Tisdag
..BÖÖÖÖÖÖÖL!! :( men så är det.
Har egentligen inte så mycket att skriva annat än att jag är rätt pigg. De senaste två dygnen har jag försökt att sova extra mycket, vilket gått bra, och det har faktiskt gjort nytta på måendet. Samtidigt är jag psykiskt trött ändå, fast det är man ju van att vara vid det här laget eller vad säger ni!?
Anni du frågade om jag verkligen orkar att jobba 75% och ska jag vara riktigt ärlig så.. Nej, det gör jag faktiskt inte. jag har gått på ren vilja och ekonomiska skäl. Fick panik där innan jul när pengarna rullade iväg (rakt ner i spyhinken, buäähh..) och bara såg den enda utvägen att börja jobba mer. Samtidigt som jag drog ner på hetsutgifterna, både mängderna samt tänker på vad jag köper/priset.
Ibland undrar jag om jag verkligen jobbar tillräckligt hårt för att bli av med det tvångsmässiga ätandet och spyandet.. det ger ett lugn precis efteråt som är svårt att få på nåt annat sätt. Även fast man säkert kan komma på massor av sätt EGENTLIGEN.. men inget känns som att det går upp emot ätandet.
Fast jag vet med mig att innerst inne är jag på väg. Jag kämpar och ger inte upp.
Jag har förresten på mig ett par byxor nu som för några veckor sedan satt så löst att de nästan ramlade av. Idag sitter de tajt runt benen. Jag ser det som positivt och försöker att inte lägga så mycket värderingar i det.
Ha en fin dag och ta hand om er!<3
Blog award och lite annat
Wo ho hooooooo! Jag har fått mina livs första blog awards, av Helle och Hanna! My god, detta är STORT! Fina ni<3 Det är ju underbart att hylla varandra på detta sätt OCH dessutom få reda på massa nya bloggare man kan kika in hos.
När man har fått en award ska man:
1. Tacka den som gett dig utmärkelsen och länka!
2. Skriva ner de fem bloggar som man vill lämna awarden till och låta dem veta det genom att lämna en kommentar hos dem.
3. Till sist hoppas man att de utvalda vill lämna utmärkelsen vidare.
Fem av mina favoritbloggar som jag vill ge awarden är (känn er inte tvingade att tacka eller lämna vidare tjejer, ni är underbara oavsett!):
Linda
Så jäkla snäll, omtänksam, finns alltid där, du är en sann vän. Vi har följt varandra länge!
Anni
Vart ska jag börja..? Fruktansvärt klok och fin, ärlig och utmanar mig alltid att komma vidare. Du är en vän jag känner att jag alltid kan lita på.
Myza
Den här tjejen är bara helt fantastisk. Läs hennes blogg så förstår ni vad jag menar.
Sofie
Känner så otroligt mycket för denna tjej, jag ömmar för henne! Observera att hennes blogg kan vara triggande innan ni klickar in där.
Johanna
En mer omtänksam tjej får man leta länge efter. Finns alltid där för en. Är som en lillasyster för mig<3
Det finns fler, fler, fler jag skulle vilja skriva ner, ni vet vilka ni är. Jag följer massor med bloggar varje dag.
_______________________________________
På tal om något helt annat så gick seminariet jättebra idag, jag kände mig kompetent och hade roligt! Något som dock INTE var lika roligt var att vår fina hund hade bajsat inomhus när jag kom hem. Tycker så synd om henne! Att hon behövt gå här inne i sin egen bajslukt. Usch. Hon hade blivit dålig i magen. Men det är ok nu. Vi har städat och myser i soffan.
Tänker på er alla! <3
.........
Idag ska jag ha ett seminarium för 30 personer. Haha.. DET är en utmaning när allt man vill är att gömma sig och sin kropp i något mörkt skyffe någonstans! Dessutom ska jag ha en "följeslagare" nu och en tid framåt - en ungdomsjobbare som jag intervjuade och anställde i förra veckan (för fyra veckors anställning).
Jag sa till chefen att "jag kan påbörja processen, men jag orkar inte vara någons handledare just nu".
Lik förbannat verkar det ju vara precis så det blir..! Men ska prata med honom. Det funkar inte. Jag orkar inte.
Åh jag är så jävla feeeeet!!!
BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!!
Fast jag vet att det är stress egentligen. Igår sa min sambo att "jaha då är det måndag imorgon" och det räckte för att jag skulle få gråten i halsen och känna pulsen öka. Ibland kan jag börja lipa om jag måste tänka ens EN timme framåt..! Utmattningsdepression är definitivt något vars symptom jag har massor kan jag säga.
Jag ska inte bli långrandig, men om det finns något som heter måndagsångest så är jag helt klart drabbad idag mina vänner!!
Å, jag vill bara ha en paus, vill bara bli av med allt vatten i min kropp, vill att min mage ska må bra.
Män. Hmpfh.
Han: "Jag är rätt seg måste jag säga"
Jag: "Måste du verkligen jaga idag då?"
Han: "Jamen, annars vilar man ju bara hela dagen.."
