Det är längesen nu som jag uppdaterade. Vårt internet fungerar inte trots att uppkopplingen är som den ska.
Men dagarna går. Jag mår faktiskt otroligt bra nu. Har regelbundet ätande och vågat börja äta tillräckligt mycket. Känner mig mycket piggare, finare, allting!! Detta utan viktminskning (som ju självklart annars alltid gör en munter). Men, ingen viktuppgång heller. Jag kan äta tan att gå upp i vikt!!! Jippieeeeeeee
Min kropp mår mycket bättre, och jag orkar mer. Panik och allt sånt är borta. Men DBT fortsätter jag med två gånger i veckan. Varje dag är en kamp, en hård kamp. Jobbig. Mycket ångest. Men man överlever. Och mitt liv blir sakta men säkert mycket mer värt att leva för mig.

Nu måste jag fortsätta jobba. Många kramar, jag saknar er alla och hoppas ni inte glömt av mig! Kramar

Jag har stora problem med min internetanslutning, därav min dåliga uppdatering:( Saknar er alla!! Hoppas ni mår ok. Allt är ok med mig, men har mycket att skriva. Får göra det när mitt internet fungerar igen. Hör snart

Jag är så jäklans hungrig idag! Och då menar jag verkligen HUNGRIG! Innan skrek hela min kropp efter ett riktigt skogshuggarmål. Och inte efter vanlig husmanskost eller något "nyttigt", utan nej; kebabrulle. Så japp, kebabrulle har jag ätit och det var nästan bättre än mys med sambon. Åh herregud vad gott det var! Har nog inte ätit det på ungefär 5 år...

Det var längesen jag hade ett sånt begär efter någonting. Men nu när jag är sjuk så är det precis som att kroppen slukar allting. Och faktiskt, jag är lagom mätt (i vanliga fall brukar man ju va proppmätt efter en kebabrulle)... men jag slängde ut rätt mycket kött till sambons förtret. det är mycket insprängt fett säger äs. och jag slängde utan reflektion. 

Faktum är att jag ofta slänger mat. Det är en vana från äs och något som jag har väldigt svårt att sluta med. T ex om jag köper godis, så tar jag en näve och slänger innan jag "riskerar" att äta det. Eller som nu när jag åt kebabrullen så klarar jag inte av tanken på att äta en hel kebabrulle, utan slängde det mesta av köttet. Det här är något som är ett typiskt äs-beteende, men något som sitter så starkt i mig att jag knappt reflekterar över det. T ex så kan jag slänga över bitar av min portion på sambons tallrik innan jag börjat äta något. Det är sjukt. Jag vet det (och det vet min sambo också ska jag förtydliga).

Jag har iaf blivit mer och mer medveten om det sjuka i slängandet och detta är ett exempel på att även om jag så gärna vill "tro" att jag äter någorlunda normalt så är det långt därifrån än... och jag klankar gärna ner på mig själv för det... men det hjälper ju mig inte att kämpa vidare precis.

__________________________________________________________
Jag har ett tag velat berätta för er om min och sambons må-bra-slippa-ångest-prat. Dvs han vet precis vad han ska säga för att min ångest ska minska (nu varnar jag känsliga läsare):
 
Pratet går ut på att jag t ex säger: "Skulle du älska mig lika mycket om jag åt en kebabrulle idag?"
varpå han svarar att; "jag skulle älska dig lika mycket även om du så åt TIO kebabrullar idag!"

Eller jag säger: "Älskling, kan jag verkligen äta en macka så här sent på kvällen?"
och han svarar: "Det hade varit ännu bättre om du tog två!"

Eller jag säger: "du, ser jag tjock ut i den här tröjan?"
varpå han svarar: Nä, tvärtom; maaaager!!"

PS ta detta prat med en nypa salt. det är bara ett sätt/en strategi för mig att slippa viss ångest, att le lite, att driva med äs. DS :)

Jag har precis vaknat av att sambon gick upp, han ska nog till skogen idag. Själv är jag dödstrött, har mått väldigt dåligt de senaste dagarna, och då menar jag fysiskt.

