Idag ska jag försöka få en tid till vårdcentralen. Det har inget med mina ätstörningar att göra. Denna gång är det revbenen på höger sida bakom bröstet (ja det finns ju ett bröst där nuförtiden...buhuhuuuuu...suck, skit samma) som i söndags fick sig en törn.

Nu har jag så ont så bara att andas gör att jag kvider av smärta. Och eftersom jag har astma så skriker jag nästan när jag inandas kraftigt i min inhalator (vilket jag måste göra morgon och kväll). Att det alltid ska vara nåt eller vad säger ni! För övrigt så har jag en sjukkänsla överlag i kroppen, har väldigt svårt att andas. Får snart panik. Får försöka ringa vårdcentralen från jobbet.



Hoppas det är någon annan läkare än förra gången jag var där. Då gick jag dit pga att min ömme fader fått för sig att mina depressiva problem kan vara orsakade av att något inte stämmer med min sköldkörtel. Jag gick med på att kolla upp det eftersom många i min släkt har haft struma osv.

Men vet ni? Läkaren, en kvinna i medelåldern, utgick från att det var pga mina ätstörningar (!?) som jag "fått för mig" att det skulle vara något fel på sköldkörteln? Alltså, JAG SAKNAR ORD. Jag kände mig fruktansvärt nedvärderad och dum. Och hon bara tittade triumferande på mig som att "ha! avslöjad!"



Har funderat kring det; Det känns som att alla med en diagnos i någon form, dras över en och samma kam. Skrämmande också att en läkare inte ser var och en som individer.

Äsch. Nu är det ny dag - och jag är fruktansvärt nedstämd. BÖÖÖÖÖÖÖL! Men det tänker jag skita i. Orkar inte.

Orkar inte.

<3