Ur verkliga livet - 2
Detta är en jobbig händelse i mitt liv jag ska berätta nu. Vänligen läs med öppet sinne. Jag känner dock att jag vill berätta om det även om jag känner skuld och skam för det. Det var någon gång i januari 2008. Jag bodde sedan 2005 ensam i en studentlägenhet på ca 38 m2. 
I alla fall; Periodvis under 2007, sedan min första hets, hade jag hetsätningsepisoder och sedan julen 2007 hade jag hetsat lassvis! Nybakta lussekatter och kanelbullar stod jag uthungrad och väntade på inne på ICA Maxis bageriavdelning i stort sett varje dag.
Spydde gjorde jag egentligen aldrig, tyckte det var så svårt. Kompenserade med svält och träning istället. Var synbart anorektisk och totalt slutkörd. Låg och kände på min beniga kropp i sängen på kvällarna, ömsom äcklad, ömsom euforisk. Otroligt skamfyllt och dubbelt... inget kändes beständigt, det kändes inte som jag och jag visste inte hur länge jag skulle kunna "hålla".
I alla fall, denna eftermiddag i januari 2008 hade jag precis inlett en hets. Händerna darrade. Allt att hetsa hemma var slut, så jag tog min cykel knappt 100 m till ICA Maxi och rusade in. Stressad av hetsen, ville bara fortsätta äta!! Inget annat spelade någon roll. Ni vet transen man befinner sig i? Jag var som drogad av det. Hungrig, hungrig, HUNGRIG! ge mig nåt.. NUUUU!
Jag gick in på bageriavdelningen, spanade över allt de hade, svårt att bestämma mig (som vanligt). Åhh NEJ, de har inga lussekatter som jag vill ha! (hade alltid något i tanken vad jag helst ville hetsa). Åhh, vad ska jag då välja?! Efter långt velande mellan olika "hetsmat" tog jag en massa kanelbullar och stoppade raskt ner dem i en påse. Åh, jag är så HUNGRIG! 
Där och då förstod jag inte det som sedan hände, men i efterhand vet jag att eftersom jag var så uthungrad kunde jag i detta läget inte stå emot suget när jag kände kanelbullarnas doft. Jag bara måste äta. NU!! Smet bakom en hylla och innan jag visste ordet av hade jag tagit tuggor av två av bullarna..! FAAAN! Måste slänga bort dem! Såg nån mig??? Slängde snabbt undan dem och gick till kassan med resten och betalade. Köpte en mjölk också, som nåt "kamouflage". Töntigt, men så har jag ofta gjort. Precis som nån hade brytt sig om jag bara handlat bakverk..?
Vad jag inte visste var att jag var iakttagen under hela "hetsförloppet". På väg ut efter kassan dök en vältränad man upp framför mig och höll upp en legitimation. "Hej, jag är väktare här, var bullarna goda?"
Jag fick en chock. Och skammen kändes outhärdlig. Det var som att världen stannade, jorden slutade snurra.. Han ledde in mig i ett rum med övervakningskameror i. Han sa att polisen var på väg och berättade att händelsen var polisanmäld av butiken. Jag grät floder. Hade aldrig känt mig så dum, ensam, totalt utlämnad och rädd i HELA MITT LIV! Han började förhöra mig och jag klarade knappt berätta vad jag hette och visa min legitimation, så mycket grät jag. Han frågade varför jag gjort det jag gjorde.
"Jag har ätstörningar... förlåt!! jag rådde inte för det. det var inte meningen!" ulkade jag fram mellan snyftningarna. Minns hur liten jag kände mig på stolen där jag satt. Och det var jag också (kommer ihåg att jag hade byxor i centilong 134 på mig, herregud..!). Jag kunde inte få fram på något annat sätt vad jag kände och tänkte. Jag bara visste; jag ÄR ingen brottsling. Snälla hjälp mig. Jag är sjuk..
Jag såg medlidande i hans ansikte, men just då fanns det inget till mitt försvar. Han var tvungen att lämna in polisanmälan sa han. Plötsligt knackade det på dörren. Polisen kom in och förhörde mig. De sa att jag förmodligen skulle få dagsböter för det jag gjort. Väktaren avslutade med att "butiksansvariga ser helst att du inte kommer hit i fortsättningen, du får handla någon annanstans". Jag fick sedan gå ut i förbutiken i sällskap med väktaren och polisen (bland allt folk i rusningstid) och betala de två bullarna, 15 spänn.
Jag var nära att ta livet av mig efteråt. Så här i efterhand kan jag känna att det är synd att det inte finns mer kunskap om ätstörningar hos t ex väktare, poliser och butikspersonal. Det är jättevanligt att personer med ätstörningar snattar, det vet jag nu. Men därmed inte sagt att jag inte VET att det jag gjorde var fel, för det var det:( och jag är beredd att ta mitt straff. Dock har det inte hänt något än, de kanske inte skickade in anmälan ändå? Jag vet inte.
