Tacksam var det här ja!

Godmorgon, här sitter jag och äter frukost. Trött som bara den men låg bara och vred mig i sängen så det var lika bra att gå upp. Ska snart sätta på en god kopp kaffe och läsa morgontidningen. DET är helglyx det!

Ni ska ha stort tack för stödet och tipsen i förra inlägget. TACK!



Ett sådant stöd som jag upplevt sedan jag började blogga har jag aldrig upplevt tidigare. Jag kan prata om allt och jag känner mig inte så jäkla ensam längre! Blir helt tårögd när jag skriver det här, men ni betyder mer för mig än ni kan ana!!

Jag har fått tankar och idéer från er efter förra inlägget som jag nu går vidare på. Jag blir galen på att inte känna någon lust och på att brottas med dessa tankar om min relation och kärleken. Lustbortfallet kan ju helt klart vara en biverkan av både medicinen jag tar (Fluoxetin, har inte ens tänkt på det!!), samt depressionen. Samt säkert en del andra faktorer.

Till er fina utan blogg: Nathalie, tack för idén med mini-spa. Så himla bra!! Och Frida, det här med Largiplex måste jag kolla upp..! Jag ska dessutom prata med min doktor som du skrev Camilla. Har svårt att prata med honom om hur jag verkligen mår och hur medicinerna påverkar mig. Ofta för att jag faktiskt inte vet/kan sätta ord på det jag upplever. Mitt läkarintyg går ut 15 april, så det är dags för möte snart..



Och 28:a; det du skrev om att inte blanda ihop lust och kärlek, det fastnade hos mig..! Och att se det så känns som att det kan underlätta mycket för mig.

Har massor jag vill skriva om min relation, och dess vara eller icke vara. Det kommer. Men nu, nu vill jag kolla in till er!<3

jag känner igen det där med bloggen det är så skönt att skriva av sig om allt som har med sjukdomen & göra & att man får respons tillbaka, peppande komentare & tips & att andra är i samma läge som en själv man lixom peppar varandra mot att bli frisk. det ger en slags motivation till en.



kram

Gomorgon...=)

När jag åt fluexitin för några år sen så blev jag väldigt avstängd o kände inte värst mycket när någon tog på mig, någon vidare sexlust hade jag typ aldrig... så det kan ju vara en biverkan på medicinen.. ibland kan det vara bra för huvudet o känna en lust till någon annan.. det blir lite roligare då på något vis..=) även om jag oxå vet att det kan ställa till det lite känslo mässigt.. man kan ju känna dragning till andra människor utan att man faktiskt vill göra något med det.. men det måste man känna vad man vill själv...=) kram på dig

Jag har testat Largiplex och DET FUNKAR verkligen! Jag hade seriöst inte känt "lust" i över 6 års tid pga äs, depression och två destruktiva förhållanden där jag "ställde" upp trots att jag inte var det minsta sugen och det enbart gjorde ont och var en plåga... För första gången sen jag var typ 14 så fick jag ett pirr och sug i magen! Känslan var priceless! Helt klart värt att testa!



*Obs! Tänk på att vara försiktig med "hur" du använder dem dock... Jag började ta dem samtidigt som jag träffade en ny kille, och tänkte ju så klart "shit, så HÄR har jag aldrig känt mig och mått med en kille förut, wow, detta måste vara HAN". Men det var ju Largiplex jag kände. Inte kärlek eller nån form av perfect match soulmate....

God morgon fina du!

Jag tycker som du att bloggandet har hjälpt mycket och det är värt så mkt med stöd och pepp från läsarna.



Jag hoppas du kommer fram till en bra lösning när det kommer till sexlust. Jag har själv varit totalt asexuell under långa perioder och i mitt fall beror det nog på brist på hormoner (att jag inte haft mens på över 3 år), depression och självförakt. När det var som värst tror jag inte vi hade sex på ett halvår. Nu blir det oftare, men jag önskar fortfarande att jag ville mer. Det kanske kommer gradvis med tillfrisknandet hoppas jag.



Ha en underbar dag underbara människa <3!



Kram

Känner precis likadant med bloggandet, man kan knappt förstå hur otroligt viktig den är och hur skönt det är med all förståelse och stöttning.



Hoppas det kan lösa sig med din lust.

Jag hade samma problem för några år sedan och trodde nästan att jag var frigid. Vi pratade med en sexualterapeut och hon tyckte vi skulle bestämma att vi under 1 månad inte skulle ha sex alls. Ingen press från sambon och inget dåligt samvete. Första veckan skulle vi inte ha någon kroppskontakt alls förutom kramar och sen skulle vi succesivt utöka det med pussar osv. Det fungerade för oss iaf och ffa fick man bort den jobbiga känslan av press och dåligt samvete.

Hur verkliga är dina känslor för han på jobbet, tror du att det är något att bygga vidare på eller är det bara en liten flört som får dig att må bättre med dig själv.

Du finns i mina tankar

kram

Du finns i mina tankar.

ha en fin dag. Du är värdefull och unik.

åh, tar du flux? Då kan det mycket väl vara en bidragande faktor!



Måste bara säga att jag verkligen känner igen känslan du förmedlar i inlägget. Hur mycket mindre ensam man känner sig, hur mycket stöd man får. Jag kan tala om för dig att din blogg har hjälpt mig otroligt mycket! (ja, inte bara din blogg, utan DU också såklart)



Angående levervärdena är jag varken glad eller ledsen. Lite "jahopp, men det var väl bra...."

Eftersom jag aldrig märkt någonting av att det varit dåligt . Känner mig mest bara eländig, med tanke på ämnesomsättningen osv. och jag mår ju fysiskt sämre nu (men på ett helt annat sätt än då - jag frös ju förr osv)