För det första; det är väl inte fel att vila en dag? Känner mig skitdum själv som alltid är hemma.. För det andra; nu när han ligger kvar däruppe kan jag bara tänka på hur trist han kommer tycka att det (jag!!!) är idag. För det tredje; jag är irriterad över hans kommentar! För det finns massor som behöver göras här hemma:
1. Ta ner julgardinerna. Jag vet.. De skulle varit nere för längesen men jag har bara INTE ORKAT!
2. Rengöra spisen.
3. Vika och lägga in tvätt i skåpen.
4. STÄDA - det är markarbetare utanför våra radhus nu som håller på med dräneringen, dvs de gräver så det står härliga till och massa grus och skit kommer in tillsammans med oss i lägenheten så fort vi varit ute.
Ser inte män sådant? Vad är era erfarenheter: MÅSTE man verkligen uppfostra sina män?
Alltså; jag vägrar!! Jag är hans partner, INTE hans morsa! Han är ju en vuxen man för guds skull.. Men jag börjar svikta nu, kanske måste man ordagrant beskriva allt som finns att göra för att han ska göra/se det?
Så nu när jag har alla de här motsträviga känslorna inom mig vill jag bara att han ska vara borta hela dagen så att jag kan sitta här ifred och vräka massa mat.
Punkt.
Suck:(
<3
Blogspot
Till er underbara med blogspot-bloggar: jag har inte gått och dött riktigt än, det är bara det att min dator inte låter mig kommentera på era fina bloggar!! Blir så upprörd på sånt här! Vill ju kunna skriva till er:(
Men iaf Helle<3: Japp, jag är en korsoholic (?? haha) helt klart! Jag ääääälskar korsord. Prenumererar på en korsordstidning (Krysset) samt löser regelbundet "Bra korsord", "Mästarkryss", "Kryss och knåp", "Kryss" och några till. Det får absolut inte vara enkla korsord, hjärnan ska i princip få kramp i allt grunnande..! 
Och du, jag känner igen mig så i ditt senaste inlägg, beskrivningen av hur man står där inne på toaletten i sitt eget kräk och blod och bara undrar hur faan man hamnade där och allt verkar ironiskt på nåt sätt. Snacka om att det är bulimin när den visar sitt rätta ansikte! Fy fasen.... Hoppas iaf att kvällen blev trevligare<3
Och Hanna<3: Först; tack för att du delar med dig av "din skalman" och jag förstår om du inte vill lägga ut din exakta måltidskomponering! Du är jäkligt grym och klok det vet du och jag hejar på dig i din kamp att våga utmana med fler livsmedel. Det jobbar jag också med..! 
Och ja.. Det kanske vore en idé att låta ens psykolog läsa bloggen.. Det är svårt att hitta orden ibland när man "sitter av" sin timme hos psykologen. Och samtidigt är jag rädd för att det kommer hämma mitt skrivande och att man tänker att man skriver till psykologen osv.
Någon som har erfarenhet av att låtit er psykolog läsa bloggen? positivt, negativt?
Ha en fin fredag därute! Jag är lite melankolisk idag, men hoppas det lättar framåt dagen... Min frukost ligger i magen och nu blir det en kopp kaffe på det.
KRAM..! <3
Blö
Jag har precis ätit en aning för mycket till kvällsmat... böööööööööööööööööööööööl!! fast jag vet inte om det verkligen är så. Ni som har ätstörningar vet hur svårt det är med mängder och vad som är normalt osv.
Äsch, skiter i vilket. Längtar redan till kvällsmålet! haha ;)
Sambon är och tränar och jag tränar på att sitta i soffan som vanligt.
Ska lösa kryss nu och skingra tankarna lite.
<3
Psykologkontakt och ny bok
Tack för era kommentarer. Ni är underbara, men det vet ni ju redan att jag tycker!
Jag är så kluven till psykologkontakt. Kanske lite rädd och avskräckt.. jag kan ha väldigt svårt att öppna mig för psykologer, svårare än att öppna mig för vänner. Detta trots att jag så länge känt att jag verkligen skulle vilja "prata av mig" hos någon.
Ska jag träffa en psykolog så har jag isf funderingar på att träffa någon med psykodynamisk inriktning.. Vet dock inte om det finns någon här i närheten.
Nä, äsch hörni! Nu ska jag inte gräva ner mig för djupt i detta, men jag har inte helt lagt ner tanken på psykologkontakt, det är ett som är säkert.
På tal om något annat: igår började jag läsa denna bok:
Skriven av denna fantastiska tjej! Den har ingenting med ätstörningar att göra, MEN den kan hjälpa en att bättre klara av kommunikation och relationer till andra och att få mer skinn på näsan. Och DET är ju inte fy skam eller hur? :)
Btw: Om ni klickar på boken kan ni provläsa den på Bokus.
Kramar i massor<3
Löning!
Jag har förlängd sjukskrivning på 75%, ingen ändring i medicineringen utan 60 mg fluoxetin som jag haft ett bra tag nu. Jag berättade om min längtan efter att hetsäta och ungefär hur ofta det sker (ca 5ggr/vecka, i mer eller mindre matmängd och tid). Jag får närsomhelst psykologkontakt sa han, jag behöver bara säga till. Och det tackar jag för. Känns skönt att veta att stödet finns tillgängligt.
