Tufft
Helvetesdag igår. Så mycket tårar, sån känsla av hopplöshet. Måste faktiskt säga att jag känner mig lite sviken av min sambo (samtidigt vet jag att han gör så gott han kan). Men han inser inte alltid allvaret och det gör mig rädd. För då är jag helt ensam i fighten mot monstret i huvudet.
Igår trodde jag på allvar att jag inte skulle överleva när han lämnade mig själv ännu en kväll efter att i princip ha varit borta på saker hela helgen. Efter jag hade gråtit ögonen ur mig och berättat om mina mörka tankar för honom så kom det: "gumman jag vet att du mår dåligt men jag måste duscha och åka iväg nu".
.....
!!!
Alltså förlåt men... jag kräver aldrig aldrig ALDRIG någonting. Jag städar jag diskar jag kan inte sova jag har sex jag håller käften. Och jag vet att killar är lika lite tankeläsare som oss tjejer, men allvarligt; vissa vinkar måste man väl fatta? Det är inte det att jag söker bekräftelse (bara lite), men lite vanlig omtanke.. är det för mycket begärt?
Men ny dag idag. Tänker inte ens försöka klara annat än frukosten (som redan är i magen), mellis på jobbet (färdigbredd fralla medtagen) och ev något till lunch. Sedan blir det vräka och spy ögonen ur mig hela jävla eftermiddagen. Det tjänar ingenting till att kämpa, hatar mitt liv ändå.
Skickar lite styrka.. Killar kommer aldrig fatta och som du säger dom borde fatta vinkeln men jag är ledsen jag tror fan inte dom kommer göra de. Han förstår inte sig på din sjukdom (såklart) och tror inte det är så allvarligt .. Killar som killar. Vill du inte söka någon ny hjälp? Dagvård eller så? Kram <33
Kram!
kämpa på! Det är jobbigt, det är tufft! det känns omöjligt ibland! Men ge inte upp, det blir bara ännu jobbigare att ta sig upp och man faller ner. Ta hand om dig Jenny! kram <3
Å gumman, vad ledsen jag blir. Att lämna dig ensam när du verkligen öppnade dig och bad om hjälp var verkligen okänsligt. Du har rätt i att känna dig sviken och det kan du kanske berätta för din kille. Jag tror också att det kan vara en bra idé att söka någon form av vård igen.
Jag önskar att jag kunde säga något som hjälper, jag önskar dig bara styrka att klara av dagen så gott som det går.
kramar
Stor kram från en vän som tänker på dig <3
Försök kämpa emot hetsen, om det går. Vet att det är svårt, speciellt när man känner att det inte tjänar något till att kämpa. Stor kram till dig vännen. Tänker på dig idag <3
Kram
Åh jag vet hur det är. Det känns som man sitter där och verkligen vågar visa sig sårbar och berätta/förklara allting, men så är det som att de aldrig fattar allvaret. Som att ens känslor blir förminskade och man själv sitter där tom och ledsen.
Men du vet precis som jag att hets och spy ögonen ur sig aldrig ger något annat än mer ångest. Det man gör är att rikta sina känslor mot något annat att må dåligt över så man slipper känna sig ledsen över det som någon annan sagt och gjort.
Jag har varit så himla nedstämd på senaste, försökt vara aktiv men likförbannat suttit som en zombie med hjärnan fylld med tankar som snurrar runt non-stop.
Då tänker jag på en bok jag läst som heter "älska dig själv" där det står något i stil med att det är DU som bestämmer om du ska låta en annan person göra dig upprörd. Du kontrollerar det du vill känna. Hur du ska reagera. Om du verkligen vill slösa energi på att sitta och vara ledsen över något. Lättare sagt än gjort, men jag brukar försöka tänka på det. Säga till mig själv att det någon annan säger eller gör kan jag välja själv på vilket sätt jag ska reagera.
Ett tips är att sätta på den gladaste låten du har och strunta i deppig musik, efter ett tag brukar glädjen smitta av sig.
Hoppas det känns bättre för dig.
Och tack själv för att du uppskattade min kommentar!
Kramar