BÖÖÖÖÖL!!! :( Usch vad det är jobbigt att skriva ner det här! Känner fortfarande hur mycket jag skämdes i den stunden väktaren förhörde mig och jag grät, och hur jag bara ville försvinna från jordens yta. Hoppas ni inte får förutfattade meningar om mig. Jag är en helt vanlig tjej! Som agerade utifrån ätstörningen.. Jag har inte "snattat" sedan denna händelse i mitt liv och jag är glad att detta är något som nu ligger bakom mig. LÅNGT bakom mig.
Jag kan såå förstå din skam! Och stressen, allt... däremot har jag aldrig snattat. Men jag VET lite för väl kanske.. hur det känns när man ska handla hetsmat osv... buäää... (föressten hade tydligen min kille förstått nån gång för längesen när jag skulle till affären att det inte var i vilket syfte som helst.. han sa att mitt ansiktsuttryck var.. ja, han har aldrig sett nåt liknande. O shit, vad hemskt det var att höra.. "så det syns så väl" eller nåt i den stilen fick jag ur mig..) ja lider med dig, måstr vart hemskt! Men tänk att det är historia nu, okej?:) Och jag tror det kan vara bra som du gör att ventilera. Du är STARK :)
Nix pix, inga förutfattande meningar här inte. Visserligen har jag aldrig snattat men du ska veta vad mycket känslor jag känner igen i det du skriver. Starkt att du delar av dig och att du faktiskt klarar av att se tillbaka och pränta ner det i ord dessutom.
Vet du förresten hur många gånger jag också har köpt mjölk eller banan eller något annat mer nyttigt, i ett dystert försök att verka "normal"? Massor! För precis som du skriver "Precis som nån hade brytt sig om jag bara handlat bakverk..?".... Vem hade brytt sig? Troligen ingen. Ingen hade säkert ens ängnat det en tanke.....
Kram och tack för att du delar med dig vännen <3
Vännen! Jag dömmer dig verkligen INTE för det som hände. Jag förstår exakt hur du kände och förstår oxå att du gjorde som du gjorde. Inget du valde att göra, det var kroppens sätt att visa att den var utsvulten...
Jag har oxå gjort pinsamma saker i affärer pga min äs. Trott att jag ska bli påkommen men det har aldrig hänt.
Jag fick ätstörningar för 12 år sedan, jag var då 14 år. Vet inte varför. Finns många orsaker tror jag. Min pappa var alkoholist men det var inte så allvarligt när jag insjuknade. Jag trivdes inte i skolan. Hade en stökig klass med krismöte efter krismöte. Jag hade ingen direkt vän i klassen. Kände mig lite utanför o osäker på mig själv. Andra var tuffa o rökte o drack men jag gjorde inte det. Nån gång bara kanske. Jag blev mobbad för att vara lesbisk. Det spreds rykten. Det enda stället jag kände att jag dög på och passade in var på friskais o svettis. Jag fick beröm för att jag var så duktig och att jag borde bli ledare där. Fick även kommentarer om att jag blivit smal i skolan. Jag blev SEDD. Där startade allt tror jag... Sen började jag träna mer o mer och undvika kakor/godis mm. Allt gick så fort och snart låg jag på akuten med 11 i bmi och var nära att dö...
Usch vilken makt ätstörningen har, jag förstår.
Modigt av dig att skriva det! Kämpa på.
Det var väldigt starkt av dig att berätta det. Och jag tror att vi är många som kan känna igen oss. Även om vi inte upplevt samma sak som du så är den där totala fokuseringen på mat väldigt välbekant.
Och som du säger har du verkligen kommit otroligt långt sedan den incidenten!
Kram
Vad otroligt dåligt av butikspersonalen att agera på det viset! Jag blir helt chockad. Snacka om att dom gjorde en höna av en fjäder. Hur många gånger har man inte tex haft barn med sig i affärn som inte kan vänta på sin glass eller dricka så dom öppnat det i affärn. Då har man betalat det i kassan sen. Dom hade väl iallafall kunnat skött det på ett fint sätt. Typ när du kom till kassan "vi vill gärna att du betalar för bullarna du åt" Dom hade väl inte behövt ställa till denna enorma scen. Förstår hur otroligt dåligt du måste må av denna händelse. Denna totala förnedring dom utsatte dig för är ju obeskrivlig. Jag följer din kamp dagligen och är så imponerad av den otroligt starka vilja du besitter. Gäller ju bara att vända den rätt. Styrkekram!
GUD, vad jag känner igen mig i den där "transen" som man hamnar i! Fy... Men du, du vet väl att man faktiskt FÅR äta i butiken, bara man betalar? Jag jobbar på en stormarknad och jättemånga kunder gör det. Äter t.ex en Snickers och lägger sedan bara upp godispappret på bandet. Men men, tycker VERKLIGEN är personalen reagerade på ett extremt dåligt sätt. Samhället vet verkligen så lite om hur det är att vara ätstörd... :(
Jag kom in på detta blogginlägg av en slump och jag började nästan gråta för jag var med om typ exakt samma sak för en vecka sedan. Och idag fick jag mitt straff, ska betala 4500 kronor i böter och jag kommer hamna i brottsregistret - allt pga mina ätstörningar och att det inte får en att tänka klart. Det känns som mitt liv är över...
