The dinosaur
Vilken underbar dag det var i Stockholm igår. Nu var jag dock mest inomhus (Armémuseet närmare bestämt). Det var tre bra föreläsningar om sociala medier och en paneldebatt på det! Riktigt intressant, även om jag inte kände mig helt närvarande. Men på lunchen gick jag till Tidemans och åt Ratatouillebiffar och det var så soligt, varmt och skönt ute.
Vilket hektiskt liv många verkar leva i huvudstaden!? Varenda person jag mötte gick snabbt upp och ner för gatorna, uppkopplade på sina telefoner (jag har inte ens en iPhone eller iPad eller nåt sånt haha). Alla verkade gå runt med lurar i öronen och pratandes på telefon med folk i sitt nätverk.
Trafiken var kaotisk (jag åkte taxi tilll och från Arlanda) och pulsen hög känns det som. Det fascinerar. Särskild kontrast blir det ju när jag tänker på hur jag nu flyttar ut på landet (inatt var sista natten i radhuset), med skog och en sjö som närmaste granne. Jag känner mig som en dinosaurie (liksom som att jag är från en annan tidsålder, helt jäkla out of time haha!) när jag kommer till storstäderna!
Vilket hektiskt liv många verkar leva i huvudstaden!? Varenda person jag mötte gick snabbt upp och ner för gatorna, uppkopplade på sina telefoner (jag har inte ens en iPhone eller iPad eller nåt sånt haha). Alla verkade gå runt med lurar i öronen och pratandes på telefon med folk i sitt nätverk.
Trafiken var kaotisk (jag åkte taxi tilll och från Arlanda) och pulsen hög känns det som. Det fascinerar. Särskild kontrast blir det ju när jag tänker på hur jag nu flyttar ut på landet (inatt var sista natten i radhuset), med skog och en sjö som närmaste granne. Jag känner mig som en dinosaurie (liksom som att jag är från en annan tidsålder, helt jäkla out of time haha!) när jag kommer till storstäderna!
Jenny?
Tänk så olika ens liv kan te sig enbart beroende på vart man är bosatt..! Älskar att tänka på sånt, få perspektiv på saker och ting och upptäcka nya saker. Blev iaf väldigt imponerad över hur taxichauffören manövrerade sig fram mellan filerna kan jag säga!
Idag mår jag inte så bra, känner mig pluffsig och allmänt dassig/ful. Har ätit frukost och försöker skjuta undan tankar som säger att jag hatar mig själv. Ska dricka kaffe nu. Förhoppningsvis kan de skänka lite värme och ro inombords.
Kramar till er därute <=(",)=>
Tidigt
Idag ska jag flyga upp till Sthlm i jobbet, bara över dagen. LÅNG dag med resande helt enkelt. Och förhoppningsvis en givande miniutbildning.
Jag hade SÅN ångest igårkväll av att jag måste gå upp mitt i natten. Köra till en flygplats jag inte varit innan osv osv. Som tur var somnade jag dötidigt iaf... Är nog hemma runt nio ikväll om allt går som det ska.
På återhörande<3
Jag hade SÅN ångest igårkväll av att jag måste gå upp mitt i natten. Köra till en flygplats jag inte varit innan osv osv. Som tur var somnade jag dötidigt iaf... Är nog hemma runt nio ikväll om allt går som det ska.
På återhörande<3
Hepp hepp!
Hallu!!
Idag ska jag till jobbet. Laddar! Frukosten i magen och nu ska smink och kläder på (efter att ha dragit runt osminkad med pyjamas de senaste dagarna så känns bara DET som en smärre utmaning!).
Vi flyttade massor av saker till huset igår och hörni, det är så jäkla underbart fint och hemtrevligt! Blir varm i hjärtat av att tänka på det. Jag har i vanlig ordning TUSEN projekt igång i huvudet redan, och allt ska helst vara klart redan idag..;) Det inkluderar tapetsering av tre rum, införskaffning av bokhylla och fåtöljer till mitt "bibliotek", samt köks- och matsalsmöblering, byta handtag till köksskåpen osv osv. Så jag måste lägga band på min otålighet och försöka "hia" mig, som vi säger här i Småland.
Nu måste jag rusa. Ni finns alltid i mina tankar. Kram<3
Idag ska jag till jobbet. Laddar! Frukosten i magen och nu ska smink och kläder på (efter att ha dragit runt osminkad med pyjamas de senaste dagarna så känns bara DET som en smärre utmaning!).
Vi flyttade massor av saker till huset igår och hörni, det är så jäkla underbart fint och hemtrevligt! Blir varm i hjärtat av att tänka på det. Jag har i vanlig ordning TUSEN projekt igång i huvudet redan, och allt ska helst vara klart redan idag..;) Det inkluderar tapetsering av tre rum, införskaffning av bokhylla och fåtöljer till mitt "bibliotek", samt köks- och matsalsmöblering, byta handtag till köksskåpen osv osv. Så jag måste lägga band på min otålighet och försöka "hia" mig, som vi säger här i Småland.
Nu måste jag rusa. Ni finns alltid i mina tankar. Kram<3
"It just fell out my bum"
Sällan har några varit så glada för mens som vi säger jag bara! haha:) Wo ho hoooooo!! Och ja, jag får nog se det som en avlöning för mitt arbete med maten och icke-kompenserandet. Fy fan vad bra!!!!!!
Idag flyttar jag och sambon in de första lådorna i huset..! Vi ska träffas där kl 13 tillsammans med säljarna och mäklaren. Sedan bär det av till banken för att fixa allt. Vi ska även skriva samboavtal har vi bestämt.
Igårkväll grillade vi revben i ugnen. Å, vad det är gott. Vågade bara äta ett enda... fan! Snacka om fegt egentligen.. Men jag tog den sista biten av kasslern till potatisen istället, så jag blev mätt ändå.
Nu ska jag kika in till er, finaste vännerna!
Idag flyttar jag och sambon in de första lådorna i huset..! Vi ska träffas där kl 13 tillsammans med säljarna och mäklaren. Sedan bär det av till banken för att fixa allt. Vi ska även skriva samboavtal har vi bestämt.
Igårkväll grillade vi revben i ugnen. Å, vad det är gott. Vågade bara äta ett enda... fan! Snacka om fegt egentligen.. Men jag tog den sista biten av kasslern till potatisen istället, så jag blev mätt ändå.
