Att ha mat hemma
- Jag är rädd för hets
- Jag känner att jag småäter och får i mig mer mat än jag gör om vi inte har så mycket mat hemma
Att vi inte har så mycket mat hemma ställer till det på följande vis:
- Ekonomiskt (storhandla och ha massa matlådor funkar inte)
- Tidsmässigt (måste handla oftare)
- Det går inte att snacksa nån gång ibland när man blir sugen (har vi godis, glass och dyl hemma är jag rädd att för mycket eller allt slinker ner på samma gång och alltså inte bara en liten smakbit)
Rent logiskt vet jag ju att äter jag tillräckligt slipper jag sug och då försvinner problemet. Men innan jag är där så är detta skitjobbigt tycker jag.
Jag förstår dig precis. Känner samma sak. Är livrädd för hets. Så jag har inget socker eller mjöl hemma. Inga kakor el godis. Ingen ost. Inget mjukt bröd. Har knappt nåt:(
Men det funkar ju när man är singel o bor ensam som jag annars kan det ju bli problematiskt förstår jag... Kan han inte "gömma" vissa matvaror om du är rädd för hets? Så gjorde mamma när jag bodde hos henne.
Kram
Vet precis hur det känns, hade samma problem när jag var sambo. Men man måste ha tålamod, en dag kanske det kan fungera när du mår bättre, just nu är det inte läge, du mår inte tillräckligt bra. Men i framtiden kommer det kanske att gå. Och gömma funkade inte för mig alls, stressade mig som attans och gjorde mig nästan manisk i mitt letande. Och när jag väl hittade gömslet så var jag ju tvungen att handla nytt för att han inte skulle komma på mig. För det första gör det att jag var tvungen att gå till affären vilket aldrig slutar bra och för det andra så blev det att jag itne var sann mot min sambo och började ljuga för att skydda mig själv.
Kram
Det är svårt det där med att inte kunna ha mat hemma, samtidigt som man vet om att sambon skulle vilja ha det så. Att kunna ta en chokladbit då och då eller kunna ha vitt bröd hemma som min sambon tycker om, har vi löst genom att; Han köper choklad som jag definitivt inte tål, och han köper allt oftare lösbröd i mindre mängd. Det får vara så ett tag, men samtidigt är det svårt för man vill ju så gärna att det skulle fungera med att ha all slags mat hemma. Det kanske funkar för oss om ett tag. Vem vet?
Kram!