Dock går det ändå såpass bra nu. Jag funkar i vardagen och jag tappar inte vikt utan snarare tvärtom. Och jag fortsätter äta ändå. Så det är bra. Sen hur det KÄNNS är väl en annan femma!:(
MEN jag tänker på detta: hus, lust, umgänge, älska, känna glädje och gemenskap och att orka. Bland annat! Det finns så mycket jag vill ha tillbaka i mitt liv och så mycket som är värt att gå upp i vikt för att överhuvudtaget klara av. I´m on my way! Som Peter McWilliams sa:
"It is a risk to love.
What if it doesn´t work out?
Ah, but what if it does."
Jag måste våga fortsätta på denna vägen. Trots att jag är rädd.
Har precis ätit frukost nu och ska göra mig iordning för jobb.
<3
Läkarbesök och annat
Vanliga havreknöckisar
Knöckisar!?
Hahah!!!
Jag skulle skriva havreknäckisar men knöckisar ser ju helt underbart ut! Det blir Jennys nya ord:) Måste komma i kontakt med Svenska Akademins ordlista så de inte missar detta! Wo ho hooooo!!
Idag har jag lönesamtal (jippiee) och sen ska jag till farbror doktorn för fortsatt planering. Jag vill köra på så som jag gör nu. Jobba 75%, låta allt ta sin tid (även fast jag hade velat vara äs-fri helst igår såklart). Vill inte äta fler mediciner och får nog på sätt och vis skylla mig lite själv för mitt mående stundtals, för jag påbörjade aldrig medicinering med stämningsstabiliserande Risperidon. Som han skrev ut för några månader sedan som ett komplement till Fluoxetin.
Visst, jag känner mig ofta deprimerad, MEN jag har ju för sjutton ätstörningar samt depression! Vad kan man begära liksom? Livet leker inte just nu nej, men det kommer kunna göra det om jag fortsätter kämpa.
Eller ja, jag har allt fler glada stunder och DET är en bra motivator för att fortsätta kämpa!
<3
Update
Jag stannade hemma själv idag och tja.. halva dagen gick helt åt fanders. HELT åt fanders verkligen. Hetsade på allt och ingenting. Typ 4 l glass, äppelpaj och vaniljsås, semlor, lasagne osv osv. Fy vad jag hatar hetsen nu. Så jäkla mycket.. 
Så efter några timmar fick jag fasen NOG! Ringde min bror och frågade om jag fick komma och hälsa på dem (helt otroligt att jag faktiskt vågade fråga!). Och det gick, jag fick komma dit. Så har haft en jättetrevlig eftermiddag hos dem. Lekt med min brorsdotter, suttit och snackat skit med brorsan och fästmön.
Ringde min svärmor på hemvägen och pratade med henne en bra stund. Hon är så underbar. Hon är en gammal, fullständigt genomlugn person som tillför så mycket i mitt liv! Tack gode Gud för att jag har henne och den trygghet hon ger mig.
Mådde väldigt dåligt efter hetsen och spyandet. Vilket jäkla skitliv det är att hålla på så! Speciellt nu när jag flera gånger faktiskt fått känna på hur fint livet verkligen kan vara. I sådana stunder känns det som att jag fullständigt SKITER I hur pluffsig min mage än är/blir och kommer vara i mitt liv. BARA JAG FÅR VARA LYCKLIG.
En tanke jag har nu är att sjukskriva mig en vecka och att under den ta stöd vid alla måltider, förslagsvis av min sambo. Måste försöka fixa ihop nåt. På semestern mår jag kanon när jag har sällskap/stöd för att sköta måltiderna och hetsar inte bort två av dem helt plötsligt.
Hur mår ni? Hur har ni haft det idag? Måste kolla läget hos er nu. Kram<3
Change of plans
ee hehehe..
Den går INTE att glömma IDAG kan jag tala om!!!
Fy f...
Hade tre ångesttoppar igår också och skrek mig hes så jag kan knappt prata idag. Samtidigt vill jag inte vara själv idag. Känner mig ensam, destruktiv och det är som gjort för hets, planerar redan vad jag ska gå loss på (man kan vara hur sjuk och ha hur ont som helst; hetsen orkar man ALLTID med eller hur?!) Suck.
Äsch vet inte. kanske ska jag åka med ändå..?
BUÄÄHHHH
Ångest till tusen!!
Ni stackare som har svårt att lägga på hullet borde pröva den metoden.
Eller så är jag bara hungrig eftersom det är dags för lunch.
BÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!!!
Nostalgi
Och ikväll är det fest. Vad ska jag ha på mig??? Förr om åren ÄLSKADE jag att klä upp mig. Oj, oj, oj säger jag bara. Jag VILLE synas, jag ville flirta och festa natten lång.
Nu?
Not so much!
Och jag såg bra ut, nu ser jag bara trött, glåmig och pluffsig ut. Jag hade fint, tjockt hår och var alltid brun (cancerrisk fanns det inget som hette då). Och SOM jag flirtade. För att inte tala om VILKA KILLAR jag hade!!!
HAHA!