Nu ska jag kika in till er, finaste vännerna!
Herregud!
Fattar ni! Jag har fått mens.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
För första gången på flera ÅR. Alltså herregud, jag är totalt chockad!
YES!!!!
Wo ho hoooooooooooooo
Shit vad kluven jag känner mig, men jag var likförbannat tvungen att ringa sambon, min syster och mamma inom loppet av tio minuter. Hahahahahaha
:)
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
För första gången på flera ÅR. Alltså herregud, jag är totalt chockad!
YES!!!!
Wo ho hoooooooooooooo
Shit vad kluven jag känner mig, men jag var likförbannat tvungen att ringa sambon, min syster och mamma inom loppet av tio minuter. Hahahahahaha
:)
Återhämtning
Sitter i soffan och avslutar frukosten med kaffe, inte helt fel!
Jag sjukskrev mig igår och är hemma från jobbet även idag, insåg att jag på något sätt måste få ner stressnivån inombords. Och det har faktiskt fungerat. Känner mig mycket lugnare och sov så mycket bättre inatt.
Vid lunchtid igår åkte jag till min sambos jobb och åt lunch tillsammans med honom (kände att jag inte skulle klara att äta det själv utan att det skulle resultera i hetsätning eller en missad måltid helt och hållet!).
BRA BESLUT säger jag bara!!
Gårdagens lunch på sambons jobb
På eftermiddagen vräkte jag i mig sex stycken Sportlunch-chokladkakor och en liter glass följt av kräkning. PRECIS innan det var dags för mellanmål (så ja, jag var såklart hungrig och lät känslorna ta överhanden fullständigt!)
Imorgon får vi tillgång till vårt hus och jag vill verkligen tacka för era fina ord om huset. Det är faktiskt en gammal skola från sekelskiftet 1800/1900-talet med torpargrund. Men inuti är det renoverat. Det är en massa "spottar" i taket, som jag alltid velat ha hahah!! osv. Jag tycker om blandningen av gammalt (kakelugnar, knarrande golv) och det nya. Ska visa er efterhand sen som vi inreder det tänkte jag, om ni vill! Jag ska dock inte göra om bloggen till en heminredningsblogg det kan jag lova haha:)
Igårkväll ringde en fin vän från DBT-terapin och ville ventilera. Det slutade i ett tre timmar långt samtal. Hon finns i mina tankar och det var så bra att hon ringde tycker jag<3 Då fick jag också ut mig lite av mina egna huvudbry, vilket var otroligt skönt. Vi måste ta hand om varandra!
Nu ska jag påbörja min tredje kopp kaffe. Överdos!! Kram <=(",)=>
Jag sjukskrev mig igår och är hemma från jobbet även idag, insåg att jag på något sätt måste få ner stressnivån inombords. Och det har faktiskt fungerat. Känner mig mycket lugnare och sov så mycket bättre inatt.
Vid lunchtid igår åkte jag till min sambos jobb och åt lunch tillsammans med honom (kände att jag inte skulle klara att äta det själv utan att det skulle resultera i hetsätning eller en missad måltid helt och hållet!).
BRA BESLUT säger jag bara!!
Gårdagens lunch på sambons jobb
På eftermiddagen vräkte jag i mig sex stycken Sportlunch-chokladkakor och en liter glass följt av kräkning. PRECIS innan det var dags för mellanmål (så ja, jag var såklart hungrig och lät känslorna ta överhanden fullständigt!)
Imorgon får vi tillgång till vårt hus och jag vill verkligen tacka för era fina ord om huset. Det är faktiskt en gammal skola från sekelskiftet 1800/1900-talet med torpargrund. Men inuti är det renoverat. Det är en massa "spottar" i taket, som jag alltid velat ha hahah!! osv. Jag tycker om blandningen av gammalt (kakelugnar, knarrande golv) och det nya. Ska visa er efterhand sen som vi inreder det tänkte jag, om ni vill! Jag ska dock inte göra om bloggen till en heminredningsblogg det kan jag lova haha:)
Igårkväll ringde en fin vän från DBT-terapin och ville ventilera. Det slutade i ett tre timmar långt samtal. Hon finns i mina tankar och det var så bra att hon ringde tycker jag<3 Då fick jag också ut mig lite av mina egna huvudbry, vilket var otroligt skönt. Vi måste ta hand om varandra!
Nu ska jag påbörja min tredje kopp kaffe. Överdos!! Kram <=(",)=>
Söndag
Jaha då börjar helgen närmar sig sitt slut. Hur mår ni? Jag har precis varit med i en telefonintervju om ätstörningar och bloggande (tack igen Nora för att du uppmärksammar detta!). Är ni några mer som är med?
Jag känner mig som världens fetaste. Men försöker tänka bort den känslan så gott det går. Ska snart äta köttfärslimpa med kokt potatis, som maken tillagat idag.. Vill inte!!!! Men kommer göra det ändå. Det är bara så!
Gårdagens lunch - kassler och ris
Jag har en fullspäckad vecka framför mig med två seminarier jag ska hålla i, en snabbresa upp till Stockholm på fredag, men också flytten på onsdag - dvs möten på banken!
Vårt hus i vinterkostym :)
Ska titta in till er nu! Kram<3
Jag känner mig som världens fetaste. Men försöker tänka bort den känslan så gott det går. Ska snart äta köttfärslimpa med kokt potatis, som maken tillagat idag.. Vill inte!!!! Men kommer göra det ändå. Det är bara så!
Gårdagens lunch - kassler och ris
Jag har en fullspäckad vecka framför mig med två seminarier jag ska hålla i, en snabbresa upp till Stockholm på fredag, men också flytten på onsdag - dvs möten på banken!
Vårt hus i vinterkostym :)
Ska titta in till er nu! Kram<3
Ett ord
Behöver nog bara säga ett ord om mitt mående nu för att ni ska förstå det:
FET
Så! Det var det, då har ni ett hum om hur jag mår just nu.
Förutom det så kämpar jag på inför flytten och för att må bättre genom att städa ur min gaderob. Har snart fyllt två flyttkartonger med kläder som jag ska sälja på loppis hos min syster i Skåneland! Ut med det gamla - in med det nya!
jag har även packat ner massa av mina böcker och en hel del porslin. Känns skönt eftersom vi ska flytta de första lådorna till huset redan på onsdag..!
