FRAMGÅNGAR

1. Igår var jag på ett köpcentrum och strosade runt. När det blev lunchtid gick jag på eget bevåg och åt lunch (kotlettrad med kokt potatis, sås och lingon, tog ett bröd till också)! Och vet ni, det är inte speciellt svårt att välja att äta längre. Helt otroligt. Jag har motiverande tankar som jag använder inför varje måltid som hjälper mig att klara av det. Visheten överröstar känslotankarna allt mer.



2. Under bilresan hem från köpcentrumet (2 tim bilfärd) ville bulimimonstret att jag skulle stanna och köpa semlor och annat och vräka i mig och spy under kvällen. Men nej, återigen; min vishet är mycket starkare nu. Så jag tryckte bort den manipulerande rösten och åkte hem. Och DÅ visade det sig att min sambo hade förberett en "romantisk middag" med garnerad torsk, kokt potatis och vitlöksbröd till.



MUMS! Vilken j-a tur rent ut sagt att jag inte laddade upp för hets.. ni kan ju tänka er vilken ångest det hade skapat.. I alla fall, vi hade så mysigt, smuttade rödvin (japp, till torsk!!) och snackade skit, åt alldeles för många vitlöksbröd osv. Ni vet sådär som det liksom SKA vara.