Mail från terapeuten
"Hej Jenny!
Tycker inte om att hon antar så mycket och tror sig veta mina tankar osv. Shit.. jag känner mig som en drugaddict vid ett intervention (typ som på Dr Phil). Kan hon inte bara släppa taget!? och varför tackade jag ja till erbjudandet om nya tiden? Och varför är jag så rädd? Kan jag inte bara gå in för det och bli motiverad???
Suck. Jaja, ledsen för ännu ett inlägg i samma tema, men terapin är allt som snurrar i mitt huvud just nu. Hetsar och spyr varje dag (har i princip inte kompenserat på det sättet tidigare under min ätstörning, bara stundtals, men nu är det varje dag). Dock är jag inte speciellt upprörd över det. Orkar inte bry mig och har ingen längtan just nu efter att ta nästa steg för att bli frisk.
Suck...mina vänner... här har ni en ambivalent en...
Hej, hoppas du inte tar illa upp men jag tyckte faktist att det var gulligt skrivet av terapeuten (sen vet jag ju inte om det är det man vill ha av sin terapeut). Hon bryr sig ju uppenbarligen om dig och om det du sagt, hoppas du kan finna kraft att gå dit, om inte annat så för att få ett ordentligt avslut.
Ambivalensen känner jag definitivt igen
kram
Det är bra av teraputen att visa att hon finns där. Även om hon inte alls vet vad du tänker. Jag har en psykolog som jag ibland inte lyssnar på för att jag tycker att hon tror sig veta saker som inte stämmer. Sen har jag en behandlare på SCÄ som är riktigt bra. Det gäller ju att hitta någon man klickar med, annars är det svårt att ens hitta motivation till att bli frisk. Vissa dagar när jag åter hamnar över toaletten vill jag bli frisk, men direkt efter känns det inte så farligt ändå. Känner du inte så ibland?
Det är en trygghet att vara sjuk också. Inte sant?
Åh tack Jenny!
Jag måste hitta strategier. Måste lugna ner mig och STOPPA i tid. Göra nåt annat. Nu är det snart lunch o jag ska äta ensam. Mamma har massa bullar, kex och choklad i skåpet. Är sååå sugen på det men borde inte äta det då jag har svårt att sluta sen:S Vill inte äta alls. Drar på det så länge det går.
Sluta spy. Please!! Det blir bara värre om du fortsätter. Det blir oftare och oftare... och svårare och svårare att sluta. Försök stå emot vännen. Försök!
Kram på dig...och godmorgon förresten :=D
Ambivalent får man vara. Men jag tycker det är bra att du tackat ja till tiden. Det är självklart ditt eget beslut om du vill fortsätta eller inte. Men jag är lite rädd att det är ÄS som styr när du väljer att avbryta terapin. Det är oerhört svårt att stå emot en ätstörning på egen hand och det blir svårare ju längre tid det får gå. Allt det där vet du ju redan, jag vill bara påminna dig.
Lycka till hur du än gör!
Åh jag förstår dig så väl... VARJE gång jag har något sånt läskigt inbokat blir jag ännu värre med hets. Och varje gång jag tänker att nu ska jag inte hetsa på si och så länge, ja då hetsar jag ihjäl mig dagarna i ända istället! Ändå göra jag samma misstag om och om och om igen! Hjälper terapin dig? Är det "vanlig" terapi eller ätstörningsinriktat? Jag hade en tid idag egentligen hos vuxenpsyk, men den avbokade jag så fint:) Kram