Vad hände?
Men vänta, jag har ju hetsat idag också... japp... tre omgångar. Massa kladdkaka och grädde. Men sen bröt jag. Åkte på terapi, kände det som att jag mådde kanon och åt vanligt efteråt plus en Daimstrut på det. Sen var det kört! Sen var alla tankar och känslor igång på högtryck. Och sambon bemötte min ångest med tystnad=TRIGGER! Åh... jag försöker verkligen hantera hur han agerar och reagerar, men när ångesten kommit upp i en viss nivå så löper det amok fullständigt!
Jag försöker beskriva för mig själv att jag INTE är misslyckad som känner alla dessa känslor, men det är svårt! Dessutom har jag inga känslor över som räcker till min sambo. Det är som att jag inte kan känna kärlek, längtan, glädje och lust längre... och detta gör mig grymt förvirrad, och ledsen. Jag vet att det är min kropp som inte prioriterar dessa känslolägena just nu och hormonerna förmodligen är rent åt fanders i mig. Men det tynger mig oerhört. Nu klarar jag knappt ens ha sex för husfridens skull. Är för trött, för orolig, för mager, för ful... helt fel!
Och du ätstörningsmonstret? Fuck you! Orkar faaan inte med dig mer idag! Stick och brinn!
Även fast det känns skit så gjorde du bra saker. Du åt normalt sen fast du hade hetsätit tre ggr. Du åt förstärkt frukost. Men ja kan vara väldigt svårt att se det positiva man gör. Sen det där med sex bara för att man känner sig tvungen är inte kul. Men hur stor lust har man när man mår som sämst. Hoppas din kväll blir ok eller helst super. KRAM
Hej!
Jo visst är det så. Inte konstigt att när man gör som jag, fasta ett par dagar.. att hjärna/kropp skriker efter ALLT när man väl ska äta igen. Är ju därför som när jag har fastat nästan aldrig ens försöker med att äta lite och nyttigt. Jag vet att det inte kommer vara nog. Varenda mm i kroppen skriker efter allt allt allt. Kakor, bullar, godis (socker, kolhydrater, fett). Men ändå gör jag om det gång efter gång. Varför? Jo, för att som du säger.. någonstans gillar man hetsandet. Att få vräka och spy. Fly ifrån. Lindra. Bara existera inne i sin hetsvärld. (Samtidigt som man avskyr det!)
Jag hoppas verkligen att både du och jag hittar ett annat liv någon dag. Men jag känner som du, att jag inte är beredd att riktigt försöka släppa hetsandet. Tanken på att inte få vräka i mig liter vis av glass och chips etc skrämmer skiten ur mig! Hur kan man bli nöjd på bara 2hg godis?! Nej massor ska det vara!
haha kladdkaka.... jag bakade just en kladdkaka. Står och suktar mig i köket 0.0 Imorgon är den min! Den och allt annat jag köpte hem idag. Fy fan för detta! Ändå längtar jag efter min kommande orgie...
Urs måste vara jätte jobbigt med din sambo :( Pratar ni något om dina ätstörningar? Förstår han eller blir det bara fel? Förstår dig verkligen med att känna känslor och sex-biten. Det är som att man inte räcker till, att man inte har förmågan att känna? Mitt förhållande med min pojkvän har blivit jätte lidande de senaste månaderna och jag har inte alls klarat sex-biten längre heller.
Det som är det sorgligaste och jobbigaste med att leva med ätsötrningar tycker jag. När det förstör och inkräktar på relationer som annars hade varit bra. Vare sig det gäller pojkvän, familj eller vänner. Man känner sig som ett monster ju :(
HOPPAS DU FÅR EN BÄTTRE DAG IMORGON!
Men toppen av dig att du bröt hetsen och åkte till terapeuten tidigare idag. Du är inte misslyckad. (Men jag förstår dig, man känner sig ju lätt väldigt misslyckad. Att man inte kan hantera något så simpelt som mat?)
KRAM
jag känner igen det där... vet du, jag skrev ju också många inlägg om de där med lusten innan,. kommer du ihåg? alla dessa känslor kommer komma tillbaka när du mår bättre, lovar! det är inget man kan prioritera under en ångestattack direkt.. eller när man mår dåligt, man måste "komma ikapp" först...
Jag hoppas du mår bättre snart! o tänk på att man lär sig något på varje dag, varesig det är en bra eller en dålig sådan:)
o tack för dina fina kommentarer, de glädjer mig som alltid!
kram!
o du, du är söt!
Känner verkligen igen mig, läskigt mycket. Det känns som att jag "äter upp" sambons och mitt förhållande. Allt som ska vara trevlig blir helt fel, handla mat, laga mat, träna, ha myskväll, sex...Det enda jag kan fokusera på är antingen vad jag ätit, ska äta eller hur extremt fläbbig jag är överallt. Kan knappt visa mig naken längre, trots att jag vet att han tycker jag är jättefin.
Vi har varit tillsammans i snart 4 år, berättade om min bulimi efter 1 år. MEN han tror att jag "inte håller på så längre", trots att jag är sjukare än någonsin. Han förstod heller aldrig vad det handlar om och han blev ofta arg när jag försökte förklara.
Men hur få man någon att förstå? Hur gör ni? Jag vill släppa in honom igen men jag tror inte att han kan acceptera det som är...
Stor kram!!!
