...har två knäckemackor, müsli, fil och banan i mun! Helvete vad det tar emot. Men jag försöker skriva här samtidigt och bara tugga, tugga, tugga. Försöker att inte tänka på den mat som jag åt utöver det jag brukar igårkväll. Det är historia nu. Dessutom behövde jag säkert det där käket. Jag laddar nu för ett tidigt frisörbesök och sedan jobb.



Du anonym som skrev så fina ord om mig och min blogg, å vad glad jag blir! Fina du<3 Tillsammans är vi starka och kan knäcka det här monstret inom oss..! Måste citera Afzelius (hahaha):

"Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå,
men det kan va svårt att tro när man inte ser den"

Eh ja, det kan vara JÄVLIGT svårt att tro att något alls kan bli bättre när man ligger i sin säng på kvällen och vrider sig i ångest och det känns som att man inte vill en enda dag till! Men jag måste tro attVi kan få uppleva det där blåa, vi kan få se det vi också!



Nähä nu måste jag smeta på lite färg i det här trötta ansiktet, annars är jag rädd att skrämma slag på min frisör och det vore ju synd:) Tänker på er därute<3