Jobbigt
Jag försöker utröna vad jag känner och tänker.. vilket är typ att det är TRÅKIGT att äta regelbundet utan att klämma in en hets någonstans under dagen! Att jag känner mig uppsvälld för att jag inte kräkts idag... att jag har ett tråkigt liv utan framtid. Att jag älskar ätstörningen och bara vill vara med den!
Men egentligen är jag framförallt TRÖTT, LEDSEN, SKAMFYLLD, ENSAM.
typ så.
Är det DET som ätstörningen fyller hos mig, ett tomt skamfyllt ensamt hål? Jag är redan irriterad på att hindras i min ätstörning och semestern har knappt börjat..! Snälla ni, hur ska jag tänka!? Vad ska jag fylla all dötid med (som jag annars hade använt till hets och kräk)??? Hjälp mig, alla tips och idéer är välkomna.. vad brukar ni göra eller vad får ni för råd av era behandlare?
Min behandlare sa att varje gång jag har ätit en måltid så ska jag göra någonting MED någon. Aldrig vara ensam med maten och efter, så man liksom inte ska vara ensam med tankarna.
Ibland när det blir för jobbigt brukar jag gå ut från huset, långt bort från mat och toan. Känner mig lite mer save då. Lycka till, du klarar det!
Jag upplevde också ett stort tomt hål inom mig när jag försökte sluta hetsäta... Jag tänker att det är bra att inte vara ensam direkt efter att man ätit. Gör något efter varje måltid, belöna dig själv med något du tycker om att göra.
Ta hand om dig! Du vill vara frisk, det är sjukdomen som säger annat!
Kram!
Åå hoppas de gick bra för dig idag vännen!
Håller med försök hitta på saker tt göra efter måltider så maten inte få så stort fokus.
Ta hand om dig, kramar
Hej där!
Förstår dig till fullo. Man känner sig tom och uttråkad och vill ha en kick, en kick från mat... när man ej hetsäter. Svårt att fylla tomrummet med något annat då man är beroende av kickar från just maten. Men jag kan bara instämma i tidigare kommentarer; försök fokusera på annat; var kreativ; teckna, måla, sticka en halsduk, måla en vägg.. vad som helst! Då går tiden utan att man märker det och det häftiga är att forskarna har kommit på att kreativitet utsöndrar samma sorts signalsubstanser som t.ex träning gör :) Nu minns jag inte vad det är för signalsubstanser eller hormoner som det är frågan om, men jag tror iaf att våra "bulimihuvuden" kan bli, om inte lika tillfredsställda, så åtminstone något nöjda... men det är fan så svårt att inte komma in på tankar på mat... jag har skitsvårt att fokusera en längre tid på att t.ex måla elelr teckna. Det funkar ett tag, men snart märker jag att tankarna börjar vandra runt kring vad som finns i kylskåpet...
Jag brukar få tips att ta en långsam promenad ifall det känns riktigt jobbigt efter en måltid, och jag känner mig så stolt när jag lyckats hålla mig borta från toaletten. Och precis som alla andra säger: umgås med någon. Ha lunch-&middagsdejter. Det funkar!
"Gräset är grönare på andra sidan!"
Hm, egentligen har jag inga förslag på hur/vad du kan göra för att undvika hets och kräk! Själv blir jag rätt irriterad när min behandlare säger "sysselsätt dig med något eller ta en promenad". För mig är det faktiskt inte så enkelt att detta hjälper. Visst, det kanske hjälper för stunden, men egentligen handlar det bara om att jag då skjuter på hetsen, för har hetstankarna kommit, så ger dem sig inte av förrän det är "gjort".
Jag har inte längre några större problem med att låta bli att kräkas efter en narmal måltid där jag känner att jag äter det som känns bra för mig och att jag har kontroll.
Promlemet är de hetsätningssug som kommer TROTS att jag äter vanliga måltider. Dock så tror jag att jag kanske äter lite i underkant, så det kan påverka.. Men i alla fall.., att man får hetssug trots att man äter regelbundet, tror jag har just med känslorna att göra.
Det enda förslaget jag kan ge, är att fortsätta arbeta på att äta regelbundet, så att du kan ta bort de hetstillfällena som beror på energibrist. De andra tillfällena ska du, precis som du redan gör, försöka stanna upp innan du drar igång hetsen..., känn efter vilka känslor du känner och skriv ner dem.
Det är sedan dessa känslor du tillsammans med din behandlare ska arbeta med.., varför de finns och hur du kan hantera dem på ett bättre och sundare sätt än genom att äta och kräkas.
Du kämpar på så bra och fortsätt så!
Kram!
