Återfall

Det var i onsdags förra veckan. Jag kom hem från jobbet. Vet inte om jag hade slarvat med maten på eftermiddagen men jag åt ett rejält lass mat när jag kom hem vid 18tiden, plus två stora koppar te och sen satte jag mig proppmätt i soffan. Kände ett uns dåligt samvete och ångest över allt jag hade proppat i mig.

 

Då ringer min mamma.

 

"Börjar du också bli klar eller?" frågar hon.

 

EHH?

 

 

Visst fan!!

 

Plötsligt slog insikten ner; vi hade ju bokat in oss på BIO kl 19 den kvällen, Vi skulle se Hypnotisören. 

 

Åh nej!!

 

Alltså jag vet inte vad som hände, men efter att inte ha spytt någonting på flera månader stod jag och hulkade över toastolen. Jag kände en desperation inombords. Sitta där nu, i biosalongen, med överjäst mage. Det går bara inte! Tankarna snurrade runt i huvudet och plötsligt blev jag rädd för mig själv. Var jag inte frisk? Vad hände egentligen? Vart skulle jag hamna nu, efter det här? Tillbaka 500 steg in i spysvängen igen? Nej, vill inte!!

 

Jag spydde faktiskt även de två följande dagarna. En gång varje dag. Det går inte att skylla på att det varit liten mängd jag spytt eller att jag inte hetsat osv. Jag har ändå spytt och det är inte friskt.. Men jag har accepterat det som hände, även om jag är fruktansvärt rädd att jag alltid kommer ta ut alla känslor över maten. På ett destruktivt sätt och döma mig själv hårt för det.

 

Nåja nu har snart en vecka passerat sedan detta hände. Och jag vill tro att jag nu är på rätt väg igen efter mitt återfall i bulimin. Äter i alla fall som jag ska och håller normalvikt. Det är "bara" att fortsätta..!

Men att det gått flera månader sedan sist och att du redan är tillbaka på banan! Trodde du ens att det var möjligt för ett år sedan? Svackor är farliga och ätstörningen är stark. Återfall kan hända, men det viktiga är att man kravlar tillbaka igen.
Kram!

Det kommer komma återfall, flera gånger och det gör förbannat ont och man får panik men man lär sig av dessa gånger. Du är så jädra stark J, nu ska du inte spy mer! Tänk att du nu klarat en vecka igen, utan att spy. Massa kramar <3

Gumselumsan... Tyvärr kommer återfall, även när man tror att man är frisk... MEN komn ihåg, så länge de inte duggar tätare, så länge de späds ut så är du på väg mot ett helt friskt liv.

Se på det utifrån, försök att attackera det och ifrågasätta det som hände - hur kunde du agerat annorlunda t ex?

Stora kramar från mig

Varje steg bakåt är för att ta sats framåt! <3 det är okej att ta snedsteg, man behöver inte börja om från början utan man fortsätter framåt, du är stark! att analysera, förstå och begrunda är viktigt, men gräv inte ner dig helt =) Keep fighting!

Ja, jag säger samma sak; gräv inte ner dig! Känn det inte som att du måste börja om från början igen!! Att ta återfall är faktiskt en del av tillfrisknandet, och om du låter det (återfallet) ta för stor plats är nog risken stor att du fortsätter i de destruktiva spåren. Fortsätt kämpa - du grejar det!!!

Fortsätt framåt nu. Du kan klara det och tänk vad långt du faktiskt kommit. DET är så himlans bra. Kram på dig.

Kan bara hålla med i allt alla skrivit.
Kram

Fin blogg! :)
Kika gärna in på min blogg och ställ gärna någon fråga på frågestunden :) Vore jätte snällt :)
BÖrja gärna följ min blogg om du inte redan gör de,om du tkr att den verkar intressant :)

Det viktiga är inte att ALDRIG falla,
det viktiga är att efter varje fall resa sig upp
borsta av sig dammet och vandra vidare.

Ett återfall gör inte att man trillar ner till botten igen,
det visar bara att man fortfarande behöver hålla ett öga
på ätstörningsdemonen inom en.

Att lyckas bryta ett återfall i tid stärker den friska sidan
samtidigt som den ger den sjuka en rejäl käftsmäll och säger;
"Talk to the hand, 'cause the face aint listening,
your motherfuckin' bitch!!!"

<3

Men tänk Jenny, vilka otroliga framsteg du har gjort. Ibland kan ett återfall vara bra. Den ger en ett uppvaknande och får en att värdesätta det friska. Och sen vänder du skutan uppåt igen. Du klara det.
Kram på dig!