Nu börjar eftermiddagen närma sig och jag känner redan hur min "vän" Angsten börjar krypa i kroppen. Great! Precis som vanligt med andra ord... en dag kommer jag leva utan eftermiddagsångest (det MÅSTE verkligen bli så!!!) och det ska bli skönt.
Har inte så mycket mer att bidra med just nu, ska försöka ta mig igenom ångesten denna gången också.
@-->--
FET
Så! Det var det, då har ni ett hum om hur jag mår just nu.
Förutom det så kämpar jag på inför flytten och för att må bättre genom att städa ur min gaderob. Har snart fyllt två flyttkartonger med kläder som jag ska sälja på loppis hos min syster i Skåneland! Ut med det gamla - in med det nya!
jag har även packat ner massa av mina böcker och en hel del porslin. Känns skönt eftersom vi ska flytta de första lådorna till huset redan på onsdag..!
Nu börjar eftermiddagen närma sig och jag känner redan hur min "vän" Angsten börjar krypa i kroppen. Great! Precis som vanligt med andra ord... en dag kommer jag leva utan eftermiddagsångest (det MÅSTE verkligen bli så!!!) och det ska bli skönt.
Har inte så mycket mer att bidra med just nu, ska försöka ta mig igenom ångesten denna gången också.
@-->--
Jobbigt dygn
Jag tar igen mig efter en tuff natt och dag. Som vanligt vaknade jag vid vargtimmen natten till idag (inget nytt under solen där nej) och hade en sådan fruktansvärd känsla i hela kroppen. Det kändes som att jag höll på att sprängas. Organen vred sig inombords, särskilt i bröstet och jag började frenetiskt gnida benen mot varandra, som jag alltid gör när ångesten kryper i min kropp.
Jag tog nån atarax och somnade till slut igen. Dessvärre behövde jag gå upp 3 timmar senare... Så ja.. ni kan ju tänka er hur jag har mått på jobbet idag! Fy faan säger jag bara... men jag klarade dagen ändå! Jag tog mig till jobbet iaf! Jag vill verkligen inte vara hemma hela dagarna med ångest längre. Det ÄR bättre att komma hemifrån. Även om orken brister ibland... klarade t o m äta lunch ute med en kollega (köttfärslimpa med kokt potatis blev det).
Jag vill passa på att svara dig anonym <3 som frågade mig hur jag hanterar maten, viktuppgång, ångest, mättnadskänslor, tjockkänslor etc utan att kompensera med träning/promenader?
Jag slutade träna för över ett år sedan. Promenader däremot fortsatte jag med ett tag efteråt. Hur jag bröt det sättet att kompensera var att jag visste att jag inte ville ha det där tvånget för evigt. Att på sikt skulle jag inte orka hålla på så. Samt att jag ville lära mig äta. Och det blev liksom att jag fokuserade på det som träning istället. 
MEN jag är långt ifrån perfekt!! OjojOJ, säger jag bara! Ibland blir jag destruktiv och hetsäter och spyr (det gjorde jag tidigare i eftermiddags t ex) när ångesten över allt väller över mig. Ibland äter jag för lite som ett sätt att kompensera. Flera gånger om dagen försöker mitt huvud lura mig. Men, allt oftare klarar jag att hantera ångesten genom att tänka positiva tankar (fy fan vad klämkäck jag känner mig som skriver så hahhaa). Förlåt!!:) Men det är verkligen sant..! Jag försöker fokusera mycket på hur jag vill leva mitt liv, hur jag vill MÅ, snarare än hur jag ser ut. 
Hur vill jag ha det i resten av mitt liv? är en av de mest centrala frågorna för mig.
Det finns risk för att det här blir en roman så jag stannar nu. Vet inte ens om jag förstod din fråga rätt? Om inte så bara fråga igen, jag finns här!<3
Så är kvällen här
Sitter i soffan med vår söta vovve i knät. Älskar henne så mycket, hon är så varm och go. Har precis satt i mig en portion lax med kokt potatis och hummersås. Det var inte helt fel kan jag säga!!
Har haft en helt ok dag idag faktiskt. Det rullar på. Bara en vecka kvar nu tills vi får tillgång till vårt nya hus. Längtar!!! Och samtidigt känner jag en liiiten oro i magtrakten. Jag är så otålig och jag är rädd att jag får panik om jag inte känner mig nöjd från början med hur vi har det i huset. Då tänker jag att jag hatar allt, och kan inte ha överseende eller tillit till att allt löser sig med tiden.
Jaja, man kan väl säga som så att det i alla fall är tur att jag är medveten om hur jag fungerar..:)
@-->--
Har haft en helt ok dag idag faktiskt. Det rullar på. Bara en vecka kvar nu tills vi får tillgång till vårt nya hus. Längtar!!! Och samtidigt känner jag en liiiten oro i magtrakten. Jag är så otålig och jag är rädd att jag får panik om jag inte känner mig nöjd från början med hur vi har det i huset. Då tänker jag att jag hatar allt, och kan inte ha överseende eller tillit till att allt löser sig med tiden.
Jaja, man kan väl säga som så att det i alla fall är tur att jag är medveten om hur jag fungerar..:)
@-->--
Godermorgon
Jaha nu är det onsdag.
Det är fullt upp med trepart- och fyrpartssamtal på jobbet denna veckan (ett antal unga tjejer som gått i ett projekt via kommunen och nu ska "slussas" över till oss). Min ambition är att de ska känna sig välkomnade och lyssnade till, vi ska skratta mycket tillsammans och jag vill att de ska hitta något att göra som de verkligen känner för och tror på<3
Det är så viktigt med struktur i vardagen för den här målgruppen och några veckors glapp i sysselsättning kan vara förödande enligt mig.
Dessvärre är jag väl inte lika bra på att hantera mig själv just nu. Depressionen överväldigar mig och jag vill bara hitta ut ur den "bubblan" så snabbt som möjligt.
Helst igår..!!!
Undra om min depression till viss del blivit någon form av kroniskt tillstånd som jag måste lära mig leva med? Jag gick ju i fyra år med obehandlad depression. Äsch, jag ska inte analysera för mycket. Tankens makt är enorm och jag försöker därför identifiera mina tankar så gott det går, för att se hur negativ/positiv jag egentligen är.
