt TRO MIG! Om det är någon därute som vill ha råd i att bryta en ätstörning så maila mig gärna ([email protected]) - jag är ingen expert men jag har gått igenom helvetet o kommit ut på "andra sidan". Jag vet hur det är när allt verkar kört och hur det känns när hoppet om att nånsin bli "normal"/sig själv igen verkar helt ute..<3
På ett sätt lever jag idag med ombytta roller i mitt nuvarande förhållande jämfört med det förra, då det är JAG som är den ansvarsfulla i denna relation - och inte min kille. Det är JAG som mår bäst, det är JAG som måste va lugn genom hans ångest och missbruk. Självklart är det inte det ultimata alla gånger och jag kan se hur jag på nåt sätt "gömmer" mig och mina tillkortakommanden bakom hans betydligt mer utåt synliga problem.
Det är lätt att bli medberoende, men också för mig att omedvetet (och ibland medvetet) skita i mig själv o slippa ta tag i min egen ångest och bristfälliga självkänsla genom att istället "ta hand om" honom, oroa mig för honom m.m. Jag får nu ofta framstå som den "goda", den duktiga och den ansvarsfulla. Känna mig viktig och betydelsefull. Istället för som det var innan när alla i min omgivning alltid oroade sig för MIG, för hur jag misskötte min hälsa, mådde dåligt osv.
Så nej, livet är inte okomplicerat och så många ggr jag ifrågasatt mitt val att lämna min förra man, hur jag kunde behandla honom som jag gjorde, att jag blev gravid efter endast någon månad med en ny kille. Är det något jag lärt mig av det jag gått igenom är det att vi alla får ta konsekvenserna av de val vi gör - oavsett om det handlar om att svälta oss själva, hetsäta, ta droger, separera, skaffa barn etc.
Ni finns i mina tankar alla ni som jag känner sedan tidigare här, och alla ni som kanske hittar hit efter att ha googlat efter bloggar som handlar om ätstörningar. Som jag gjorde en gång i tiden... KRAM
Kommentarer
Postat av: L
Härligt att få ett inlägg från dig.. och grattis till graviditeten...=)
kram
Postat av: Anni
Hej Jenny!
Jag råkade klicka in mig här av misstag och blev glatt överraskad när jag hittade ett inlägg. Stort grattis till den kommande bebisen! (Jag ska också ha ett barn till).
Jag förstår att du har varit med om mycket omvälvande saker, men vad skönt att du verkar känna dig trygg i dig själv nu. Hoppas din kille kommer till rätta med sina problem också. Kanske kan ett barn vara just vad som behövs...
Önskar dig all lycka till!
Kram
Postat av: Anonym
fint att höra av dig igen. kram!
