Alltså jag saknar ord för ert stöd..<3 Fatta att jag loggade in här idag, fortfarande med ångesten krypande innanför skinnet, frukosten fullständigt intagen och tankarna malande i huvudet. Och så får jag såna peppande ord som gör att jag blir alldeles varm inombords..! Ni är fantastiska, TACK<3 Nu kanske jag inte kommer att gå runt som ett (jävligt mulet) åskmoln idag, som blixtrar till lite här och var (ofta över sambons stackars huvud haha! :)).



Nåväl, idag mår jag något bättre med andra ord. Jag KOMMER att klara av jobbet imorgon och mina läkar- och terapitider i veckan. A woman´s got to do what a woman´s got to do. Jag lovar att försöka att leva en timme i taget, förväntansoron får inte överta mig så fullständigt!

Så mycket som jag grät igår.. men det BEHÖVDE komma ut! Har fasen inte lipat på år och dar (bara i massor inombords). Jag tog hjälp av sambon, som fick ställa upp som terapeut och jag berättade alla mina innersta rädslor och tankar för honom. Det är dem som jag annars alltid trycker undan med hets. De ploppade upp och ville komma ut till någon som lyssnade, så jag ropade "Gubben! Jag måste prata med dig!" Och han "OK!!" och kom rusande in på toaletten där jag satt och bölade som en treåring som vill ha uppmärksamhet.



För det jag gjorde igår, som fick fram alla dessa känslor, var att jag liksom SKÖT UPP hetsen under hela dagen. Så till slut fullkomligt exploderade jag i ångest. Och det var då tårarna och alla undantryckta ord trängde fram. Efter sessionen med pojkvänsterapeuten åt jag mitt em-mellanmål, och sen åkte jag till mina föräldrars hus och hetsade glass i mängder.



Halllå liksom?! vad hände där?! Aaahhhrrrggg...!! det är ju så typiskt en matmissbrukare som jag.. blir så trött på skiten! 

Men jaja, i alla fall: Jag spydde extremt, och ångestframkallande dåligt efteråt. Inte för att det spelar någon roll egentligen.. eller hur? Gjort är gjort och jag får stå mitt kast helt enkelt. Åkte hem, åt kvällsmat med sambon och gick och la mig tidigt.

Summa summarum, både bra och dåligt igår alltså. Är otroligt stolt över att jag inte tog till hetsen INNAN känslorna fått komma fram, samt att jag åt mina måltider däremellan. Jag samlar mer och mer ledtrådar till att hitta mig själv igen och känner att jag tar mer och mer mark från ätstörningen.

Kram<3