Rastlösheten och hetsen
Kl 14:15 är det gruppterapi idag (DBT-kurs) och jag är redan på sjukhuset. Men usch, jag känner hur hetslusten smyger sig på. Tankarna går obönhörligt till mat... för att jag är hungrig med all säkerhet, blev på tok för klent till lunch för att jag överåt på förmiddagen... Hallååå, det är ju då jag ska UTMANA matmonstret och äta ordentligt även målet efter..! Inte hålla på och deala. Blir så trött på mig själv. Det är så lätt att ta "den gamla vanliga vägen" med hets och svält. Den kan jag, den är bekant, jag vet om alla krökar och backar och gropar som finns på den vägen. Och jag vet precis lättnaden när jag trycker i mig maten, den lättnad som sedan hastigt ändras till ångest och ågren över det jag gjort/ätit.
Jag vet inte hur ni funkar men ofta i samband med hets tänker jag: "jag måste ju PASSA PÅ".
Det här "passa på" irriterar mig något så grymt, för jag vet att det kommer fler hetstillfällen och att jag inte prompt MÅSTE hetsa nu eller aldrig. Men ändå KÄNNS det så.
Åh vad trött jag blir! Vilken befrielse att i framtiden kunna/klara att tänka på annat än mat..!
SENARE:
Det blev hets... jag tog kontakt med min terapeut om att jag inte kom och varför.
Sedan hann jag med 3 livsmedelsaffärer på vägen hem, vräkte sedan spaghetti m köttbullar, grillkorv m bröd och ketchup, kladdkaka m grädde och hallonpaj m grädde. Gud vad sugen jag var. Och ni vet känslan när man hetsar något man VERKLIGEN är sugen på? aaaaahhhhhh.... Usch nej, inte rätt att försköna det som hänt. Men jämfört med ibland då man framkallar hets bara av ren vana föredrar jag när man verkligen är sugen på det. Ångesten blir annars tusen ggr värre.
Men nu, just nu orkar jag faktiskt inte skälla ut mig själv för det jag gjort.
Å vad jag känner igen passa på-tänkandet. Det dumma är att egentligen kan vi ju nästan äta vad vi vill, när vi vill. Men nej då, det är nu och aldrig mer som gäller...
Lycka till idag!
Sv: TACK, TACK, TACK gulliga du, för att du delar med dig. Jag är så tacksam för all hjälp jag kan få, och dessutom var ju ert samtal också något som verkligen är till hjälp för mig med. Mot friskheten nu, eller hur vännen?
Vi vet ju så väl vilken väg vi ska gå och ändå blir det så fel. Men vi kommer en dag sitta på en filt i parken, njuta av solskenet och äta världens godaste och största glass. BARA för att det är gott OCH för att vi faktiskt FÅR ÄTA och NJUTA! Visst låter det bra?
Nu jäklar kör vi, så vi når i mål nå´n gång :)
Kram kram!
Jag förstår dig precis. Tillfället då man verkligen är sugen, finns tillfällen då det verkligen är VÄRT det. o usch vad hemskt det låter att säga så ja, men jag förstår.. du är inte ensam..
Men sen finns det också dagar, friska dagar. Då varje mål och varje fika känns helt underbar, och då man slipper den där ångesten efteråt, de där skamkänslorna. man bara är. DET är vad vi borde sträva efter istället. jag VAR där, du vet. länge. men jag fuckade up på nåt vänster, ett enda tillfälle som jag borde gjort annorlunda. o nu är jag nästan på noll igen. tack för ditt stöd igår! o allmänt.. jag kommer igen! kanske redan idag, vem vet:) kram!