*Tänker på er därute*
Det är fullt upp med trepart- och fyrpartssamtal på jobbet denna veckan (ett antal unga tjejer som gått i ett projekt via kommunen och nu ska "slussas" över till oss). Min ambition är att de ska känna sig välkomnade och lyssnade till, vi ska skratta mycket tillsammans och jag vill att de ska hitta något att göra som de verkligen känner för och tror på<3
Det är så viktigt med struktur i vardagen för den här målgruppen och några veckors glapp i sysselsättning kan vara förödande enligt mig.
Dessvärre är jag väl inte lika bra på att hantera mig själv just nu. Depressionen överväldigar mig och jag vill bara hitta ut ur den "bubblan" så snabbt som möjligt.
Helst igår..!!!
Undra om min depression till viss del blivit någon form av kroniskt tillstånd som jag måste lära mig leva med? Jag gick ju i fyra år med obehandlad depression. Äsch, jag ska inte analysera för mycket. Tankens makt är enorm och jag försöker därför identifiera mina tankar så gott det går, för att se hur negativ/positiv jag egentligen är.
*Tänker på er därute*
En sån där dag
Idag är en såndär dag då jag ALDRIG kommer bli frisk från ätstörningar. Då mina sjukdomar överväldigar mig.
Jag gick och sov 1,5 timme på jobbet idag i ett vilrum. Ville bara bort från allt. Åt för lite på förmiddagen och till lunch, fast besluten att hetsäta här hemma sedan och den planen fullföljde jag. Med resultatet att precis INGENTING blivit bättre.
Jag har under den senaste tiden märkt att depressionen är en stor bov i det drama/trauma som ätstörningen är för mig. Jag känner mig så oerhört låg och nedstämd stora delar av dagarna och detta använder äsmonstret i sitt krig mot mig. Jag blir så jävla svag mitt i det där nedstämda och jag tror jag behöver mer hjälpmedel (medicin) mot depressionen för att få en ärlig chans att bli fri från ätstörningarna. Ska ringa psyk imorgon.. mitt läkarintyg gick dessutom ut igår så måste boka tid pga det också.. har inte fått någon kallelse av min doktor.
Nu när jag kämpat mig så här långt och äter nästan allt för första gången på så jäkla många år så vill jag klara det hela vägen och inte faila nu..!
Jag gick och sov 1,5 timme på jobbet idag i ett vilrum. Ville bara bort från allt. Åt för lite på förmiddagen och till lunch, fast besluten att hetsäta här hemma sedan och den planen fullföljde jag. Med resultatet att precis INGENTING blivit bättre.
Jag har under den senaste tiden märkt att depressionen är en stor bov i det drama/trauma som ätstörningen är för mig. Jag känner mig så oerhört låg och nedstämd stora delar av dagarna och detta använder äsmonstret i sitt krig mot mig. Jag blir så jävla svag mitt i det där nedstämda och jag tror jag behöver mer hjälpmedel (medicin) mot depressionen för att få en ärlig chans att bli fri från ätstörningarna. Ska ringa psyk imorgon.. mitt läkarintyg gick dessutom ut igår så måste boka tid pga det också.. har inte fått någon kallelse av min doktor.
Nu när jag kämpat mig så här långt och äter nästan allt för första gången på så jäkla många år så vill jag klara det hela vägen och inte faila nu..!
Direktsändning
Jag sitter och följer direktsändningen från rättegången mot denne vidrige man. Må han ALDRIG NÅGONSIN släppas på fri fot igen!!!! Det vore ett rent hån mot hans offer. Ett rent HÅN!!!
Usch!!!!!
Tacksam var det här ja!
Godmorgon, här sitter jag och äter frukost. Trött som bara den men låg bara och vred mig i sängen så det var lika bra att gå upp. Ska snart sätta på en god kopp kaffe och läsa morgontidningen. DET är helglyx det!
Ni ska ha stort tack för stödet och tipsen i förra inlägget. TACK!
Ett sådant stöd som jag upplevt sedan jag började blogga har jag aldrig upplevt tidigare. Jag kan prata om allt och jag känner mig inte så jäkla ensam längre! Blir helt tårögd när jag skriver det här, men ni betyder mer för mig än ni kan ana!!
Jag har fått tankar och idéer från er efter förra inlägget som jag nu går vidare på. Jag blir galen på att inte känna någon lust och på att brottas med dessa tankar om min relation och kärleken. Lustbortfallet kan ju helt klart vara en biverkan av både medicinen jag tar (Fluoxetin, har inte ens tänkt på det!!), samt depressionen. Samt säkert en del andra faktorer.
Till er fina utan blogg: Nathalie, tack för idén med mini-spa. Så himla bra!! Och Frida, det här med Largiplex måste jag kolla upp..! Jag ska dessutom prata med min doktor som du skrev Camilla. Har svårt att prata med honom om hur jag verkligen mår och hur medicinerna påverkar mig. Ofta för att jag faktiskt inte vet/kan sätta ord på det jag upplever. Mitt läkarintyg går ut 15 april, så det är dags för möte snart..
Och 28:a; det du skrev om att inte blanda ihop lust och kärlek, det fastnade hos mig..! Och att se det så känns som att det kan underlätta mycket för mig.
Har massor jag vill skriva om min relation, och dess vara eller icke vara. Det kommer. Men nu, nu vill jag kolla in till er!<3
Ni ska ha stort tack för stödet och tipsen i förra inlägget. TACK!
Ett sådant stöd som jag upplevt sedan jag började blogga har jag aldrig upplevt tidigare. Jag kan prata om allt och jag känner mig inte så jäkla ensam längre! Blir helt tårögd när jag skriver det här, men ni betyder mer för mig än ni kan ana!!
Jag har fått tankar och idéer från er efter förra inlägget som jag nu går vidare på. Jag blir galen på att inte känna någon lust och på att brottas med dessa tankar om min relation och kärleken. Lustbortfallet kan ju helt klart vara en biverkan av både medicinen jag tar (Fluoxetin, har inte ens tänkt på det!!), samt depressionen. Samt säkert en del andra faktorer.
Till er fina utan blogg: Nathalie, tack för idén med mini-spa. Så himla bra!! Och Frida, det här med Largiplex måste jag kolla upp..! Jag ska dessutom prata med min doktor som du skrev Camilla. Har svårt att prata med honom om hur jag verkligen mår och hur medicinerna påverkar mig. Ofta för att jag faktiskt inte vet/kan sätta ord på det jag upplever. Mitt läkarintyg går ut 15 april, så det är dags för möte snart..
