Jobbigt dygn
Jag tar igen mig efter en tuff natt och dag. Som vanligt vaknade jag vid vargtimmen natten till idag (inget nytt under solen där nej) och hade en sådan fruktansvärd känsla i hela kroppen. Det kändes som att jag höll på att sprängas. Organen vred sig inombords, särskilt i bröstet och jag började frenetiskt gnida benen mot varandra, som jag alltid gör när ångesten kryper i min kropp.
Jag tog nån atarax och somnade till slut igen. Dessvärre behövde jag gå upp 3 timmar senare... Så ja.. ni kan ju tänka er hur jag har mått på jobbet idag! Fy faan säger jag bara... men jag klarade dagen ändå! Jag tog mig till jobbet iaf! Jag vill verkligen inte vara hemma hela dagarna med ångest längre. Det ÄR bättre att komma hemifrån. Även om orken brister ibland... klarade t o m äta lunch ute med en kollega (köttfärslimpa med kokt potatis blev det).
Jag vill passa på att svara dig anonym <3 som frågade mig hur jag hanterar maten, viktuppgång, ångest, mättnadskänslor, tjockkänslor etc utan att kompensera med träning/promenader?
Jag slutade träna för över ett år sedan. Promenader däremot fortsatte jag med ett tag efteråt. Hur jag bröt det sättet att kompensera var att jag visste att jag inte ville ha det där tvånget för evigt. Att på sikt skulle jag inte orka hålla på så. Samt att jag ville lära mig äta. Och det blev liksom att jag fokuserade på det som träning istället. 
MEN jag är långt ifrån perfekt!! OjojOJ, säger jag bara! Ibland blir jag destruktiv och hetsäter och spyr (det gjorde jag tidigare i eftermiddags t ex) när ångesten över allt väller över mig. Ibland äter jag för lite som ett sätt att kompensera. Flera gånger om dagen försöker mitt huvud lura mig. Men, allt oftare klarar jag att hantera ångesten genom att tänka positiva tankar (fy fan vad klämkäck jag känner mig som skriver så hahhaa). Förlåt!!:) Men det är verkligen sant..! Jag försöker fokusera mycket på hur jag vill leva mitt liv, hur jag vill MÅ, snarare än hur jag ser ut. 
Hur vill jag ha det i resten av mitt liv? är en av de mest centrala frågorna för mig.
Det finns risk för att det här blir en roman så jag stannar nu. Vet inte ens om jag förstod din fråga rätt? Om inte så bara fråga igen, jag finns här!<3
Sömnbrist och ångest är aldrig en bra kombo har jag märkt. Bra gjort av dig att ta dig an dagen ändå, själv stannade jag hemma efter en natt med dålig sömn. Kände efteråt att jag borde ha gått iväg, trots att jag inte hetsätit har jag suttit hemma och grubblat lite för mkt.
Att sluta träna helt under perioder då man inte kan skilja kompensationslusten från träningsglädjen tror jag är näst intill nödvändigt.
Och mer må bra-fokus och mindre viktfokus låter kanon, vi jobbar mot samma mål.
Kram <3
Sv: du inspirerar - det gör du verkligen.
Jag är helt ensam, utan hjälp.. Jag har legat inne med sond under min anorektiska period så har inte mage att be om hjälp nu.. Fyfan för det här. Kram <3
Hahaha, första bilden var ju kloooockren, måste nästna kopigera den om jag får? Kram :)
Sömnbrist, ångest och annan skit är ingen bra kombo. Bra att du gick till jobbet ändå, bra att du ens tog dig upp ur sängen.
Sen är det skönt att läsa om dina tankar kring träning och motion. Visst måste man bryta helt om man ska ta sig ur ett "tvång".
Kämpa vidare fina du, hoppas du fått lite mer sömn och ångestfria nätter.
Kram
