Hej underbara vänner och tack så hemskt mycket för era uppmuntrande kommentarer och engagemang. Ni är ju bara helt fantastiska...!! Allt stöd får mig så varm och faktiskt glad (inte dåligt mitt i en depression :)).

Idag är jag urbota trött fortfarande, magen känns upp och ner. Rädsla och illamående sitter i lite efter attacken i söndags kväll och jag har ju som sagt inte jobbat idag heller. Det känns på sätt och vis lite jobbigt att vara hemma helt idag också, men jag accepterar det och det har egentligen varit väldigt skönt att vara hemma och bara vila.

Just nu sitter jag faktiskt på sjukhusbiblioteket och skriver. Ska på terapi kl 14. Först kände jag att jag inte orkade rent fysiskt att ta mig hit och att jag absolut inte ens klarade köra min bil hit. Men det gick, dock ska jag försöka åka kollektivt om jag känner så igen för det är inte bra att köra om skärpan inte är den bästa... Det faktum att jag är så trött tror jag beror både på ätstörningen men också det medföljande grubbleriet. DET tar verkligen på krafterna att grubbla och hela tiden bråka med äs i tankarna!

I morse hade jag ett långt samtal med min kille innan han åkte till jobbet. Jag berättade för honom att jag har funderat lite på behandlingshem det senaste... kanske att det blir ett måste om jag inte själv klarar vända den onda äs-cirkeln snart. Jag mår ju verkligen förbaskat dåligt rent ut sagt och så här kan jag ju inte ha det mycket längre! Men jag är inte redo att fatta beslut om någon sådan behandling än, det är mer att jag har det som en möjlig lösning för mig.

Jag förstår verkligen pappas reaktion i söndags, det är helt förståeligt, han och mamma älskar ju mig. Dock är det inte speciellt hjälpsamt för mig, när det sätter igång sådana fysiska reaktioner och ännu mer grubblerier som jag fick som ett resultat av hans utbrott. Men ilska ligger nära rädsla och oftast är det ilskan som kommer fram... DET är något jag lärt mig i DBT iaf.

Nu ska jag kika in till er innan jag ska träffa min terapeut!