Hink hink
Gott. Men så jävla jobbigt samtidigt...:(
Känner mig lite nedstämd, men försöker inte tänka så mycket på det. Jag sitter och kikar på en kvinnas sida/blogg som jag besökte frekvent när hon var aktiv (hon lade ner den i september 2011 tyvärr, men alla poster finns kvar såklart). Hon har lyft fram massor av tjejer och killars egna historier med ätstörningar.
Precis som Bull & Jag så har hon lyft upp det negativa och faktiskt rent dödliga med ätstörningar.. ett flertal ggr. Det som berörde mig mest var detta inlägg om en tjej som faktiskt dog pga sina ätstörningar. OBS! Jag varnar för fruktansvärda bilder. Att gå ett sådant öde till mötes.. jag saknar ord! Det smärtar mig att läsa den otroligt gripande historien och jag kan bara föreställa mig hennes sista minuter. Vila i frid<3
Åh, tackar! Vi har det jätteroligt, smaskar godis och är inne på vår femte film :3
Förresten blir jag så glad av att se att du kämpar, och att du gör framsteg! Fortsätt så, och vägra kompromissa. Det är så lätt att trilla tillbaka och så jobbigt att återrätthålla det. :)
Du är helt fantastisk som kämpar så det bara ryker! Du är en förebild! Heja!
Ja, man måste nästan ha småsmå mål som man kan se fram emot och påminna sig själv hur duktig man är när man väl står vid dessa små mål!
Behandlingen är som det flesta slutenvårdsavd, terapier, regelbunda & utmanande måltider osv..
Det är avskräckande när jag skriver det, samtidigt som - varför dra ut på lidandet?
Önskar dig en fortsatt bra helg. STOR KRAM!
Det är inte kbt-terapeut hon är, vet eg inte riktigt vad för inriktning hon har.
Har provat kbt men gillade det inte, kan iof ha med att göra med psykologen jag träffade gillade honom inte speciellt.
Funderar en del på det här med dbt, det finns i hbg men de har ingen läkare där vilket gör det svårt iom alla mediciner jag står på nu.
Kram
Var precis inne på medusas blógg, fy för vad hemskt men nyttigt att se och läsa. Har aldrig hört talas om något liknande.
Stackars tjej
Väldigt bra att du åt dina smörgåsar till kvällsmålet ändå, bara för att tala om för dig själv att du kunde. Du är stark! Låt det faktumet, att du tog smörgåsarna ändå, vara en slags påminnelse om vad du är kapabel till - alltså SÅ mycket mer än att vara fast i en ätstörning!
sv: Åh, tack så mycket rara du! Kramar ♥
hello!
det såg ut som ett gott mellis, man behöver så mkt mer än man tror så ät på! kroppen kommer tacka dig! mina antidepp heter citrolopram eller nått liknande, sen äter jag en annan sort som heter nått på m som jag ska sluta med ;) haha, men de ger verkligen resultat. Speciellt dom jag äter nu som ska vara humörstabiliserande vilket verkligen känns av! Hoppas du kämpar på, kram
vilken bra blogg! Usch när jag kollade kände jag mig verkligen inte sugen på att hetsa. Men kul att man hittar lite solskenshistorier också.
Grymt att du fixade mellanmålet!
kram!