Och 28:a; det du skrev om att inte blanda ihop lust och kärlek, det fastnade hos mig..! Och att se det så känns som att det kan underlätta mycket för mig.
Har massor jag vill skriva om min relation, och dess vara eller icke vara. Det kommer. Men nu, nu vill jag kolla in till er!<3
Förresten Lena;
Hej igen gumman, jag vet inte om du läser din gamla blogg (svarade dig där). Men har lagt in min mailadress i högerspalten här på bloggen: [email protected].
Tänker på dig!!
Tänker på dig!!
Down
Igår
Nä fy fasen vad jag plågas av jobbiga känslor just nu. Vaknar varje natt PRICK kl 2. Vänder och vrider, vänder och vrider, kvider och har ont inombords. Känner mig så urbota olycklig.
När jag pratade med min kollega i tisdags så berättade hon att också hon har antidepressiv medicin, skillnaden mellan våra är att mina är SSRI (serotonin återupptagshämmare) och hennes är SNRI (serotonin- och noradrenalin återupptagshämmare). Undra om det vore nåt för mig.. jaja, orkar inte ens fundera ordentligt på det!!!
Jag checkar ut nu, ska göra mig någorlunda representabel för jobbet tänkte jag.;)
Tack för era stöttande ord, de betyder otroligt mycket@-->--
Blö blö blö
Jaha, så sitter jag här i soffan, har nyss tittat på Gokväll och ska snart äta kvällsmat. Blir nog frukostkäk ikväll. På lunchen tidigare idag gick jag däremot och handlade med mig dagens rätt; Biff á la Lindström bjöd kocken på idag! Samt bröd och lite sallad som jag tog till.
Mörkret befinner sig ganska envist kvar inom mig och visar sig främst genom minskad tilltro till mig själv, oro för allt och inget, känsla av värdelöshet, trötthet samt oförmåga att glädjas åt någonting alls. Och vi som snart ska flytta och allting! Fasen också! Det är ju typiskt en sån där händelse man liksom SKA glädjas åt ju.
BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!!
Äsch, ska inte grotta ner mig i nån sorts patetisk självömkan nu, men ni förstår hur jag menar. Har nog inte så mycket mer att tillföra just för tillfället...På återhörande! Tycker om er vänner. Ta hand om er, kraaam
Mörkret befinner sig ganska envist kvar inom mig och visar sig främst genom minskad tilltro till mig själv, oro för allt och inget, känsla av värdelöshet, trötthet samt oförmåga att glädjas åt någonting alls. Och vi som snart ska flytta och allting! Fasen också! Det är ju typiskt en sån där händelse man liksom SKA glädjas åt ju.
BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!!
Äsch, ska inte grotta ner mig i nån sorts patetisk självömkan nu, men ni förstår hur jag menar. Har nog inte så mycket mer att tillföra just för tillfället...På återhörande! Tycker om er vänner. Ta hand om er, kraaam
Otippat? Knappast.
Hetsätning - eh ja.. jag försökte med olika metoder för att det inte skulle bli så (gick och vilade på jobbet - identifierade mina tankar och känslor som alla pekade på stress och kroppsångest, samtalade en halvtimme med en kollega osv). Men sen gav jag upp. Föll för den "lätta" vägen. Den vägen som bibehåller min ätstörning.
Fan!!!!!
Men jag klarade 5 dagar denna gången. Och jag klarade en vecka innan dess. Vet att jag kommer klara fler dagar och veckor än så framåt. JAG KAN. De gånger jag hetsäter kommer alltmer sällan. Och jag kan knappt tro det faktiskt. Nu mår jag sådär, men jag vet att jag kommer att överleva.
Känner mig vankelmodig så jag slutar skriva nu, tänker på er@-->--
.......................
Åååå... jag är på jobbet och har ångest till tusen! Jag och en kollega har suttit ner och planerat arbete framåt som stressar mig.
Stress = Ångest = Tankar och känslor att jag är fet/jag orkar inte/jag vill hetsäta!!!
BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!!!!
Orkar inte!!!!!!
Stress = Ångest = Tankar och känslor att jag är fet/jag orkar inte/jag vill hetsäta!!!
BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!!!!
Orkar inte!!!!!!
Löjligt
Åh Gud vad jag blir patetisk så fort jag är attraherad av någon. Jag flamsar och skrattar och säger massa pinsamma saker.
Ååååååå...! Det handlar såklart om den där "pågen" som är på jobbet för tillfället. Men NEJ, händerna på täcket som man säger! På tal om något annat; Idag sa en kollega till mig att jag var mycket magrare när hon började i oktober och att jag är jättefin nu.
FY FAN.
Jag bara tystnade. Tårarna trängde fram i ögonvrårna och mungiporna vände från skrattläge till förbannatläge... Hon skruvade obekvämt på sig och jag ville så gärna låtsas som ingenting men det lyckades jag inte speciellt bra med nej... Jag FATTADE ju att hon inte menade något illa och jag VET att kommentarer som dessa är något jag ska ta som positivt och glädja mig åt. MEN JAG ÄR VERKLIGEN INTE DÄR ÄN!!!
Det gör OOOOOONT!! Till vardags försöker jag mest ignorera min kropp. Hur lätt det nu är när kläderna inte längre faller rakt ner utan det helt plötsligt är kroppsmassa där som tar emot..! Men minsta kommentar så bryter jag ihop. Jag är på gränsen, oerhört känslig.
MEN, jag kämpar på. Har ätit det jag ska idag (blev dock aningens klent till lunch ska väl erkännas, så det blev en macka extra till mellanmålet nu istället). Sen så bad jag faktiskt min kollega om ursäkt innan. Jag sa att totalvändningen i humöret vid vårt samtal berodde på att jag inte uppfattade det hon sa som något positivt, men att hon inte ska känna sig dum. Det är inte hennes fel (hon tillhör heller inte dem av mina kollegor som en gång i tiden fick mitt mail om ätstörningen) utan JAG måste lära mig hantera sådana kommentarer.
Så är det, så blir det. Hoppas ni mår bra därute, ge aldrig upp! Vi är värda ett liv utan ätstörningar, ångest och annat helvete<3
Ååååååå...! Det handlar såklart om den där "pågen" som är på jobbet för tillfället. Men NEJ, händerna på täcket som man säger! På tal om något annat; Idag sa en kollega till mig att jag var mycket magrare när hon började i oktober och att jag är jättefin nu.
FY FAN.
Jag bara tystnade. Tårarna trängde fram i ögonvrårna och mungiporna vände från skrattläge till förbannatläge... Hon skruvade obekvämt på sig och jag ville så gärna låtsas som ingenting men det lyckades jag inte speciellt bra med nej... Jag FATTADE ju att hon inte menade något illa och jag VET att kommentarer som dessa är något jag ska ta som positivt och glädja mig åt. MEN JAG ÄR VERKLIGEN INTE DÄR ÄN!!!
Det gör OOOOOONT!! Till vardags försöker jag mest ignorera min kropp. Hur lätt det nu är när kläderna inte längre faller rakt ner utan det helt plötsligt är kroppsmassa där som tar emot..! Men minsta kommentar så bryter jag ihop. Jag är på gränsen, oerhört känslig.
MEN, jag kämpar på. Har ätit det jag ska idag (blev dock aningens klent till lunch ska väl erkännas, så det blev en macka extra till mellanmålet nu istället). Sen så bad jag faktiskt min kollega om ursäkt innan. Jag sa att totalvändningen i humöret vid vårt samtal berodde på att jag inte uppfattade det hon sa som något positivt, men att hon inte ska känna sig dum. Det är inte hennes fel (hon tillhör heller inte dem av mina kollegor som en gång i tiden fick mitt mail om ätstörningen) utan JAG måste lära mig hantera sådana kommentarer.
Så är det, så blir det. Hoppas ni mår bra därute, ge aldrig upp! Vi är värda ett liv utan ätstörningar, ångest och annat helvete<3
............................
Nu är snart påskledigheten över och det är jobb igen. Jag har plågat mig själv genom att prova kläder. INTE KUL. Men det skiter jag i nu. Kan inte tänka massa på det, det kommer bara förstöra den här chansen att bli frisk från ätstörningarna. Och det vill jag verkligen inte..!!! Ledigheten har gått fort. Och ikväll är första gången på länge som jag har måndagsångest (trots att det är tisdag imorgon), men ni förstår hur jag menar. kram
Måndag
Gårdagens kvällsmat: Biffar, potatis och såååås
Mornings. Sitter i soffan och äter frukost. Det går trögt med min dubbelfrökuse idag, MEN den kommer snart ge mig kraft på plats i magen min.
Igår var vi iväg hela dagen hos svärföräldrarna<3 Svärfar är väldigt gammal (90 år) och glömsk/senil. Nu har han dock, på något mirakulöst sätt, lagt på minnet att vi ska flytta. Så han frågade oss två gånger i minuten igår när det är dags för flytt..;) För oss som hälsar på nån gång då och då så kan man stå ut med det, men för svärmor blir det ju såklart en jättebelastning tyvärr.
Hon bjöd på gratinerad kassler (med massa frukt i) och potatis. Sen är deras rutin att vila middag. Jävlar vad jag anpassar mig fort hörni, jag sov i två timmar.. hahahahaha!!!
Men det var SKÖNT det!
En riktig klassiker
Jajamensan tjejer, igår gjorde jag något som närmast kan beskrivas som en av flera äs-klassiker; att äta för lite under den goda påskmiddagen igårkväll (som ett totalt felaktigt sätt att hantera min ångest), för att sedan "behöva" äta ett extra kvällsmål när vi kom hem mitt i natten.
Alltså allvarligt. Vi var bjudna till kl 16 igår på påskpyssel och middag och i bilen på vägen dit satt jag sammanbiten som en omogen mussla och bara försökte överleva i princip.
En försiktig sambo: "Är det jobbigt?"
En stram Jenny: "Mm."
Tjockkänslorna var hemska, jag var trött (eftermiddagarna är min känsligaste stund på dagen) och jag var inte i nuet utan snarare tvärtom; jag kunde bara tänka på allt jag ätit under dagen och att jag skulle vara "tvingad" att fortsätta äta hela kvällen.
BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!
Så jag gjorde några riktigt klassiska äs-manövrar under kvällen;
- hällde ut vin på toaletten (för att dricka kalorier går ju absolut inte!! suck)
- petade i kolhydraterna (dvs den enormt goda potatisgratängen bland annat)
- försökte dölja min pinsamt lilla portion med mat genom extra sallad
- satt så långt ut på stolen som möjligt (i princip endast halva rumpan på stolen) för att dels inte känna av mina "feta" lår, och dels med förhoppning om att kanske förbränna fler kalorier (haha)
Vad blev resultatet av alla dessa vedermödor? Jo, en hungrig, okoncentrerad och trött person med avdomnad röv.
I princip!!
Nä usch, i alla fall så avslutade jag natten på ett bättre sätt genom att ta kvällsmål hemma och i alla fall få igen lite av den energi jag saknat under kvällen. Synd bara att jag inte gjorde det under bjudningen, för jag lovar att den maten var betydligt mycket godare än min kvällsmat..! Och jag hade kunnat delta PÅ RIKTIGT i de samtal som fördes under kvällen! Man lär sig så länge man lever och vägen till tillfrisknande är sannerligen INTE spikrak..!
Alltså allvarligt. Vi var bjudna till kl 16 igår på påskpyssel och middag och i bilen på vägen dit satt jag sammanbiten som en omogen mussla och bara försökte överleva i princip.
En försiktig sambo: "Är det jobbigt?"
En stram Jenny: "Mm."
Tjockkänslorna var hemska, jag var trött (eftermiddagarna är min känsligaste stund på dagen) och jag var inte i nuet utan snarare tvärtom; jag kunde bara tänka på allt jag ätit under dagen och att jag skulle vara "tvingad" att fortsätta äta hela kvällen.
BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!
Så jag gjorde några riktigt klassiska äs-manövrar under kvällen;
- hällde ut vin på toaletten (för att dricka kalorier går ju absolut inte!! suck)
- petade i kolhydraterna (dvs den enormt goda potatisgratängen bland annat)
- försökte dölja min pinsamt lilla portion med mat genom extra sallad
- satt så långt ut på stolen som möjligt (i princip endast halva rumpan på stolen) för att dels inte känna av mina "feta" lår, och dels med förhoppning om att kanske förbränna fler kalorier (haha)
Vad blev resultatet av alla dessa vedermödor? Jo, en hungrig, okoncentrerad och trött person med avdomnad röv.
I princip!!
Nä usch, i alla fall så avslutade jag natten på ett bättre sätt genom att ta kvällsmål hemma och i alla fall få igen lite av den energi jag saknat under kvällen. Synd bara att jag inte gjorde det under bjudningen, för jag lovar att den maten var betydligt mycket godare än min kvällsmat..! Och jag hade kunnat delta PÅ RIKTIGT i de samtal som fördes under kvällen! Man lär sig så länge man lever och vägen till tillfrisknande är sannerligen INTE spikrak..!
Böligt
Idag är en sån där dag då jag helst bara vill sitta hemma och trycka i mig mat hela dagen och bara glömma allt. Är så tjock just nu så jag mår dåligt. Vill bara få vara smal och ändå frisk från ätstörningar. Men nej, jag antar att det inte fungerar så med mina gener... Jag har aldrig varit klent byggd. Hur gärna jag än skulle önska att jag vore det.
Men jag har tagit tag i dagen, färgat utväxt och ska nu torka håret. I eftermiddag ska vi åka till vänner på påskpyssel med barnen och middagslagning tillsammans. Usch, not a god day for that I´m afraid... men what to do? Alla dagar kan ju inte vara kanon.. Hjälper ju inte heller att sambon är ute och springer ett Göteborgsvarv. Jippie.
BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!!!!!!!
Usch nä. Ska inte smitta av mig med mina negativa vibbar till er idag. Hoppas ni mår bra. Kram.
Men jag har tagit tag i dagen, färgat utväxt och ska nu torka håret. I eftermiddag ska vi åka till vänner på påskpyssel med barnen och middagslagning tillsammans. Usch, not a god day for that I´m afraid... men what to do? Alla dagar kan ju inte vara kanon.. Hjälper ju inte heller att sambon är ute och springer ett Göteborgsvarv. Jippie.
BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!!!!!!!
Usch nä. Ska inte smitta av mig med mina negativa vibbar till er idag. Hoppas ni mår bra. Kram.
Jag duger ändå
Nu är det påskledigt, vet inte om jag tycker det är skönt eller egentligen hellre hade varit på jobbet faktiskt. Jag tänker massor på T, han som jag träffat. Att man kan längta så. Det gör fysiskt ONT i bröstet på mig..!
Nää, ska inte prata om honom nu.
Jag sitter och äter frukost i soffan, samtidigt som jag tittar på reprisen av Plus. De pratar bland annat om läppglans som ska förstora läpparna. Mitt utseende är, och har, alltid varit viktigt för mig. Och jag förstår allt mer att allt sminkande och tandblekande och hårfärgande osv, har varit ett sätt för mig att kompensera för den osäkra tjejen med dålig självkänsla som funnits därunder.
Det har varit en ständig jakt på bekräftelse, framförallt från det manliga könet. Jag blir illamående när jag tänker på vilka konsekvenser detta fått för mig. Hur jag har blivit behandlad. Fy fan.. MEN, jag måste komma över det nu. Inte låta det plåga mig mer. Det tar så mycket kraft, så många år ifrån mig!
Jag behöver inte ätstörningen för att ha rätt att säga NEJ. För att medge att jag inte orkar saker och ting. För att få omsorg. Jag har rätt till allt det ändå. Något sjukdomen lärt mig är att det är många av dessa saker jag längtat efter; att få visa mig svag och ändå känna att JAG DUGER. Att inte alltid se tipptopp ut, men ändå veta att jag är en värdig person. Att jag inte alltid kan ta ansvar för allt/alla och att jag får säga nej även om det innebär att någon blir besviken.
Jag tror att många av oss med psykisk sjukdom bär på en stor känslighet och ansvarskänsla. En svår kombination som är särskilt svår i dagens prestationsinriktade, stundtals ganska hårda, samhälle. Det är som det sägs: Det är inte alltid ett mått på god hälsa att vara välanpassad i ett i grunden sjukt samhälle. Nåt sånt. Jag tänker ofta på det och är övertygad om att känsliga människor behövs för att väcka omgivningen och få samhället att ifrågasätta och utvecklas.
Nog tjatat, tittar in till er nu<3
Nää, ska inte prata om honom nu.
Jag sitter och äter frukost i soffan, samtidigt som jag tittar på reprisen av Plus. De pratar bland annat om läppglans som ska förstora läpparna. Mitt utseende är, och har, alltid varit viktigt för mig. Och jag förstår allt mer att allt sminkande och tandblekande och hårfärgande osv, har varit ett sätt för mig att kompensera för den osäkra tjejen med dålig självkänsla som funnits därunder.
Det har varit en ständig jakt på bekräftelse, framförallt från det manliga könet. Jag blir illamående när jag tänker på vilka konsekvenser detta fått för mig. Hur jag har blivit behandlad. Fy fan.. MEN, jag måste komma över det nu. Inte låta det plåga mig mer. Det tar så mycket kraft, så många år ifrån mig!
Jag behöver inte ätstörningen för att ha rätt att säga NEJ. För att medge att jag inte orkar saker och ting. För att få omsorg. Jag har rätt till allt det ändå. Något sjukdomen lärt mig är att det är många av dessa saker jag längtat efter; att få visa mig svag och ändå känna att JAG DUGER. Att inte alltid se tipptopp ut, men ändå veta att jag är en värdig person. Att jag inte alltid kan ta ansvar för allt/alla och att jag får säga nej även om det innebär att någon blir besviken.
Jag tror att många av oss med psykisk sjukdom bär på en stor känslighet och ansvarskänsla. En svår kombination som är särskilt svår i dagens prestationsinriktade, stundtals ganska hårda, samhälle. Det är som det sägs: Det är inte alltid ett mått på god hälsa att vara välanpassad i ett i grunden sjukt samhälle. Nåt sånt. Jag tänker ofta på det och är övertygad om att känsliga människor behövs för att väcka omgivningen och få samhället att ifrågasätta och utvecklas.
Nog tjatat, tittar in till er nu<3
Andas!
Hej igen vänner, tack för er respons i morse (ni är bäst som vanligt)<3 Jag tog förresten bort inlägget nu eftersom det kändes obekvämt att det stod där.
Men jo, jag har verkligen tänkt och känt efter och det ÄR äkta känslor jag känner. Alltså åå.. jag visste inte att jag kunde känna så fortfarande..! Wo ho hoooooo!!!:D MEN; jag har INTE gjort något åt dessa, bara pratat massa med personen ifråga om allt och inget. Denna person kommer inte vara kvar i min absoluta närhet så länge till och jag har nu tagit ett steg tillbaka rent mentalt.
Andas andas..
!!!!!!!
Detta får liksom bara inte hända..!! Det hade varit så TYPISKT MIG att sätta allt på spel. Köpa grisen i säcken. Satsa allt på ett kort.
Det är en sak att känna himlastormande känslor, och en helt annan sak att klara av att leva ett liv ihop. Äsch, jag bara babblar på. Men nej, jag får nöja mig med dessa känslor och vara glad för dem och ska någon ta första steget så blir det inte jag.. men vad som händer om motparten tar ett första steg. DET vågar jag inte ens tänka på!!!!
Fy fasiken...
Nu har jag ätit mellanmål, varit på apoteket och handlat upp inhalatorer, antideppmedicin och allergipiller. Jag har även handlat en flaska rödtjut och en vacker påskbukett som gåva till våra vänner som har påskfest på lördag.
Jag avslutar här och kikar in till er istället. Kram vänner, glad påsk på er!
Men jo, jag har verkligen tänkt och känt efter och det ÄR äkta känslor jag känner. Alltså åå.. jag visste inte att jag kunde känna så fortfarande..! Wo ho hoooooo!!!:D MEN; jag har INTE gjort något åt dessa, bara pratat massa med personen ifråga om allt och inget. Denna person kommer inte vara kvar i min absoluta närhet så länge till och jag har nu tagit ett steg tillbaka rent mentalt.
Andas andas..
!!!!!!!
Detta får liksom bara inte hända..!! Det hade varit så TYPISKT MIG att sätta allt på spel. Köpa grisen i säcken. Satsa allt på ett kort.
Det är en sak att känna himlastormande känslor, och en helt annan sak att klara av att leva ett liv ihop. Äsch, jag bara babblar på. Men nej, jag får nöja mig med dessa känslor och vara glad för dem och ska någon ta första steget så blir det inte jag.. men vad som händer om motparten tar ett första steg. DET vågar jag inte ens tänka på!!!!
Fy fasiken...
Nu har jag ätit mellanmål, varit på apoteket och handlat upp inhalatorer, antideppmedicin och allergipiller. Jag har även handlat en flaska rödtjut och en vacker påskbukett som gåva till våra vänner som har påskfest på lördag.
Jag avslutar här och kikar in till er istället. Kram vänner, glad påsk på er!
Update
Dagens lunch intogs på restaurang - Kalops med potatis och rödbetor
Hej finingar, hoppas ni mår bra där ute<3
Natten mellan sön-mån hade jag ett ovälkommet besök av "Mörkret", och det visade sin värsta sida kan man väl säga. Jag vaknade och ville inte leva längre. Hopplösa, svarta tankar och en uppgivenhet, djupare än vår nya brunn till huset, fyllde mig.
Mörkret bara fanns där och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Ville prata med någon men vågade inte störa sambon så jag låg där tills morgonen och trodde inte jag skulle klara jobba på dagen.
Men det gick.
Jag tog mig igenom dagen och så även idag (vi har en skitsnygg kille från Tyskland på besök på jobbet så det bidrar ju lite haahah:)) Skämt åsido, vissa dagar är bara så himla tunga! Den värsta stunden är den då jag ska ta på mig kläder på morgonen. Inget passar längre och det väcker så jobbiga känslor att jag kan inte sätta ord på dem. MEN det finns ingen återvändo. Det är det här jag MÅSTE göra för att få ett fullvärdigt liv.
Kan ju bara säga som så här: Det krävs mer för att knäcka mig.
MYCKET MER.
Jag är på gång, jag menar allvar och jag ger mig inte hur jävla lätt som helst!
Varit iväg
Idag har vi varit iväg hela dagen verkligen..! Bland annat tittade vi in på Laxbutiken i Heberg där vi åt varmrökt lax med potatis och romsås. Mums vad gott det var!
Min portion
Sedan åkte vi vidare till Halmstad och gick i lite olika butiker. Jag vågade mig på att prova ett par byxor på Team Sportia men fy fan säger jag bara. Usch och neeeeej!! Provrumspanik till tusen. Så jag sprang ut och hjälpte min sambo leta träningskläder istället. Kändes tryggare så.
Sen blev jag otroligt trött, men vi beslöt oss ändå för att svänga in till svärföräldrarna och fika och det var så underbart att träffa dem igen. Och nu är vi hemma. Jag ska lägga mig och äta kvällsmat och läsa en bok eller lösa kryss.
Imorgon ska jag förresten rotfylla en tand.
JIPPIIIIIIIIEEE!!!! ;)
Hoppas ni mår väl<3 Massa kramar till er.
Min portion
Sedan åkte vi vidare till Halmstad och gick i lite olika butiker. Jag vågade mig på att prova ett par byxor på Team Sportia men fy fan säger jag bara. Usch och neeeeej!! Provrumspanik till tusen. Så jag sprang ut och hjälpte min sambo leta träningskläder istället. Kändes tryggare så.
Sen blev jag otroligt trött, men vi beslöt oss ändå för att svänga in till svärföräldrarna och fika och det var så underbart att träffa dem igen. Och nu är vi hemma. Jag ska lägga mig och äta kvällsmat och läsa en bok eller lösa kryss.
Imorgon ska jag förresten rotfylla en tand.
JIPPIIIIIIIIEEE!!!! ;)
Hoppas ni mår väl<3 Massa kramar till er.
åå...
BÖÖÖÖÖÖÖL!!!
Mår skit!
Vet inte hur jag ska vända detta. Ska försöka stänga av tankarna, samla dem på blad och låta bladen flyga iväg.
Fet, äcklig, alltid hungrig - det måste vara nåt fel på mig!!!!!!!!!!!!!!
På återhörande.
Mår skit!
Vet inte hur jag ska vända detta. Ska försöka stänga av tankarna, samla dem på blad och låta bladen flyga iväg.
Fet, äcklig, alltid hungrig - det måste vara nåt fel på mig!!!!!!!!!!!!!!
På återhörande.
