Kämpar trots mörkret

Går som i en bubbla, det är svart här.. jag är trött, jag har en känsla av att "jag ORKAR INTE!". Kommer mig inte för någonting. T ex har jag och sambon pratat om att åka några dagar till Öland, men pga min depression kommer jag mig inte för att ringa och boka. bara tanken på att packa, bilfärden osv... suck... Och sambon, ja han är ju som killar är mest ni vet? ...:) Det är oftast vi tjejer som får ta tag i saker och ting om de ska bli gjorda.



Men trots det: frukosten är intagen och nu planerar jag förmiddagsfika på något mysigt ställe med min sambo. Men det känns bara så hopplöst allting...:(

Vi ska till min terapeut ihop kl 14 idag, sänd mig en tanke är ni snälla. Kram till er!!!!

Ska tänka på dig kl 14.

Allt kan kännas hopplöst, och det gör det ibland. Mend et finns ljusa stunder, och dessa ljusa stunder kommer bli fler och komma mer frekvent. Det kan ta tid men det kommer hända.

Ta hand om dig! Kram!

Jag tänker på dig! jag tror på dig även när du själv inte gör det för jag vet att du kan! bara du vill. ok? Ge inte upp nu! Du anar inte hur underbart livet är på andra sidan:)

Sv: Ja, visst undrar man. Att känslor kunde vara så jobbiga att hantera, utan de dåliga stategier man har!! Att använda maten som medel är ju egentligen bara ett sätt att dra ut på det oundvikliga.... tids nog måste man ju våga möta ångesten, i dess fulla kraft. Man tjänar ju egentligen inte ett skvatt på att dra ut på det hela. Så logiskt, egentligen....



Jag hoppas verkligen det gick bra hos terapeuten idag och att det blev en god fm-fika. För visst är det gott med fika, tycker du inte??



Kram på dig!