Framgångar, "jobbigheter", "bekymmersamheter" - del 3
Jag träffade min lillasyster en sväng igår när jag var på köpcentrumet i hennes hemtrakter. Hon berättade för mig att hon nu slutat med sina p-piller.
"Öh.. varför då??" frågar jag (mitt nöt)
"Nån gång måste jag ju göra det.." svarar hon.
Återigen, missförstå mig inte nu för jag älskar min syster och skulle hon få barn kommer jag bli den tokigaste mostern EVER! Men oron kring min egen fysiska hälsa och biologiska klocka gjorde sig minst sagt påmind. På över sex år nåt sånt har jag inte haft mens (med undantag för 1-2 menstruationer någon gång under vintern 2010). Jag ska inte utveckla detta så mycket mer, men det bekymrar mig.
Det bekymrar mig verkligen!
Idag var det mycket jag ville dela med mig av, tack för att ni finns<3 jag hade känt mig urbota och olidligt ensam annars.
Jag har själv inte haft mens på tre år trots att jag mestadels varit normalviktig och på ätstörningsmottagningen ska de göra en bentäthetsmätning och ta alla tänkbara blodprover om några veckor nu. För det mesta är det inte någonting som är permanent, utan helt enkelt kroppens sätt att spara på det järn den har att tillgå, men det är ändå skönt att få svart på vitt att det inte handlar om någon gigantisk brist eller liknande.
Jag har ju barn och vill inte ha flera (pga mina andra sjukdomar ffa), men hade jag inte haft det hade jag förmodligen känt mig mycket mer orolig över den uteblivna mensen än vad jag gör nu.
Förmodligen är det ju ingenting som är permanent och det är sällan ätstörningar orsakar infertilitet, men om du inte har kollat upp dina värden på ett tag kanske det skulle vara en bra grej att ta några rör blod för att vara säker!
Kramar
Det kanske är svar på din första fundering, att du inte är helt frisk och normalviktig än. Det kan förstås ta ett tag för kroppen att återhämta sig, det vet jag inget om eftersom jag fick tillbaka mensen vid bmi 15,5.
Jag förstår hur du tänker kring tillfrisknande och vård. Jag kan verkligen önska att jag hade fått behandling när jag var tonåring och sjuk. Men det fick jag inte, istället gick jag upp i vikt (genom hetsätning) och då var det ju ingen som engagerade sig längre. Därefter gick jag tillbaka till någon slags halvsvält (iaf enl min läkare) och höll på mig på knapp undervikt under hela mitt vuxna liv. Det krävdes att jag blev ordentligt sjuk för ett par år sedan för att jag skulle erbjudas och ta emot hjälp.
Oj, det var inte meningen att skriva en roman om mig själv. Det jag vill säga är att jag tycker att du kämpar på fantastiskt, men det är svårt att bli frisk från en ätstörning själv. Och som jag har förstått det har du inte fått så mycket specifik äs-behandling hittills? Är det något du kunde tänka dig att söka? Framför allt om du har en längtan efter barn.
Kram!
Det borde finnas någon du kan rådfråga om det, finns det inte? :) så du slipper oroa dig och iallafall bli lite klokare.
Tack så jättemycket.. Jag hoppas allt går bra för dig, ingen förtjänar att leva med en ätstörning. Det enda som funkar är att göra allt emot den vad den än säger åt en att göra. Men det är ett krig tyvärr.. Kramis
Tack för kommentaren! Känns bra att få lite peppning från sådana som faktiskt VET vilket jävla helvete detta är...
Just nu så är jag så jävla förbannad att jag inte vet vart jag ska ta vägen, har fått fågel till varenda måltid nu i ett och ett halvt dygn. Vilket jag inte tycker är nåt vidare "varierat" som dom så jävla inbitet tjatar om att det måste vara. Men det gäller väl kanske inte åt "båda hållen", jag hade ju ALDRIG fått två köttfria måltider efter varann, eller ens på samma dag....
Plus att jag snart kryper ur skinnet eftersom jag inte ens får gå promenader, jag är ju förihelvete normalviktig, flera andra här nere som måstr upp flera flera kilo får gå ut och gå... morr...
Ja. behöver jag ens säga att jag starkt överväger att packa mina väskor om det skulle vara ännu mer upp på vågen imorrn?! :(
Sötnöt... det går att kicka igång mensen! Ibland kan den behöva lite hjälp på traven... prata med din läkare om det och oroa dig inte söt <3
jag hade inte heller mens på jättelänge men efter att jag tagit prover på hormoner så började jag med låghormons p-piller som satte igång mensen. Hade/har däremot benskörhet.. Inte kul.
Hoppas du mår bra ikväll!
det är klurigt det där med mens. Min har aldrig varit helt regelbunden och när den började bli det (dvs att den faktiskt kom utana tt det gick fleraflera veckor emellan) började jag ställa om maten - för jadu, inte ska min kropp fungera som den ska, nehe då! :P (säger det sjuka)
Ändå får jag tillbaka min mens relativt fort. (bävar inför den.. det är lätt hänt att jag ändrar maten för att få bort den)
Har du kollat upp med läkare vad mensen beror på? För visst har du väl varit uppe på normalvikt under den här perioden? (missförstå mig inte - men har för mig att du skrev att du var normalviktig typ sommaren 2010?)
Kram!