För det första har jag blivit så otroligt åksjuk. Det är hemskt! Vi skulle på fika till mina svärföräldrar igår och vi hann inte lämna vårt hem innan jag blev yr och illamående. så när vi kom fram efter en dryg timme så fick jag ligga kvar lite i bilen för att återhämta mig. Inte så kul att träffa släktingar till tussen när man känner sig som sju svåra år och helst vill spy! Är det någon mer som är åksjuk? Funkar åksjuketabletter? Jag kan verkligen inte ha det så här längre!

Men i alla fall. Sen har jag fortfarande hungerproblemet. Så igår när jag gick och la mig, efter en fest full med mat, kände jag mig vrålhungrig (?!), huvudet snurrade och illamåendet vällde över mig. Sambon frågade om jag är gravid! hahaha... men nej det är något annat... skriver mer sen. Nu kom sambon in med hunden..

Som jag skrev igår så började jag känna mig lite sjuk och idag har det blivit lite värre. Är varm och har ont i nacken. men jag har proppat i mig Panodil 500mg så jag hoppas det verkar lite mot sjukan iaf. Vad menar man egentligen med att det går att bli beroende av smärtstillande tabletter? Vad ger de för verkan egentligen? tycker ofta man hör om kändisar som är beroende av smärtstillande, eller åker in på rehab och förhoppningsvis blir av med sitt tablettberoende!

Trots dagens hälsotillstånd så har jag och sambon åkt motorcykel idag. Vi åkte till ett lantcafé och fikade (endast lite ångest gav det) och lite sådär. Nu ikväll har vi varit och ätit på en närliggande restaurang. Det känns ok.

Jag är trött och hängig nu, men tycker konstigt nog att det känns rätt skönt. Som en ursäkt att inte behöva gå upp tidigt, eller prestera något. kram och godnatt (om en stund)

Jag var iväg hela dagen igår. Hos min syster i Helsingborg. Strosade runt och njöt av livet. Gick på teatern Gröna hissen på Fredriksdalsteatern på kvällen. Den va helt ok. Bättre förra året dock..:) Shoppade en del i stan: kofta, klänning, leopardtröja/klänning i oversizemodell och ring (allt från Gina tricot), solglasögon (RayBan), örhängen (Kicks), mockaväska (Complement), kavaj (H&M). Tror det va nåt mer.. men det har jag nog förträngt haha.. Var jättesugen på att shoppa efter att inte ha handlat mer än två läppstift i London. Här är bilder på en del av det jag köpte (väskan är i svart på bilden, men jag köpte brun):



Har förresten ångest just nu. Tycker jag ätit för mycket idag. Men det kan omöjligt vara så!?! Men ändå mår jag dåligt: fil, flingor, avocado och nektarin.  Hallå...ok om man från ångest för bakverk och godis. Men det är själva ätandet som ger ångest. sen vad jag äter spelar mindre roll.

Vi ska ha gäster ikväll, sambons föräldrar. Grilla. Kanske därför jag mår dåligt. I många fall har jag svultit hela dagar innan middagar. Men nu i min kamp mot ett friskt och lyckligt liv utan ångest så funkar inte det. Jag måste äta och det är så j-a jobbigt. Jag klarar inte längre att svälta, jag får inte längre göra det... så är det.

Och min vanliga hets har inte funnits där som stöd. Sambon har ju också semester. Visst, jag har smitit ifrån några gånger och tryckt i mig någon bit här och någon bit där. Men inga mängder, eller ja, iaf inte om man inte räknar t ex 0.5 l glass som stor mängd..? Och i avsaknad av mängder infinner sig inte heller ångestdämpningen. Men det är ju enbart ångestdämpning på kort sikt, det vet jag. I det långa taget så minskar min ångest om jag inte hetsäter, det är det jag försöker att fokusera på. Men det är svårt, hetsen blir som en nära vän. Äs närmaste och bästa vän!