Typiskt Jennys stil på tiden det begav sig hahahhah
Wo ho hoooo!!:)
Nää usch hörni, jag hoppas inte att detta låter som att jag är alltför självgod och störd! Förlåt i så fall, för det är inte det som är meningen. Men ibland så blir jag alldeles till mig av saknad över det liv jag levde som liksom gick "förlorat" nånstans. Visst, det var ytligt i all sin ungdomliga naivitet och helt igenom lycklig kan jag ABSOLUT inte säga att jag var. Men däremot ovetandes på nåt sätt... Obekymrad!
Ser jag tillbaka nu, med erfarenheter av äs, så inser jag att de problem jag ibland tyckte mig ha då, verkligen inte var några problem EGENTLIGEN. Livet var liksom bara så jädra enkelt.
Men var sak har sin tid. Och jag vill inte vrida tillbaka klockan, det är inte det som det handlar om.
Idag är idag. Nu är nu. Frukosten ligger i magen. Dagen tar så sakteliga sin början.
Tänker på er<3
..............
<3
Ensamma sambon
Hur många gånger har jag inte tänkt att jag skulle vilja ringa en av mina kollegor (som jag känner väl) nån helg och träffas och "snacka skit"? Massor med gånger. Men jag vågar aldrig, jag tänker att "då känner hon sig säkert tvingad att tacka ja, hon vill egentligen inte" osv. Eller hälsa på min bror och hans familj. Tänker samma sak där, att de skulle uppleva det jobbigt och som att jag tränger mig på..
Skulle nog allt kunna skriva ett mastodontinlägg om det här.. men jobbet kallar, frukosten är i magen. Det är dags att göra sig iordning.
Jag är en ganska ensam person just nu faktiskt. Och det säger jag inte för att få några sympatier eller så! Men jag är faktiskt det. Umgås egentligen aldrig med någon annan än min sambo. Varför har det blivit så?? För några år sedan, på gymnasiet och åren därefter, hade jag ett jättestort umgänge. Mina vänner betydde allt för mig. Jag vill ha vänner. Har ett behov att ventilera och få lyssna på andras "bekymmer" och tankar.
Men nu samlas allt nånstans inombords.
Måste iväg, kram fina underbara ni<3
Spricka
Obs, ej min spricka (haha)
Jajamen! Spricka i ett revben - check. Någon som läser detta som haft det? Det gör ont iaf, men tänker inte ta värktabletter. Man ska härdas!! hehe.. Nä, men min mage tål inte riktigt värktabletter så bra tyvärr.
Min gubbe hade tagit upp massor med kött ur frysen igårkväll. Så det var bara att kavla upp ärmarna och långkoka, samt ugnsgrilla revben nu i eftermiddags. På ett sätt gillar jag att stå i köket. Men såna här perioder, när jag mår rätt dåligt (och dessutom håller på att spricka sönder :)) DÅ är det inte så roligt nej..
Idag orkar jag inte med mitt liv känns det som. Jag "strejkar middag", eller nja.. jag har ätit massa knäckemackor med medwurst istället. Får bli kvällsmål sen också i vanlig ordning. Hinkar massa kaffe. Känner mig destruktiv på nåt sätt. Vill bara matstrejka och känna svältens tillfredsställelse.
Men tillfredsställelsen av ett fullvärdigt liv kommer vara så mycket större så jag FÅR INTE falla till föga för äs-monstrets röst inom mig.
Det är stor företagsfest på lördag, sambons jobb. Känner inte det minsta för det just nu.
<3
Smärta!
Nu har jag så ont så bara att andas gör att jag kvider av smärta. Och eftersom jag har astma så skriker jag nästan när jag inandas kraftigt i min inhalator (vilket jag måste göra morgon och kväll). Att det alltid ska vara nåt eller vad säger ni! För övrigt så har jag en sjukkänsla överlag i kroppen, har väldigt svårt att andas. Får snart panik. Får försöka ringa vårdcentralen från jobbet.
Hoppas det är någon annan läkare än förra gången jag var där. Då gick jag dit pga att min ömme fader fått för sig att mina depressiva problem kan vara orsakade av att något inte stämmer med min sköldkörtel. Jag gick med på att kolla upp det eftersom många i min släkt har haft struma osv.
Men vet ni? Läkaren, en kvinna i medelåldern, utgick från att det var pga mina ätstörningar (!?) som jag "fått för mig" att det skulle vara något fel på sköldkörteln? Alltså, JAG SAKNAR ORD. Jag kände mig fruktansvärt nedvärderad och dum. Och hon bara tittade triumferande på mig som att "ha! avslöjad!"
Har funderat kring det; Det känns som att alla med en diagnos i någon form, dras över en och samma kam. Skrämmande också att en läkare inte ser var och en som individer.
Äsch. Nu är det ny dag - och jag är fruktansvärt nedstämd. BÖÖÖÖÖÖÖL! Men det tänker jag skita i. Orkar inte.
Orkar inte.
<3
Gomöra
Svullna äckelkropp... men nej, jag ska inte böla. Jag behövde säkert det där intaget och DESSUTOM behöver jag det FRAMÅT för nu är jag och killen officiellt husägare! Wo ho hoooo! Säljarna var jättetrevliga, huset är i gott skick. Det enda vi egentligen behöver göra direkt i sommar (vi flyttar in april-maj) är att tvätta och måla huset.
