Jönköping, nytt om hets osv
Idag ska jag på husvagnsmässa i Jönköping med mina föräldrar. Haha.. jajjemän! älskar sånt.
De där två är inbitna säsongscampare med ny husvagn, trallgolv och spis i förtältet. Ja ni vet, hela kittet! Och jag och sambon då.. ehhrmmm... ja.. vi har iaf FUNDERAT på att skaffa en husbil eftersom vi älskar att åka runt på olika platser när vi är lediga. Men idag blir det nog mest till att titta på folk, fika och snacka skit:) Nästa sommar tror jag att vi går så långt att vi faktiskt hyr en husbil och åker till Gotland, Norrland eller neråt i Europa någonstans.
Nu till något annat!
Vill dela med mig av det som jag och underbara Lisa just nu pratar om. Nämligen det här med att hetsen mister sin makt över en till slut (hur otroligt det än låter!). Hon har erfarenhet av detta och jag börjar känna det mer och mer.
Faktiskt, det är verkligen så. Ju mer jag kämpar på med maten och tillför kroppen det den behöver, desto mindre blir begäret/lusten att hetsa. Alltså allvarligt, hur fasen är det möjligt!?! Jag trodde liksom aldrig att jag skulle kunna känna så.
Innan åkte jag ofta iväg i en enda manisk rush när jag handlade hetsmat och kunde inte ens vänta tills jag kom hem innan jag högg in på "godsakerna". Ni andra som hetsäter vet precis vilken rush jag talar om...
Nu tänker och känner jag t o m ett MOTSTÅND inom mig, att jag inte vill, att det inte fungerar med hets för att hjälpa mig längre. Och DET, mina vänner, är jobbiga insikter. DET är verkligen sorg, sorg, sorg som jag skrivit om innan också.
Jag t o m tvingar mig själv att genomgå vissa av hetsarna samtidigt som mina tankar är att "nej, jag vill faktiskt inte det här mer". Jag har t o m lyckats avbryta hetsar mitt i flera gånger de senaste veckorna. Det skulle jag aldrig klarat för några månader sedan kan jag säga!
Då har jag rätt och slätt lagt undan det som är kvar av maten (inte ens slängt den!). Och istället har jag hittat på något annat. Något roligt, något som verkligen betyder något för mig och kan hjälpa mig bli frisk. Det har t ex varit att besöka sambon och hunden på jobbet, att ringa och snacka med nära och kära, att ta med mamma ut på stan osv. Jag vill förtydliga att det här att bryta hetsarna INTE har varit i syfte att svälta så länge jag kan istället. Nej, har direkt återgått till mellanmål eller vad det är som står på schemat som nästa måltid. Det är ju det som är kampen..
Ett sånt här inlägg hade jag nog tyckt låtit skitpräktigt när jag själv inte ännu hade upplevt det. Och jag hade GARANTERAT tänkt att "jaså! ja, det var ju kul för henne, jävla bitch!". Så jag är medveten om hur det kan låta det jag skriver. Men det är ju positiva grejer innerst inne som jag vill dela med mig av.
Så ja, både jag och Lisa och säkert många andra där ute får väl statuera som exempel på att hetsens makt över en faktiskt kan minska, och också ofta gör det som en naturlig utveckling under tillfrisknandet från en ätstörning.
Fuck U hets! Snart lämnar jag dig för evigt...
Åh vad glad jag blir :-D :-D Underbart att du känner som du gör!!! Du har kommit sååå långt vännen! Du kommer leva ett liv UTAN äs så småningom. Det är jag SÄKER på! Se framåt, tänk framåt :) Du klarar detta! Tjohooo:)
Kramkramkram
GILLA!!!
hahaha jag tänker verkligen inte "jävla bitch" :P Det är väll skillnad när någon som du, mitt inne i kampen säger det...då går det mer att lyssna!
Än när någon som är helt och hållet frisk (och gärna gått och blivit världens hurtbulle med det "perfekta och lyckliga livet", hävdar samma sak. Och dessutom lägger till att, ät och var lycklig. inte heller sällan har personen som säger detta bara nere i äs-träsket i något litet fjuttigt år! Eller något sådant...) DÅ tänker jag "skit snack!" :P
Och den där ruschen...herregud, den där ruschen!!
Hur många gånger (när jag fortfarande bodde hemma och hade tillgång på bil) har jag kastat mig iväg mot affärerna? Hur många gånger har jag inte irrat runt som en stressad höna och plockat på mig allt i kolhydrat och fett väg? Hur många gånger har jag hetsat på parkeringsplatsen för att snurrig och spyfärdig sedan åka hem och spy? Hur många gånger har jag haft ena handen i bullpåsen och den andra på ratten när jag kör hemmåt? (livsfarlig!!)
HEMSKT! När man blir sådär. Man känner sig ju verkligen som en drogberoende! Hua!
