Mer terapitankar
Anledningen att jag bestämt mig för detta är att jag nyss kom hem från min kollega/vän. Hon sa till mig rakt ut att om jag fortsätter som jag gör nu riskerar jag att dö, att mina inre organ inte kommer att klara mer nu. Dessutom att jag har att välja på liv eller död. Rent krasst är det så. Jag är så tacksam för hennes ord. Hon sa dessutom till mig att jag måste vara mer öppen och ärlig med min terapeut och faktiskt berätta för terapeuten hur jag känner gentemot henne och olika terapimetoder. Samt att jag inte ska fokusera på vikten mer, utan på mitt inre. Att ge mina organ det de behöver.
Detta är inget som kommer vända läget drastiskt, men hon sådde några frön i mitt medvetande...
Tycker det är bra att du ska fortsätta i terapi. Men som sagt ni kan ju ta det lite lugnare om terapin som den har varit gör dig stressad och du blir sämre i stället för bättre. blir orolig när jag läser din blogg. har du börjat helsvälta? Får du i dig något? Vet att det handlar om så mycket mer än mat. Men blir orolig att du ska kollapsa av näringsbrist. vet du vad nu åt jag en stor stor bit med entrecokött, mycket pmommesfrites, massa barniessås till middag. Och jag har en konstig grej som jag gör efter måltider och det är att känna mig på magen. skitjobbigt är det. kan säga att jag hetsåt förut idag också. men magen var som vanligt ändå du. man kan äta mycket. Vet inte vad jag ville ha sagt med detta. Bara att det inte är farligt att äta.
Ungefär sådär såg min vändpunkt ut också...
Min fina vän blev plötsligt allvarlig en dag, såg mig rakt in i ögonen och sa åt mig att hon älskade mig och att jag måste söka hjälp nu! När som helst kunde hjärtat sluta slå och jag falla ihop på träningsgolvet, och det ville hon inte ha på sitt ansvar...
Några veckor efter det vågade jag ta emot hjälp från sjukhuset på riktigt...
Tror att det är bra att inte fokusera på vikten för mycket. För mig blev det en väldig lättnad när jag slapp viktångesten.
Kram på dig!
Kram på dig, kämpa vidare! <3