Sen har vi lite andra planer också. Eller ja, JAG har planer hehe. Faktum är att jag i princip redan har inrett hela huset i huvudet redan haha:). Alltså det är så fruktansvärt typiskt mig.
Men i alla fall. Vi ska ha ett bibliotek (är ni många med mig som har massor med böcker och älskar att läsa??) med två "goefåtöljer" i bland annat. Det kommer bli riktigt göttans.
Den här modellen har jag tittat ut. Den både gungar och snurrar och
man kan lägga sig ner i den också,
wo ho hoooo!
Äsch vad jag babblar på.. Egentligen är jag rätt nere, men jag försöker förtränga det och inte lägga så stor vikt vid mina depressiva tankar och de som längtar till hets.
Måste vidare, har inte TID att falla rösten till föga längre.
MEN
det är lättare sagt än gjort mina vänner!!
Nu kör vi tjejer! Så det ryker! Ett steg i taget.
<3
The stressed out housewife
Typ så.
Nya uppgifter på jobbet ledde till ett nytt register med personer som någon annan tidigare handlagt och vilkas situation jag nu ska sätta in mig i. Men det är väl egentligen inte på jobbet skon klämmer.
Jag har en så stark känsla av att livet rinner mig ur händerna, det är så mycket jag vill! Men idag ska jag och min S titta på huset som vi nu är ägare till (eller ja, vi har inte skrivit på papperna än, men räknar med att göra det å det snaraste). Fattar ni! Jenny, the housewife.
Känns kul, men minst lika skrämmande. Inte blev det bättre av att min pappa oroade mig direkt och frågade mig genast om "du, din stackare, har du råd med det nu när du är sjukskriven och allt?"
STACKARE?!?!
Det kändes faktiskt nedvärderande. Jag har en god ekonomi, även om jag själv alltid klankar ner på mig själv och mitt sätt att hantera pengar. Men jag anser ju att allt med mig är dåligt, pga min sjukdom. Jag jobbar dock med detta och börjar få allt mer skinn på näsan. Jag vet också att föräldrar per automatik oroar sig och jag får inte döma honom för det. Han vill mitt bästa, även om det kommer ut fel ibland.
Äsch.. nu ska jag måla på ett ansikte (dvs gömma mörka ringar och svullnader under ögonen) och göra mig redo för jobb och sen träff med mäklare och säljare.
<3
Inte mycket
Eller ja.. jävligt långt bak i arkivet faktiskt!!
:(
Jag är fet.
Jag ska ha en gruppaktivitet imorgon där en av cheferna ska vara med och lyssna. Buhuhuuuuuuuu!!!!!! Känner mig bara så fucking fel.
FEL.
Hink hink
Gott. Men så jävla jobbigt samtidigt...:(
Känner mig lite nedstämd, men försöker inte tänka så mycket på det. Jag sitter och kikar på en kvinnas sida/blogg som jag besökte frekvent när hon var aktiv (hon lade ner den i september 2011 tyvärr, men alla poster finns kvar såklart). Hon har lyft fram massor av tjejer och killars egna historier med ätstörningar.
Precis som Bull & Jag så har hon lyft upp det negativa och faktiskt rent dödliga med ätstörningar.. ett flertal ggr. Det som berörde mig mest var detta inlägg om en tjej som faktiskt dog pga sina ätstörningar. OBS! Jag varnar för fruktansvärda bilder. Att gå ett sådant öde till mötes.. jag saknar ord! Det smärtar mig att läsa den otroligt gripande historien och jag kan bara föreställa mig hennes sista minuter. Vila i frid<3
Bakslag med hets
Jenny just nu + frukost såklart!!!
Jag hoppas att alla därute fått en god natts sömn..? Igår hade jag ett bakslag, det började med att jag var iväg på ett möte i jobbet. När jag satt där började jag fantisera om att hetsa (något jag märkte först efteråt när jag analyserade hetsen). Jag kände mig smal (en hel del vatten har passerat genom systemet det senaste kan man lugnt säga). Varför inte ha en omgång?
Sagt och gjort! Vad gjorde Jenny på väg tillbaka till jobbet? Jo, hon "passade på" att svänga inom ICA. Och ja, resten kan ni säkert gissa!
Vad det blev där? 4 förpackningar med 2 semlor i vardera=8 semlor. Hade tänkt handla mer (eller ja.. MYCKET mer) men just som jag var på väg mot glassen i full fart så hann jag se en kollega som är hemma på mammaledighet stå mellan hyllorna på väg på kassorna.
FAN
tänkte jag. Men också att det var ju en jäävla tur att jag hann se henne!!!
Hon vet om min anorexi, men inte att den innefattar hetsätningar. En anorektiker äter ju inte eller hur? Och ja; hon kom givetvis till samma kassa! Suck... FAST som den rutinerade (haha) matmissbrukare jag är så drog jag till med att vi skulle ha bjudning på kvällen. Utan att visa med en min att jag skämdes. Det här ljugandet är helt otroligt!!
Men vad ska man säga? Hej och hååå! Jag ska bara hem och äta upp alla själv och sedan spy upp dem igen... Tjo ho hooooo!