Och sist men inte minst, guuud vad skönt att du känner att det börjar avta! En stor skräck jag iaf känner, är nämligen att det aldrig ska komma en dag som man VERKLIGEN INTE VILL hetsa. För det har ju ändå gett en kick och någon form av tillfredsställelse. Annars hade man ju inte gjort det. Och det känns skönt att höra att det kanske inte alltid kommer vara så. Hur härligt vore det inte att kunna sätta sig med en skål glass en onsdagskväll och sen var NÖJD?!
KRAM på dig
Det är ju så svårt att se när man är mitt i det, men när man ger kroppen näring så behöver man inte hetsa. Kroppen slutar att skrika efter det. Sedan är det svårt att bryta en vana, självklart! Men så mycket lättare när du inte längre behöver jobba emot kroppen.
Jag tvivlar inte ett ögonblick på att du kommer bli fri helt och hållet. Snart.
Ha så roligt på mässan!
Kram
Instämmer med Ida, du har kommit långt! Blir varm av att läsa det du skriver :)
Själv är jag nog i ungefär samma situation som du, de senaste hetsarna Har varit mest " bara för att". Jag vill egentligen inte. Inte alls. Vet att jag är stressad och känner en enorm press, rädd att totalt bryta ihop, så då vänder man sig till bulimimolnet istället...smart.
Hursomhelts, kände i torsdags att NU FÅR DET FAN VARA NOG! Hur många gånger har man inte tänkt "sista gången" och "imorgon börjar jag ett nytt liv". Men hallå, man kan ju inte bara bestämma sig för att bli frisk, bara sådär. Efter 8 år. Iallfall, i tordags, av ren hypnos åkte jag iväg och handlade massa skit och satt hemma och var hemsk (åt...) och ser plötsligt hur min sambos bil kommer inkörande på uppfarten. Han tror nämligen att ätstörningen var något jag led av när jag var yngre, och skulle förmodligen bli äcklad till tusen om jag berättade hur det verkligen var. Hur det verkligen ÄR.
I panik öser jag ner allt jag plockat fram, glass, kokande kolasås, vispad grädde etc, och trycker inte det i ett "säkert" skåp PRECIS innan han öppnar dörren. Mitt hjärta höll på att ge med sig (i kombination med 10 kg mat i magen) när han kramade om mig.
Anledningen till att han kommit hem 2 timmar tidigare än normalt var att han ville ha en mysig dag, med MIG. Promenera, prata, mysa. Han hade köpt med sig färska räkor och krabba till middag.
ÅNGEST. ÅNGEST. ÅNGEST. Tvingade ut honom med hunden i en halvtimme så jag med nöd och näppe hann städa undan och kräkas upp all skit.
Hade jag inte sett bilen hade han kommit hem MITT uppe i en hets. Undrar hur man reagerar, som anhörig, att se en sån missär...? Uuuuh skäms fortfarande som ett djur över hur nära det var. Och nu vill jag att det ska få ett slut. Allt smusslande och att alltid vara rädd för att bli upptäckt. Även om jag inte är frisk "i huvudet" tänker jag fan inte låta bulimin göra HONOM illa mer. Pust. Ville bara skriva det :)
Nu tar vi hand om oss och tillåter oss må bra/dåligt/vad det än är och fortsätter vägen mot ett friskt liv! Varm kram och tack för att du delar med dig!
Hahahahahaha :) alltså jag tycker så himla mycket om dig men precis så tänkte jag... "Jaha det var ju jävligt kul för henne, j*la bch, det har ju aldrig och kommer aldrig funka för mig oavsett vad någon annan j*la säger"
Det finns väl också nån slags desperation i det, man vill så jäkla gärna att det ska vara sann men med alla besvikelser i bagaget är det svårt att lita på något alls förutom maten, maten, maten och att ta kontrollen över den eller att inte klara av att ta kontrollen och känna sig ännu mer misslyckad och svag.
Låter som du ändå hittar på en del kul nu när sambon e borta, du har väl vovven hemma iaf?
Keep up the good work, vem vet en dag kanske det smittar av sig även på mig.
kram
blir alldeles glad av att läsa detta :D o vet du jag känner likadant ibland. eller jag har ju aldrig hetsat på de sättet men jag har ju haft gånger då jag verklieg ntrykt in hur mkt glass, godis o grej som helst för de e ju inte riktigt nomalt att först äta ex middag o sen trycka i sig 1kg godis, en liter glass och några bullar som jag kunde gör ibland, alltid utan att spy dock :)
hur som helst sen jag började äta mer både regelbundet och större mängder så har mina överätningar minskat markant o de händer nästan aldrig längre o de trodde jag aldrig skulle hända heller :)
ha en fin söndag :)
Va kul att du känner så! :) Jag ska också kämpa mig dit! Bra blogg förresten! (hittade precis hit)
