Löjligt
Ååååååå...! Det handlar såklart om den där "pågen" som är på jobbet för tillfället. Men NEJ, händerna på täcket som man säger! På tal om något annat; Idag sa en kollega till mig att jag var mycket magrare när hon började i oktober och att jag är jättefin nu.
FY FAN.
Jag bara tystnade. Tårarna trängde fram i ögonvrårna och mungiporna vände från skrattläge till förbannatläge... Hon skruvade obekvämt på sig och jag ville så gärna låtsas som ingenting men det lyckades jag inte speciellt bra med nej... Jag FATTADE ju att hon inte menade något illa och jag VET att kommentarer som dessa är något jag ska ta som positivt och glädja mig åt. MEN JAG ÄR VERKLIGEN INTE DÄR ÄN!!!
Det gör OOOOOONT!! Till vardags försöker jag mest ignorera min kropp. Hur lätt det nu är när kläderna inte längre faller rakt ner utan det helt plötsligt är kroppsmassa där som tar emot..! Men minsta kommentar så bryter jag ihop. Jag är på gränsen, oerhört känslig.
MEN, jag kämpar på. Har ätit det jag ska idag (blev dock aningens klent till lunch ska väl erkännas, så det blev en macka extra till mellanmålet nu istället). Sen så bad jag faktiskt min kollega om ursäkt innan. Jag sa att totalvändningen i humöret vid vårt samtal berodde på att jag inte uppfattade det hon sa som något positivt, men att hon inte ska känna sig dum. Det är inte hennes fel (hon tillhör heller inte dem av mina kollegor som en gång i tiden fick mitt mail om ätstörningen) utan JAG måste lära mig hantera sådana kommentarer.
Så är det, så blir det. Hoppas ni mår bra därute, ge aldrig upp! Vi är värda ett liv utan ätstörningar, ångest och annat helvete<3
fortsätt att kämpa och häng i även när det är svårt! jag blir imponerad av hur stark du är! fortsätt så!
Ibland känns det som om man skulle vilja stänga av, eller i alla fall skruva ner, omgivningen när försöker bli frisk från sin ätstörning. Man vill inte höra något om sitt förändrade utseende, i hur positiva ord det än uttrycks. Man vill inte höra något om andras bantningsplaner eller lyckade viktnedgång. Man vill inte höra hur mycket andra tränar. Man kan spy över alla träningsväskor man ser. Man vill inte höra ett enda j-a ord om beach 2012. (Man i det här fallet kan läsas som jag och med detta utbrott ville jag bara säga att jag förstår din reaktion.)
Kram på dig!
Det är verkligen svårt att höra sådana kommentarer. Egentligen kanske det faktiskt är så... och personen menar oftast väl, men man själv känner sig oftast då också som världens största elefant som klampar runt. Men bra att du är medveten om att det är äs som talar. Inte du Jenny. Fortsätt på denna vägen du börjat, du är såååå bra!!!!
Kram!
Skönt att du är medveten om att det är äs som gör hennes kommentar svår. För hon ville bara vara snäll. Ja reagerar exakt likadant på sådanna kommentarer och det är jobbigt.
Ja har träffat min handläggare från fk två tre gånger och hon från af en gång innan, så ganska nya är de. Båda verkar trevliga men usch va jobbigt ja tycker det är. Ville bara ha haft det undanstökat.
Bra beslut att slänga mini kläderna, för de trycker ner en så sjukt mycket. Och vi ska lära oss tycka om våra kroppar på den vikt de vill ligga. Inte dit vi pressat dem.Synd att det ska vara så svårt bara.
Kram på dig gumman
Åh, jag känner igen mig allt för väl i "komlimang-situationen". Som när min man för några veckor sedan sa "Du ser så mycket friskare och sundare ut nu" hörde jag naturligtvis "Nu ser du ut som en flodhäst i min frus pyjamas!".
Men, konstigt nog, har jag helvänt på en femöring och tycker periodvis det känns riktigt skönt att väga så här "mycket", kanske för att jag märker att min kropp mår så mycket bättre.
Så det finns hopp, även när det känns väldigt avlägset!
Kramar <3
