Åh tack så jättemycket för er respons på nedanstående inlägg, ni är bara för underbara... har sällan känt sånt stöd som jag gör just nu och det är en så härlig känsla.

Igår var det dags för en ny utmaning då svärföräldrarnas firande av guldbröllop fortsatte med bjudning hemma hos dem. Kl 18:30 var det dags för exotisk bricka med baguette och potatissallad. Fan vad jag fegade med potatissalladen! aaarrrhhhhggggg.... men tog bröd "istället" så det täckte upp kolhydratsdelen. Försöker tänka på Gisela van der Sters bok "Mattillåtet" så mycket jag bara kan när det bråkar i huvudet på mig. 



En timme efter maten dukades det upp 7 (!) sorters kakor. Och herregud, jag har VERKLIGEN svårt för fika när det inte är som efterrätt... Och dessutom visste jag att tårtan stod och väntade runt hörnet... Åhh... det är så svårt att se varje måltid som NY och inte tänka vare sig framåt eller bakåt på vad man har ätit och ska äta..!



Sen ville jag ju visa svärmor att hennes hembakta kakor var uppskattade. För det var dem! Det är ju enormt vad de gamla damerna kan baka..! Och så kommer äs och ställer till det i mitt huvud. Vilka dilemman det blir hela tiden! Hatar äs! Två kakor och en bulle blev det. Sen Brittatårta (min favorit..) på det.



Men det viktigaste av allt var att jag DELTOG i festen, jag åt, snackade, drog skämt, lyssnade på de andra och var avslappnad helt enkelt. Jag som flera gånger t o m STANNAT HEMMA på grund av att jag inte pallat följa med och möta ångesten... (och givetvis har jag ju då hetsat). Jag älskar min killes familj, de är så underbara och äntligen kan jag ta tillvara på tillfällena vi ses. Inte en dag för tidigt!

Hur mår ni? Hur går det för er därute? Jag får in och kika läget hos er!