Lite råd och tankar till dig Helena;
Angående träningen.
När jag bestämde mig för att jobba för att bli frisk så funderade jag på dessa två frågor:
Jag kom fram till att:
1. Nej, jag vill/orkar INTE leva resten av mitt liv under ett träningstvång, och jag vill inte få massa dåligt samvete om jag inte kan träna en dag.
2. Jag vill kunna vara spontan, ha tid för roliga/olika saker och inte behöva planera mina dagar och veckor utefter träningen.
4. Jag vill kunna äta VAD jag vill och NÄR jag vill utan att behöva känna att jag måste träna "bort" det. Och samtidigt bekräfta för mig själv att jag KAN äta normalt OCH hålla vikten utan att behöva träna som en maniac.
Sen kom jag fram till att jag var jävligt trött också..haha;)
I vilket fall så tror jag det är viktigt för dig att fundera kring framgångsfaktorer för dig när det gäller att bryta träningsberoendet. Det vill säga; på vilket sätt passar det bäst att göra för dig?
Jag tänker också att det är viktigt att du har dina målsättningar klara för dig, så du kan hävda dig själv när sjukdomen/träningsberoendet ger sig till känna och skäller på dig: "Ja, jävla skitätstörning/träningsmonster, det finns en massa bra grejer med att träna men det har blivit ohälsosamt för mig och det är därför jag står över dagens pass. Jag kommer att kunna träna på ett bra sätt i framtiden, men först måste jag bryta beroendet och de invanda mönsterna som inte är bra för mig eller de runtomkring mig."
Kom ihåg att hälsa handlar minst lika mycket (om inte mer) om psykiskt välmående, som det handlar om fysiskt<3 Jag börjar inse det själv och det är en lättnad på nåt sätt.
Ta det lugnt och stressa inte dig själv, sätt inte för höga mål. Rom byggdes inte på en dag<3
sv: bla är jag superpank just nu och det får mig att tänka till en gång till.
Sen försöker jag undvika att köra inom affären på väg hem ,ofta är jag mer hungrig än sugen då så ibland går det.
Har jag väl kommit hem påminner jag mig om hur vägen ser ut till affären, 6 km i skogen med snö och hala vägar.
Sen är det något oidentifierbart som gör att jag klarar av att stå emot just nu, är så i perioder men sällan beständigt.
Känner att jag är på väg att ladda för en hets just nu, men inte idag. Inte idag. På något sätt så går det lättare att stå emot om jag har det att se fram emot. Så vet jag att jag kommer få lov att hetsa eller överäta.
Kram
Sv: du är för gullig! Vet du hur fin du är ? Massa med kramar till dig. Du fixar de här <3
Å tack snälla du!<3 Med dessa frågor ställs allt verkligen helt mot väggen. Jag har aldrig tänkt ett steg framåt.Bara levt i nuet, slavat under träningstvånget dag ut och dag in. Avbokar allt för den. Men nu känns det som att jag är beredd att prova den nya okända vägen där jag har hört att det ska finnas livsglädje, skratt och välbefinnande..
Kan inte tacka dig nog för att du trampar upp en stig åt mig i rätt riktning<3
KRAM!
Det känns bra att veta att man inte är ensam,
om vissa känslor och tankar som hotar att totalt
bryta ned en...
Fast ja, egentligen så hade jag ju viljat att ingen skulle behöva må som jag (vi) gör...
Angående blodvolymen så är jag inte heeeelt hundra på hur det "funkar". Men både med anorexi och bulimi så blir man ju lätt UNDERNÄRD (Icke att förväxlas med UNDERVIKTIG)
För man kan ha en undernäring även som "normalviktig", vilket gör bulimin så oerhört farlih...
I mitt fall så hade jag väldigt dåligt med vita blodkroppar när jag kom hit. Man lakar lixom ur kroppen när man svälter/hetsäter. Det sätter kroppen i en oerhörd stress, och kräkningarna drar ut kalium/natrium ur kroppen.
Sedan när man får i sig regelbundet med näring,
så gör kroppen allt den kan för att reparera skador som uppstått, och genom att saltbalansen stabiliseras i blodet, så kan blodet binda mer vätska, på så sätt ökar blodvolymen till ett mer normalt stadie.
Själva blodvolymökningen är INTE det man "känner" på utsidan, utan det är två olika saker, det och vätskeansamlingen. För blodet BEHÖVER ju finnas tillräckligt i våra ådror, för att räcka till och kunna transportera syre runt i kroppen.
Det är sällan blodbrist så man kan tala om anemiskt tillstånd, men även bulimiker märker ju ofta av att "blodet inte räcker till", att vissa kroppsdelar är kalla, att det lätt blir att fötter och armar somnar och sticks.
Jag är som sagt inte helt hundra på VAD som händer i kroppen vad gäller blodet, men detta är så som jag uppfattat det!
Kram på dig, och tack för ditt stöd!
Jag finns här för dig med,
om jag på något sätt kan stilla din oro
du kämpar så bra och man måste ge det tid <3
har du många "förbjudna" livsmedel?
kraam på dig<3