Efter jobbet handlade jag mer, åkte hem och åt upp allt:
2 förpackningar á 2 liter Nöttopping x 2 förpackningar
Mexikansk tacopaj Ostfyllda schnitzlar
Potatisgratäng Räksallad x 2
Det känns som att jag t o m glömt något! Men jaja, kontentan är: jag hetsåt. Fegade sedan med middagen, men tog 4 mackor till kvällsmålet. Jag ville visa för mig själv att jag klarade hoppa på tåget igen.. så jag får ändå ge mig själv godkänt. Men det är det kanske egentligen inte..
Hade jag INTE tagit de extra mackorna till kvällsmål, då kan man verkligen diskutera om jag kämpar tillräckligt..!?
:(
Så nä, det går inte precis spikrakt upp här.. men det går. Det går.
<3
Funderingar över livet
Jag sitter med datorn och mysvovven i knät, hon är varm och andas små puffar varm luft mot mitt lår. Tv:n snett framför mig visar svt2 och utanför fönstret har mörkret fallit. Jag funderar rent allmänt på livet och min hälsa. 
Jag går enbart i lösa kläder nu. Eftersom min kroppsuppfattning är så störd så gör jag allt för att inte riskera att falla tillbaka i äs klor. Första steget var ju att slänga ut vågen. Nästa gång blir det en kartong (eller snarare hur många kartonger som helst) med kläder som "stryker med".
Jag kommer inte visa någon nåd.
Fortfarande finns önskningarna där; att vara supermegasmal, mager, benig, you name it - I wanna be it! MEN jag fortsätter den bana jag nu slagit in på. Jag måste ju klara av att fortsätta jobba, att flytta till hus och att älska. Om jag inte fortsätter på denna bana, utan faller äs-monstret till föga, så frågar jag er en enda sak:
Vad blir det då av mig??
VA?
Jo det ska jag tala om: Inte. ett. ENDASTE. FUCKING. DUGG..! Inte ett skit. NADA!
Jag fortsätter då bara att existera i den fruktansvärt avtrubbade och mörka verklighet som omslutit mig så länge. Jag fortsätter då att gå på sparlåga, oförmögen att ha en god livskvalitet.
Jag VILL fortsätta att bli frisk! Så jag kan leva mitt liv!
<3
Hepåde!
Synen som mötte mig i morgonspegeln var inte så himla kul om jag ska vara ärlig. Tror jag förnekar att det här vitfejset tillhör mig, tills jag fått lite färg på det! :P
Frukosten gick ner idag med, men fy faaaan (rent ut sagt) vad det tog emot. Jag har dock inget att välja på! Måste fortsätta.
Ciao så länge, hjärta er<3
Styrkan
Jag äter mig desperat igenom dagarna nu och försöker hitta glädje i annat som inte har att göra med ätstörningen och att vara sjukt smal osv. Bland annat jobbet, och planera inredning i vårt kommande hus (verkar kunna bli det jag visat - återkommer med mer info!).
Faktiskt fungerar det riktigt bra att fokusera på annat och bara ignorera det plågade skriket inombords, det som vill dra ner mig. Skriket minskar i styrka. Så what om jag känner mig pluffsig osv! Jag ÄR inte det och kommer inte bli det så länge jag äter normalt. Däremot kommer jag inte vara sjukt smal längre (snyft), men vad är det att sakna egentligen? Med den kroppen orkar jag ingenting, är avtrubbad, känner ingen lust till någonting, sover kass och har sjuk ångest.
Jag känner mig stark, och kommer bli allt starkare.
Jag vill verkligen orka leva mitt liv.
Min råd till alla därute just nu: Försök hitta nackdelarna med äs, stäng av de värsta skällsorden inombords, fokusera på sådant som du intuitivt VET är vad du egentligen gillar och kör fullständigt på förnuftet tills dess du når fram till din vishet om att du valde rätt väg.
Snart biter inget på mig längre, jag ska fan klara det här!!!
Jag fick ett nytt förtroende av min chef igår, att utveckla ytterligare en inspirationsaktivitet. Nu jäklar tar Jenny mark från monstret som dragit ner henne så länge!!!
Hoppas ni inte tycker att jag är självgod och bara "bräscher" på om hur "fantaaaastiskt bra" det går för mig...! Det vet vi ju hur vi tänker om "sådana" eller hur Linda?? Haha:) Man blir ju så irriterad när det bara liksom verkar så enkelt för vissa, medans man själv harvar på nere i nån jäkla svettig grop nånstans..!
För det är verkligen inte min mening att få någon att känna sig så! För att jobba med styrka, självbild osv är fanimej INTE det lättaste jag gjort i mitt liv, men jag gör ett seriöst försök.
Ni är bäst, tänker på er det vet ni<3
Alltså...
Jag har så mycket energi och faktiskt livslust igen, vilket känns underbart. Nu skiter jag fullständigt i de här kilona jag gått upp. Det är liksom värt det!!!!
Jag är piggare, sover bättre, har mindre ångest. Äter bättre än på länge, mer än jag någonsin trodde jag skulle klara av. Idag har jag t o m förberett min egen matlåda. Wohohoooooooo!! Hade en hetsätning efter jobbet igår, men kastade mig direkt på schemat igen. Så jäkla modig kände jag mig då.
