Terapidags!
T - som i Torsdag och Terapi. Det är DBT-grupp idag, jag ringde mig sjuk förra veckan men nu är det dags. Ska strax hoppa in i duschen och sedan bege mig iväg.
Vet ni, jag är så kluven. Jag säger hela tiden att jag vill kämpa, att jag vill bli fri från ätstörningar. Men kämpar jag verkligen? Och HUR GÄRNA vill jag bli frisk? jag följer ett antal bloggar skrivna av andra tjejer med anorexia som stöttar varandra och äter utöver sina matscheman för att bli friska och gå upp i vikt. Och jag kan ju säga att DÄR är INTE jag än... Jag vurmar lite för min ätstörning fortfarande, kan inte släppa den och känner mig trött bara vid tanken på terapin. Jag tar inte till mig känns det som... MEN jag försöker tänka så här: De verktyg jag samlar på mig nu (i form av känsloreglering, självvalidering, medveten närvaro och relationsfärdigheter m.m.) kommer jag under min resa att ha stor användning av och att förr eller senare kommer även min motivation att skjuta i höjden! Undrar om det är så...
Det där med motivation och kämpande är svårt att sätta fingret på.
Jag lovar att det är så, någon gång når man botten, längre ner än så t.om. Då är valet inte svårt. Så var det för mig.
Men jag förstår vad du menar också. Det är läskigt. Man måste våga. och då fullt ut.
ALLA insikter och facitmaterial du samlar på dig nu under din resa kommer du ha användning för, o när du väl bestämmer dig på riktigt, har hittat motivationen på det sättet du vill, så kommer det gå så mycket lättare, just pga alla kunskaper och erfarenheter du fått med dig.
Hur mår du nu? Vad är det som känns jobbigast?
KRAM!
Svar: Ja, det som hände på terapin.....jag är så enormt trött på hela skiten helt enkelt och en del kom ut som nog behövde komma ut. Det är verkligen tufft när man ska genomföra förändringar som man vet att man måste göra, men lik förbannat så är det ändå så enormt svårt :(
Kram på dig du fina person <3
Så är det verkligen!
Jag har velat bli frisk i två år. Men sjukdomen är svår, det krävs något för att man verkligen ska ska vända. Som Lisa sa, botten eller ännu djupare.. Sen måste jag erkänna att nu, när jag gör ALLT som mina behandlare säger, så ångrar jag som fan att jag inte gjorde det tidigare. Vad mycket tid jag har slösat! Just det med maten är inte så svårt egentligen. Och man behöver mat (energi) för att orka ta tag i de riktiga problemen.
Samla verktygen och tala gärna om hur vi kan peppa dig!
Kram
