Inatt har jag skrikit mer än jag sovit. "SLUTA!!" "NEEEEEEEJ!" osv. Orkar inte tänka mer på dessa drömmar just nu. Kan bara konstatera att äs-monstret försöker göra det svårt för mig att jobba för det friska, inte minst genom att orsaka trötthet som ju minskar motståndskraften.



MEN!

Jag är lika jävlig tillbaka! Frukost (som vanligt), trots en extra macka till kvällsmålet efter festen vi var på igår. Hade KORTÄRMAT på festen förresten. För första gången på flera år faktiskt... och det var jättejobbigt, men jag gjorde det bara för att ställa till det för äs riktigt ordentligt. Det gör ju han för mig. Så nu är det MIN tur att ge igen för all skit han åsamkat mig. 



Och jag lever än. Jag sitter här i soffan, i kläder vars passform ändras lite hela tiden. Och ja, det smärtar, det gör ont.. men det är INGENTING om man jämför med hur de senaste åren smärtat mig!! Det måste vara värt det här för att en gång för alla få ett friskt och fritt liv igen.

 

Idag är det nyårsafton.

Mina tankar går till alla er därute som, liksom jag, kämpar med en ätstörning. Jag vet hur ni har det, jag vet vilket helvete det är. Tänker på er så himla mycket och önskar jag kunde få ge var och varannan av er en stor, varm kram. Ni är mina hjältar och lova att inte ge upp, lova att inte låta sjukdomen vinna och krossa er!

Varje dag är NY, det finns inget som säger att året som kommer inte kan vara året som några av oss blir friska, några kanske tar sitt första steg mot tillfrisknande, någon annan vågar erkänna vidden av sin sjukdom osv.

Gott nytt år önskar jag oss alla, samt sänder ut oändligt med kramar i etern. NI ÄR VÄRDEFULLA!!!<3