Många tack för era spynpunkter på gårdagens inlägg. Dels ang uppsvällda magen, men också att faktiskt SE det man gör som är positivt, inte enbart det negativa liksom.

Sen med magen, det blir så lätt att man drar ner på maten bara för att magen känns så uppsvälld. Men jag har ätit mina mål än så länge idag och ikväll ska vi t o m till mina föräldrar som campar i Halmstad och grilla..! Utmaning att äta med dem, men vår relation känns ok nu igen. Jag kan inte hålla på och sky dem som pesten, det blir inte hållbart i längden och på många sätt vet jag ju att det är min sjukdom som orsakat brytningen mellan oss...



Jag berättade för min gamla svärmor i torsdags att jag äntligen börjat må bättre än jag gjort på länge. Hon blev jätteglad för min och sambons skull. Känns som jag försakat dem mycket också pga mitt dåliga mående. Men jag vet att JAG, Jenny, älskar dem. Det är ätstörningen som tog ifrån mig umgänget med dem.



I övrigt just nu är jag rätt trött, alla nya tankar, nya situationer, allt jag undvikit så länge. Det blir klart rätt mycket just nu. Ska försöka vara snäll mot mig själv också (dvs sänka mina skyhöga krav.. INTE fiffla med maten alltså för då är jag bara snäll mot ätstörningen!).

Något som jag märker är en svårighet nu när jag börjat utmana mig med måltiderna, ny och mer mat, är att jag har svårare för godsaker upptill. Innan kunde jag ju äta en kanelbulle t ex bara för att jag visste att jag låg på "minus" på intaget under dagen. Även glass igår kändes också jobbigt. Så blir en del frukt och mackor mellan målen istället för annat. Men ska jobba på det!!! Lovar mig själv det.

En annan svårighet är att äta något man INTE är sugen på, det är riktigt svårt! Jag tänker hela tiden att det måste vara värt det, att det måste vara gott annars äter jag i onödan. Men jag är medveten om detta och tänker jobba även med den biten. Tips någon? Hur kan man tänka?

Vi jobbar vidare tjejer... kram på er!!