Sista helgen
Det enda jag vill nu är att depressionen ska ge med sig. Varför gör den inte det? Känner mig otroligt låg.
Som igår; vi hade en jättetrevlig kväll, tjötade massa osv. Men så sitter jag och har en diffus känsla av att befinna mig i en bubbla, som liksom "grumlar" allt runtomkring:( Dvs skrattar jag så är det inte med hjärtat, lyssnar jag så känner jag mig ändå avtrubbad o så... Det är så svårt att beskriva det, men den där spontana och genuina glädjen och NÄRVARON finns inte i mitt liv just nu.
Och det är ledsamt.
oj va jag känner igen det där att man är på ett ställe men ändå inte närvarande.
Men jag skulle tro att du känner som jag nu när man ska börja jobba igen att livet är slut. Man har en klump i magen och det enda man kan tänka på att snart är friden slut. Tror alla känner samma när det är dax att gå tillbaka efter en semester.
Mitt blir oxå förstärkt just för att jag vet hur stressigt det är och hur mitt jobb ibland får mig att känna mig värdelös för att jag hinner inte allt som skall göras. Alla förväntar sig att jag ska klara allt fast vi egentligen skall vara två.. och jag försöker hinna/stressa med allt men självklart är jag ingen robot utan det finns saker som jag inte hinner och då kommer den där satans jävla känslan av oduglighet och ångest över en.. . ja resten kan du räkna ut...
Vi får ta en sak i taget och som min sambo säger så varför oroa sig för måndagen.. den kommer ändå coh då kan du oroa dig då istället och njuta av dagarna fram tills dess.. kloka ord men svårt att följa..
kram
Jag känner också igen mig. Och jag blir så arg på mig själv för att jag inte klarar av att njuta av det som är bra.
Hur mycket skall du jobba nu, är det halvtid?
kram
det där känns ju igen. Äter du nån antideppmedicin?
Känner även jag igen mig sä väl i denna frånvaro av närvaro om man kan säga så.
Stor kram
