Godmorgon kära ni! Tack för supporten ang bakslaget igår och ja, IDAG ÄR EN NY DAG som jag nu börjar med flingor, fil, en halv banan i och 2 mackor till. Detta trots att jag var uppe inatt och tog två mackor också, men jag var hungrig efter min bortslösade eftermiddag igår och då hjälper det inte bara att fylla på med kvällsmat innan sängen och tro att kroppen klarar sig på det. I det fallet får jag verkligen skylla mig själv att jag sover dåligt. Förlåt kroppen..!

Fick en fråga kring det här med undervikt och att jag hetsar en hel del och om jag nu gått upp i vikt av det. Vill försäkra mig om att du som är lättpåverkad INTE läser vidare, vet själv vilket helvete det är om man har ett krig i huvudet..:( 

Men svaret är att jo, jag är ju tyvärr på tok för underviktig, kroppen mår inte alls bra, jag vet det..:( och nej, jag har egentligen inte gått upp något i vikt det senaste. Jag försöker att inte väga mig mer än ca 1 gång i veckan (innan var det flera ggr om dagen, på morgonen, innan och efter hets osv osv) och det kan diffa hekton upp eller ner då oftast.

Och ja, den sjuka kompensation jag sysslar med i form av att spy, har säkert en hel del med det att göra. Och här vill jag verkligen råda er som läser och kanske inte har kommit till stadiet att ni vill bli friska att aldrig börja med det:

DET ÄR INTE VÄRT DET! VAR LYCKLIG ISTÄLLET! Livet blir inte bättre, det blir ett ännu värre helvete av ångest och tvångstankar. Vad gäller viktnedgång så är det så att ÄVEN att du tänker att du bara ska gå ner något kilo så räcker det aldrig för sjukdomen. Du kommer inte heller kunna se och "njuta" av att du blir smalare. Du får bara en jäkligt jobbig resa tillbaka till normalvikt och hur kul är den resan till syvende och sist? Det tror jag vi är många här som kan stryka under på vilken kamp det är att jobba mot den ångesten!!

Men också det faktum att jag äter regelbundet tror jag påverkar utebliven viktuppgång.

En sak är dock säker; jag fegar fortfarande alltför mycket i att variera min kost och äta tillräckligt på ALLA målen under dagen. Det värsta av allt, som jag dessutom tror är nyckeln i en utebliven viktuppgång, är att jag ännu ej fullt ut har accepterat och känner mig tillfreds med att en viktuppgång är ett måste. Dock lovar jag; jag jobbar på det! Försöker pränta in min normala kropp i medvetandet gm kylskåpsbilden t ex. Gå igenom mina målsättningar med att bli fri från ätstörningar etc. 

Det är förbaskat svårt.... Men vem har sagt att det finns några genvägar dit det är värt att resa till..?