Jag bara sprutar ur mig inlägg nu.. Har ett stort behov av att ventilera mina tankar.

Det som jag just nu grubblar på är att sluta i terapi för tillfället. Jag vet, varningsklockan ringer även hos mig och jag är medveten om att detta kan klinga illa. Men nu har jag gått i terapi i över ett år och jag är inne i en period av bristande motivation. Terapin stressar mig, jag självskadar efteråt, min relation till terapeuten blir sämre.

Hon (terapeuten) kör på i 180 och bredvid står jag och hänger inte riktigt med. Hon messar mig varje (!) morgon och frågar om jag ätit frukost! Jag klarar inte av sånt, jag är en sån prestationsmänniska och lyckas jag inte är jag rädd för att hon ska ringa och börja tjata. Jag är inte redo att samarbeta på det sättet hon vill, min kära sambo och vårt liv till trots. Jag kan inte göra allt för alla andra utan att själv hitta min inre fulla motivation och få ut max av terapin. Jag älskar gruppterapin, det gör jag verkligen men den måste ju kombineras med individualterapi...

Med detta menar jag inte att jag ska sluta min kamp mot ätstörningarna. Absolut inte!!! Den måste fortsätta,men kanske kan jag försöka jobba på egen hand ett tag. och testa? Ska ha fikamöte med en väninna imon (en av mina kollegor) och diskutera min situation och mitt mående lite. det är inte alltid det funkar att göra det med sambon eller familj i övrigt. Jag har blivit så anti terapin att det känns som att den tjänat ut sitt syfte för tillfället.