Tid och lögner

En läsare kommenterade senaste inlägget med något som jag tror att vi alla kan känna igen; nämligen tiden man kastar bort pga ätstörningen och lögnerna som den medför.

En hel helg kan försvinna i ätstörningens klor. Man undviker sociala sammanhang. Skulle man mot all förmodan deltaga i något socialt sammanhang så är man ändå någon helt annanstans (nämligen upptagen med att längta hem eller bort, eller totalt upptagen med att hata sig själv och fundera kring om alla på festen ser ens uppenbara brister). Rädslan för kalorier förstör både middagar och drinkar och att fullt ut engagera sig i samtal med andra är väldigt svårt. Hur många gånger har jag inte känt mig helt frånvarande på en fest och undrat om det märks?

Och lögnerna då... alla dessa lögner! Och allt smusslande! Som också är en sorts lögn. Glädjen att sambon ska jobba på lördagen för då har man en hel dag till hets (eller svält också för den delen), för att sen låtsas som ingenting när han kommer hem. Trots att man i huvudet ser allt man ätit, slängt och spolat ner i toaletten...

För att inte tala om de gånger jag ljugit för sambon om att jag varit på terapin fast jag ringt in till sjukhuset och sagt(läs: ljugit) att jag är sjuk och inte kan komma dit. Istället har jag varit hemma och umgåtts med äs. 



Lögnerna befäster ens bild av sig själv som en falsk människa. Ibland lurar man sig själv också (eller ja.. ganska ofta faktiskt) och tänker att; "men vadå? jag vill verkligen ha en mysig filmkväll med godis/mat/fika istället för att gå på den där festen". Yeah right.. godiset och en massa annat är ofta uppätet långt innan filmintrot satt igång. Och man känner sig mer ensam än nånsin. Och samtidigt lättad. Lättad att slippa det sociala, slippa synas, och istället få umgås med sin ätstörning fullt ut. På ätstörningens villkor givetvis.

Men det är ju så. Ätstörningen ger ju oss ändå på något sätt nånting. Den har erbjudit en väg ut ur ett problem i grund och botten. Den har blivit ens enda vän, en vän som ger tröst och stryk. Den fyller ut tiden, motar bort ångesten en stund och fyller det där tomma hålet i hjärtat...


Kommentarer
Postat av: Lisa

Såå sorgligt, men sååå sant! :(

2011-02-24 @ 18:40:07 / URL: http://www.hatkarlek.wordpress.com
Postat av: Lisa

Tack! Ja, jag har det med mig, även ifall jag inte har nått matschema direkt, men förstår vad du menar:)

hur går det för dig nu? hur mår du? stor kram

2011-02-24 @ 20:21:05 / URL: http://www.hatkarlek.wordpress.com
Postat av: My

Verkligen sant det du skriver, tyvärr får man väl säga också :(



Kram <3

2011-02-24 @ 20:21:12 / URL: http://tankarimy.blogspot.com
Postat av: ellinor

Känns ändå som jag har kommit ut ur smusslandet en hel del. Men absolut inte borta. Men nej ljuger inte längre. Vilket är ett framsteg. Men har ju tagit 19 år att komma dit också. men gud ja vad man känner igen sig hur man varit genom åren och såklart även nu ibland också. En ätstörning tar ju upp hela livet. Tar sällan semester:(

2011-02-24 @ 23:40:55 / URL: http://ellinorss.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus