...tjockast i hela världen!!!!

Fast nä, inte egentligen...

EGENTLIGEN är jag:

1. ... trött
2. ... överbelastad på jobbet
3. ... osäker på mitt eget värde och i besittning av en jävligt dålig självkänsla

Amen!!!!!!!

I vilrummet på jobbet förra veckan

Vill önska alla därute en fin vecka och hoppas att er helg varit bra<3 Med undantag från en riktig ångestattack (pga trötthet) igår eftermiddag (usch dessa eftermiddagar.........), så har jag haft det bra. Jag bjöd över en kusin igår som kom med sin halvårsgamle son. Han är så fruktansvärt söt, men högljudd och hårdhänt!:)

Jag fick en fråga av dig Sofie ang "mensens återkomst" (haha) och jag tror att en viss oregelbundhet inte är något annat än helt normalt faktiskt. Vår kropp funkar ju inte alltid som en klocka utan behöver tid för återhämtning, särskilt om vi fortfarande "misshandlar" den. Så än så länge tror jag inte du behöver kolla upp att den kom lite tidigare andra gången. Är så glad för vår skull att den funkar nu..!

Jag är jäkligt trött idag kan jag tala om... Ni finns i mina tankar alltid<3 

NÄ, nu kan jag bara inte låta bli att skriva ett inlägg på arbetstid! Saknar bloggen och era bloggar så jäkla mycket! Precis som jag skrev till Hellebelle (om du läser detta<3) så börjar det kännas jättejobbigt att inte delta i bloggandet på samma sätt längre. Jag vill inte mista de band jag knutit med er därute! Just nu har jag en jobbig period. Det tär på mig att vara ensam så pass mycket som jag är. Igår skulle mannen min ut och röja i skogen på lediga dagen. Och hundens rastlöshet och vilja att komma ut gjorde mig SÅ JÄKLA STRESSAD och känslorna löpte amok inombords. Så jag tog bilen, drog iväg 10 mil, gick in på K-rauta, tittade på två tapeter och en lampa och sen åkte jag hem igen... Så jävla ovärt! Massa bensinpengar åt skogen bara för att jag mådde dåligt hemma. Men jag fördrev i alla fall förmiddagen och sen lagade och åt jag spagetti och köttfärssås (my masterpiece) när jag kom hem. Överåt framåt eftermiddagen då sambon återigen hade massa sysslor som gjorde mig lämnad åt mitt eget öde. Började spy. Fick panik. Sa till sambon att "Nu går vi ut och går illa kvickt!" Och då gjorde vi det. Så då försvann "möjligheten" att spy mer än jag redan gjort. Mådde skit hela kvällen sen. Varje morgon provar jag kläder som är för små. Varje natt känner jag låren skava mot varandra. Och det gör ont!! Inombords mer än något annat... Men jag ska hålla normalvikt under minst ett år. Inte ge upp. Jag måste. Måste ge mig själv en chans att må bättre, så är det bara! Tänker på er så himla mycket, bara så ni vet <=(¨,)=> KRAM (vet inte vad som hände med mellanrummen, men hoppas det går att läsa ändå)