Lördag

Nyss kom jag och killen hem efter en lång tur på motorcykeln. Det var jättehärligt, vi åkte bland annat genom Svenljunga, Åkulla bokskogar och något som hette Öströö fårfarm och kikade. Det var fina motorcykelvägar.



Men sista biten av turen blev jag SÅ trött och nu när jag sitter här i soffan känner jag mig nästan lite sjuk. Maten har gått helt ok idag, har precis ätit mellanmål. Men shit vad jobbigt det är... det är slitigt rent ut sagt! Tänk om det bara kunde flyta på... när tappade jag en så grundläggande kunskap som normalt, okomplicerat ätande? Tugga och svälj utan ångest, hur svårt kan det vara?!

Just nu håller jag på att läsa boken "Mattillåtet" av Gisela van der Ster igen. Den är så otroligt bra och en bok som vi med ätstörningar verkligen kan ha nytta av att läsa flera gånger om!

Imorgon ska sambon iväg, ska bli skönt för jag saknar att hetsa just nu. Why.. hur kan maten ha sån makt över mig? Samtidigt känns det verkligen som att det ger mig nåt. Som att jag VILL ha det så. Men försöker tänka att det är ätstörningen som försöker påverka mig att känna så.. att jag inte klarar leva utan honom, monstret.



Nu ska jag kika in till er, underbara ni.

Mattillåtet är verkligen en superbra bok!

Ta hand om dig :)

Kram

Ja de tycker jag med verkligen :) jag läste den innan jag började behandlingen och den fick mig att inse saker jag verkligen inte trodde.



Hur har du haft det idag?

Många kramar

Åh, älskar den boken. Tror att jag har läst den hundra gånger om och får aldrig nog av de hon skriver!! Blir lite av en motivationskälla :)



Hoppas verkligen du kämpar på. Kram på dig!

Mattillåtet är jättebra!!

Vad får du ut av att hetsa? Tänk på hur dåligt du kommer må efteråt innan du börjar. Sätt stopp för bulimin. Jättesvårt, jag vet, men finns det nåt annat du kan göra ist för att hetsa? Dansa, gå ut, skriva av dig, ringa nån etc. Skriv ner på ett papper för o nackdelar med din bulimi. Vad du vinner o vad du förlorar på den?

Vill så gärna hjälpa dig men vet inte hur <3

Känner så väl igen det där med att man VILL vara bulimisk. Inte rent förnuftigt, men med känslorna... Vad är man utan sin bulimi liksom? Men det är förstås en del av sjukdomen. Man blir ju beroende av mat och vill således ha hetsätningen kvar som en trygghet. Maten ger en stunds lugn och harmoni... ironiskt eftersom det svänger så fort och blir precis tvärtom efter en stund när man istället för att känna sig lugn och tillfreds sitter med stans största ångest... och då vill man förstås bara göra sig av med maten och därmed ångesten... för att kunan börja om på nytt och ta en ny hetsätningsomgång... Ond cirkel...