Nu kör vi tjejer!!! Vi kommer bli så mycket mer när vi väl slått oss fria från äs. Så mycket, mycket mer!!
<3
Risotto, revy och annat
Sitter och tittar på Nyhetsmorgon, och det är (skit)snack om Raw Food. Är så trött på allt prat om "hälsosamma" kosthållningar. Det är bara BLAJ alltihop! Tro inte på sånt där snack. Om vi äter varierat och gott med alla smakbitar ur kostcirkeln (så länge man inte är intolerant mot något givetvis) så kommer vi hur långt som helst!
Jag i bamsestor (och skön) halsduk häromveckan.
Nathalie, blev så glad av det du skrev! hjärta dig..!<3 Och ja, nu jädrar kör vi på och klarar komma ur det här. Jag känner mer och mer hur jag är allt fullare av energi och vill göra saker. Jobba, inreda, mysa, laga mat (och äta den såklart!), läsa och en massa annat.
Med andra ord: jag har helt enkelt inte TID att vara sjuk längre för det är så mycket jag vill göra som frisk.
Jupp!
Grillad anka med kantarellrisotto.
Igår var vi på revy, den va helt ok och sedan var det dags att förtära supé på hotellrestaurang. Riktigt gott, men jäklar vilken ångest jag hade.. buhuhuuu... Klarade bara några tuggor av risotton till min grillade anka (en risotto som såklart var hur krämig och jättegod som helst)... Meeen jag tog mer bröd som vi fått vid sidan om istället. Tog även efterrätt. Usch.. men skitsamma! Det är ju så jag vill kunna ha det resten av mitt liv. Skönt, underbart, normalt!
Imorgon är det jobb. Jag påbörjar då mina nya arbetsuppgifter. Både vill och vill inte. Samtidigt som min energi är bättre än den normalt brukar vara så är orken till jobbet sämre. Vet inte varför riktigt. Får grunna på det.
Kram godingar!!
Framsteg
Sitter i soffan och tuggar på frukostens andra smörgås. Intalar mig själv att "Jupp jupp, jag väger fortfarande så lite som en fjäder!!" och tackar Gud för att jag slängde ut vågen!
Mary, du frågade mig kring framsteg jag gjort sedan jag bestämde mig för att bli frisk. Här kommer några av dem och det främsta jag gjort för att åstadkomma dem är att jag gjort mitt bästa att "stänga av" felprogrammerade tankar, greppa tag i mitt förnuft och tänka på mina målsättningar.
1. Jag äter potatis, bröd, müsli, Janssons frestelse etc.
Dvs jag vågar äta kolhydrater! Det är en enorm befrielse.. Har tyvärr fortfarande svårt för ris, pasta, potatisgratäng. Men jag lovar att jobba på detta! Mitt sätt har varit att införa de olika livsmedeln sakta men säkert samt att jag försöker mitt bästa att TUGGA ordentligt. Tuggandet ÄR verkligen viktigt..! Det blir ingen klump i magen utan man blir mer behagligt mätt.
2. Vi kan ha mat hemma.
Alltså innan var det så "mäckigt", för jag var livrädd för att hetsäta. Vi kunde i princip inte ha någonting i kylskåpet! Sambon var tvungen att ta med sig bröd och annat till jobbet varje dag. För annars hetsade jag upp allt, alternativt slängde ut det i ren panik och rädsla.
3. Jag äter med andra.
Jag kan knappt ens beskriva hur stor fobi för att äta med andra som jag har haft. Riktigt, riktigt sjukligt. Har inte ens kunnat käka framför vår hund (det är sant!!). Nu kan jag äta med alla; kollegor, sambon, mina föräldrar, svärföräldrar och syskon, vänner. Jag kan stoppa tuggor i munnen när någon tittar på (även om det är otroligt jobbigt fortfarande), samt ta mat från exempelvis buffé eller när någon serverar mig vid bordet och folk tittar på.
Här har jag "bara" försökt mitt bästa att skjuta undan äs-monstrets tankar i mig. Exempelvis intala mig själv att alla är inte så himla intresserade av vad/hur mycket just JAG äter (även om de nu råkar vara det!).
4. Min ångest har minskat och jag sover bättre.
Dalarna är inte lika djupa längre (tror jag har både maten och antideppen att tacka för detta). Allt är inte längre enbart svart eller vitt, det börjar dyka upp en gråskala. Sover utan medicin och går upp och äter en macka om jag vaknar hungrig mitt i natten, istället för att bara försöka somna om och/eller vrida mig i ångest.
5. Kompenserandet (motion, svält etc) har avtagit.
Jag har lyckats dra ner på tvången väldigt mycket faktiskt. När det gäller promenader osv försöker jag tänka på hur jag vill leva resten mitt liv: "ska jag alltid behöva ta de här timslånga promenaderna?" Och försökt tänka att det är viktigt att ha energi till andra saker i livet också; som lust/kärlek, jobb, intressen, familjen, hus/hem osv.
Äter regelbundet och om jag ätit för lite någon måltid tar jag igen det framåt kvällen istället. Jag har inget val, annars sover jag dåligt igen. Det enda som händer efter en extra smörgås är att jag får gå på toa en extra gång..haha..och då menar jag inte för att spy!! Utan pga det som kommer ut den naturliga vägen.