Nu ska jag duscha och sminka mig, sen är jag redo för dagen. Ska ringa mina föräldrar också. Funderar på att hälsa på mamma under nästa vecka då hon har semester själv. Har svårt för att träffa båda mina föräldrar på samma gång.

Vill börja bloggen med tack till dig "rs" för din kommentar där du gav dig tillkänna, och för att du följer min blogg. Kram

Ikväll har jag haft jobbiga känslor. Och tankar. Mycket smaltankar. Önskedrömmar. Jag vill inget hellre än att vara mager, att folk ska titta på mig och tänka att "gud va smal hon är". Exakt så ytlig är äs. "Titta vilka smala armar".. Inte som nu. Att folk säger att jag "ser pigg ut". Vafan. Det är ju likamed helt normal i mina öron. Inget särskilt. jag är ingen. fröken absolut ingenting. Jag träffade en kollega idag när jag var i stan och klippte mig. (Det var behövligt!!) Och hon sa precis så; att jag såg pigg ut. hur kan jag ta en sån kommentar negativt?

I övrigt vad gäller dagen: jag klippte mig tidigare som sagt. Blev bra. Ska slinga mig lite mörkare om typ 4 veckor. köpte massa hårprodukter: Inpackning, silikondroppar som är stärkande, samt en leave-in-inpackning.
Sedan åkte jag till hudterapeuten och blekte tänderna samt fick prov på en kräm som jag kanske ska köpa.
Därefter blev det lite gående i butiker... inget mer shoppat förutom strumpbyxor.

Jag vill inte äta frukost imorgon!! Jag sa det till min sambo innan. Men: jag kommer att göra det. Det finns ingen väg tillbaka nu. Bara framåt. Mot något nytt. Mot något som gör så jävla ont just nu.

Då var resan till London avklarad och den har överlag varit kanon. Ska strax ladda in lite bilder i datorn. Tog runt 140 st...haha... mest på tussen och olika sevärdheter men också något på mig och oss två tillsammans.

Jag har klarat mig undan panik...underbart...men varit olycklig ganska mycket. Känt stor oro i kroppen gällande framförallt maten. Men jag har fått ner VARENDA mål. Frukt såväl som french fries! Vi har ätit ute flera gånger om dagen bland massor med folk och det har varit en stor utmaning. Inte minst frukostbuffén där servitörer/servitriser stod och vaktade på ens tallrik hela tiden.

Jag märkte också under resan att ens förhållande prövas under massa dagar tillsammans. Man är inte ifrån varandra en minut. Dock smet jag undan vid något tillfälle när ångesten blev svår.. till exempel på British museum... Min sambo var trött och irriterad och jag trodde såklart det berodde på mig. Såklart! Jag var dessutom hungrig eftersom jag inte ätit tillräckligt mycket till frukost. Då smet jag ifrån honom på utställningen om Afrika och tryckte i mig fika på ett café där. 

I övrigt har jag ätit för mycket onyttigt (croissant till förmiddagsfika 4 av dagarna t ex). Men har ändå känts ok större delen förutom att det känts jobbigt att åka hem och ev ha gått upp i vikt... men inget har hänt med vikten. Trots allt ätande... Var dock tvungen att fråga min sambo på planet om jag gått upp mycket i vikt. Han sa att jag är mager och gott kan ta en muffins till. Vill också förtydliga att jag är normalviktig och inte mager. Men min sambo säger så för att han vet att min ångest dämpas om han säger så, det känns tryggt för mig. Kanske sjukt, men ett bra sätt att snabbt känna sig bättre och inget jag använder som ett knep för att trigga svält.

Och vet ni; jag drack vin på resan. Precis som jag sagt att jag skulle. Och jag blev påverkad av drygt ett glas. haha...

Finns mycket att skriva annars, får göra det framåt. Har saknat bloggen och alla er jag följer. Ska titta in hos er för en uppdatering och hoppas ni inte glömt av mig. Kram