The darkside
Gjorde om samma misstag inatt; dvs glömde att ta Atarax och har "sovit" katastrofalt pissdåligt. Skit samma.
Känner att mörkret kommer närmare igen. Känner mig så himla nedstämd. Har ätit frukost nu, men känner mig inte tillfredsställd. snarare tvärtom.
Jag tänker på en tjejkompis från gymnasiet. Jag och denna vapendragare satt och lyssnade på musik vi gillade medan vi filosoferade över livet, käkade grillchips och förberedde oss för utgång, vilket var standard varje helg. Hon bodde själv redan i tidig ålder pga alkoholmissbruk i familjen. 
Jag tror att väninnor är lika med terapi. Jag saknar det, att dela upplevelser och tankar med någon, snacka skit (så tungan blir bläcksvart) och bara känna gemenskap kvinnor emellan.
Igår messade min pappa "du vet väl att jag älskar dig". Jag hatar sånt, det är inte han!! Han har aldrig sagt så under min uppväxt, men något har ändrats. Något som har med min sjukdom att göra. Och därför blir jag orolig och förbannad. Folk förändras av den här sjukdomen. Alla påverkas. Jag får jäkligt dåligt samvete när jag får sådana sms och känner sjukdomsrollen hänga över mig. Orkar inte ha så mycket kontakt med pappa, för det väcker så starka, negativa känslor i mig. Ilska, hat, dåligt samvete, otillräcklighet. Vem vill känna sådana känslor?
Äsch hörni, jag ska inte gegga in mig i långa filosofiska (och dessutom mörka) tankar!
Ny dag på schemat, samtal med chefen (måste alltså berätta det faktum att jag inte "tagit mig i kragen" och ringt doktorn). han ringde inte igår heller med andra ord och jag... alltså, det tar bara stopp! Jag ringde inte själv som jag borde (?) ha gjort. Hallå!? Ett enda telefonsamtal, hur jobbigt kan det vara!!
...
Exakt SÅ jobbigt ja.
Det ÄR exakt SÅ jobbigt. Och det är faktiskt inte din uppgift som sjuk att ringa, det borde doktorn göra. Hoppas du får en bra dag nu!
Kram
Filosofera så mycket du vill, jag gillar det:)
Mina föräldrar och ffa min mamma har också sedan jag blivit vuxen börjat slänga sig med ord som "jag älskar dig" men jag känner bara olust inför dem då jag inte kan relatera till dem då aldrig kännt det eller fått höra det tidigare. Blir bara irriterad och känner press att säga det samma tillbaka.
Och du håller med Anni det är inte din uppgift att ta tag i att ringa.
Kram
Vad glad jag blir om jag kan inspirera. Och ja, jag har länge haft problem med lagad mat. Under hela mitt vuxna liv har jag max ätit lagad mat en gång per dag. Jag vill minnas att vi ofta åt så när jag var barn också. MEN det har gått förvånandsvärt lätt att vänja mig vid två lagade måltider per dag. Mest för att jag märkt att det faktiskt blir mycket lättare att äta rätt då. Min episod för någon dag sedan med för många kakor och lusten att spy efteråt kom just en dag då jag bara åt youghurt till lunch. Jag tror helt enkelt att jag inte är frisk nog för att inte äta exakt efter matschemat, jag halkar så väldigt lätt in på ätstörda tankar då.
Oj, det blev långt. Hoppas du fick ut något av det. Och så hoppas jag att din läkare ringer dig nu!
Ha en mysig fredagskväll!
Kram
Skickar en kram <3