Skickar ut massa kärlek till er<3 Jag ska iväg på revy och middag ikväll med sambon och mina föräldrar, men jag återkommer snart och tar en titt in till er. Nu kör vi tjejer!! Kramar<3
Ledig
Drömde inatt att jag hade jättebråttom för att hinna med ett tåg, men att jag hade en jättetung ryggsäck på mig som gjorde det i princip omöjligt för mig att skynda mig. Alltså jag var så himla stressad! Riktigt jobbig dröm.
Har nu nyss kommit hem från thailunch med sambon (mitt förslag! buhuuuhuuuuuu). Var även med honom hos kiropraktorn i morse.
Jag med basker, avspeglad i väntrummets fönster.
Om det är vatten eller kroppsmassa jag lagt på mig återstår att se. Vågen slängde jag ut i morse. det gör för ont!!! Lika bra att spotta på skiten och slänga den i soporna.
Hepp heeey!
<3
tjena
Vinkelivink!
Vad gör ni tjejer? Jag tittar på skidor, eller ja just nu skriver jag ju givetvis här haa:)
Sjukanmälde mig när jag var halvvägs till jobbet i morse. INTE ok!!!! Var så nedstämd och uppgiven så jag vet inte vad.. Åkte direkt till en mataffär och shoppade loss på semlor, matpaj, glass och annat. Sen hem, satte i mig allt, spydde upp "allt" (eller hur! suck).
Sen märkte jag att ingeting, verkligen INGENTING, hade blivit bättre av hetsandet. Loggade in på bloggen - fick lite pepp - och istället för att ge mig på ännu mer hetsande ringde jag min sambo och frågade om han kunde äta lunch med mig.
Så ja, det gjorde vi. Dagens rätt på lokala "haket"
- garnerad fisk med äggsås och potatis
Och nu har vi druckit eftermiddagskaffe och jag har ätit två mackor. JAG ÄR SÅ FET så jag döööööööör!!!!!! FÖRLÅT.. jag vet att jag inte är det. Jag vet också att det låter så jäkla dumt att säga så, ska försöka låta bli i fortsättningen. Men det är liksom vad det skriker i huvudet på mig hela tiden.
Pallar inte med den här envisa sjukdomen. Leave me the hell alone!!
Ska kika in till er sötnötter nu<3
Mörkret
Jag kände det redan i för några dagar sedan egentligen.. att det var på gång. Mörkret är tillbaka..:( Och tar över mitt sinne mer och mer.
Fan!
Lämna mig ifred!
Jag försökte till en början att ignorera det och tänka att det bara var inbillning, men återigen har de depressiva tankarna (framförallt om livets meningslöshet) kommit på besök. Hatar det så mycket.
Helt plötsligt försvinner lusten till typ.. allt. Livet känns liksom OUTHÄRDLIGT (en fruktansvärd känsla) och jag känner hur hela jag fylls med panik; Hur länge håller det i sig denna gången? Kommer jag någonsin bli fri från det här?
Ta igår t ex: jag stack tidigare från jobbet och ägnade hela eftermiddagen åt att äta och spy. Desperat försök att trycka bort de svarta tankarna. Så fruktansvärt jobbigt är det, jag ser ut som sju svåra år. Kroppen ber mig sluta, men min desperation att tränga bort Mörkret vinner.
Men en dag kommer JAG vinna och stå som segrare.
Varför kämpar jag annars? Det måste bli bättre!!!
Nähä, nu håller det på att bli ett alldeles för långt inlägg. Det bara sprutar ur mig! Hatar det knaggliga bandet som går på repeat i mitt huvud just nu: Jag vill inte. Jag orkar inte. Livet är meningslöst.
Men frukosten ligger i magen och nu ska jag göra mig iordning för jobb. Det måste gå, det måste det. Kram<3
.................
återkommer.
Nyårsdagen
Nyårsmiddag 2011/2012
- huvudrätt bestående av kalkon och hasselbackspotatis.
Trodde knappt jag skulle klara av att ta mig iväg på nyårsmiddag igår. Hade sjuk ångest, efter att ha överätit under eftermiddagen. Pepparkakor, choklad osv. Det har varit mycket bjudningar nu, mycket utmaningar, sena kvällar osv. Klart man känner av det. Konstigt vore det väl annars!?
Men efter middagen så gick jag upp till ett av våra vänners sovrum, drog täcket över huvudet och sov (!!) i två timmar.. hahah... vaknade 23:45! Snacka om timing:) Fick sedan skinksmörgåsar innan budapestrullen som avslutade 2011 och mådde riktigt bra när jag kröp ner i sängen hemma sedan.
Idag är vi bortbjudna till min farmor som fyller år. Blir nog middag trots konstig tid för bjudningen: 15:00.
Jag i ett något ångestfyllt tillstånd.
Men det känns ok.
För
idag är jag faktiskt så nära lycklig som jag kan vara just nu känns det som.
idag orkar jag inte känna mig ledsen.
idag försöker jag koppla bort onda tankar i mitt huvud och bara "go with the flow".
Det kommer nog gå riktigt bra har jag en känsla av.
Nu tittar jag in till er!
Kram<3
