Extra starkt

Sitter i soffan och äter frukost (det vet ni vid det här laget haha), och är något så förbaskat överjävligt trött så det finns inte.... Extra starkt kaffe till frukosten någon? Jajamensan!



Nämen ärligt talat så känner jag mig helt slut (är det tidsomställningen tro..?), på ett otäckt sätt. Det är svårt att beskriva känslan. Alltså har jag inte pratat med min sambo om det hela. Känner ni igen det? Jag vill inte "störa", "vara besvärlig", "negativ" osv.

Undra om man kan vakna en dag och inte orka stiga upp ur sängen. Att kroppen helt enkelt säger: "NEJ", så det rungar i sovrumsväggarna och man ligger där som ett kolli..?

En tidigare kollega till mig vaknade precis så en morgon, helt förlamad..! Hon kunde inte röra sig. Fatta vad läskigt..! Hon är (precis som många av oss) en högpresterande kvinna med höga krav på sig själv. Var alltid perfekt på jobbet, samtidigt som huset, kroppen, hunden osv hölls i toppskick. Hon fick diagnosen utbränd/ utmattningsdepression (innan hon ens var 32 år fyllda). Och det tog lång tid innan hon kunde börja jobba igen.



Jag upplever det som att ätstörningen har gjort att jag är väldigt ovan att lyssna till min kropps signaler och kunna sätta ord på hur jag mår och vad jag behöver. Jag har ju valt att gå efter sjukdomens riktlinjer och sjuka idéer så himla länge, så jag klarar inte fullt ut att TOLKA det min kropp försöker säga till mig (än så länge iaf).

Det är som sagt var svårt att berätta för någon hur man känner sig, när man inte ens kan sätta ord på det i huvudet liksom..! Jag har gäspat hela veckan på jobbet och känt fler än 10ggr/dag att "jag orkar inte" (vilket känts mest mentalt). Samtidigt älskar jag ju mitt jobb nu...!! och VILL orka!! Men kanske är jag inte redo. Tänker på de råd jag fått av er därute ang jobbmängd osv. Ska fundera på det.

Ni är bäst! Nu ska jag packa ner matlådor och sätta lite färg i det här bleka ansiktet.

Kram vänner@-->--

En till! Jag skyller också på tidsomställningen, som är ett otyg!

Ha en bra dag på jobbet nu!

Kram

Åh jag tycker det är så jobbigt att vara sådär apatiskt trött! Man vill bara ligga kvar, fast man vet att bara man får igång kroppen så går det ju bra, då känns det bra att ha kommit igång i tid :) Jag är typ alltid så, och när jag är slut i kroppen på riktigt och kanske skulle behöva sova ut så känner jag ingen skillnad x/ jobbigt att som du säger vara ovan att lyssna på kroppen :S

åå det är så jädra viktigt att lyssna på kroppens signalen och våga säga till ifall det känns som man inte orkar längre, att man har för höga krav på sig själv osv. Det är sådant man får jobba på!

Sv: Jag har ingen aning.. Men dom är jätte rädd att jag ska få en psykos då jag många gånger får ångestattacker och tappar fattningen helt om verkligheten och kan liksom vakna upp 10 minuter senare och veta vad som hänt.. Jätte läskigt :/

Hoppas du haft en bra dag! kram <33

Usch va jobbigt att vara så trött och inte veta varför. Pratade med min psykolog idag om att hitta balansen mellan att ha för mycket jobb mot den vila kroppen och knoppen kanske behöver. Att det kan variera mycket, och att man kanske skjutit undan kroppens signaler på vila under så lång tid att man inte kan känna igen den. Låter som det du beskriver. Så fundera vidare på jobbtid vs vila. Inte kul om du går in i väggen.

Kram gumman!

Du ska nog alvarligt fundera på om du inte jobbar för mkt. Jag vet att du redan gör det men försök att lyssna på din kropp ffa om det håller i sig. Det går inte att skylla på tidsomställningen hur länge som helst.

Kram fina du

Har inget vettigt att säga... :S, men skickar en liten nattiskram i alla fall. Hoppas den når fram!

Ush, fattar vad du menar med det där att vara ovan att lyssna på sin kropp. I går vaknade jag med lite halsont men skulle så klart ut på den planerade PW:n ändå. Var kallt som fan och blåste supermkt. Började få "overklighetskänslor" och kännde mig yr men fullföljde det jag skulle. Mådde skit sedan men bet ihop. Fixade mig och gick på en planerad sak som lovat. Senare på kvällen så rörde en kompis min hand och utbrast "Men du är ju kokhet"! Visade sig att jag hade bitit ihop 39,5 graders feber och hade en helvetsnatt framför mig...



Tydligen är jag lika bra på att ignorera sjukdomsymptom som tankar o känslor! Ska de inte få löpa amok i en hets så finns de inte alls. Så jävla rubbat :/