Ytterligare ett morgoninlägg.. jag satt innan på frukosten här på jobbet och smaskade i mig min smörgås. Jag har gått från stark fobi för att äta tillsammans med andra till att inte ha några som helst problem med det. Känns overkligt, men bra!

(Jag pratade med den nya killen.. vet ni, han flirtar faktiskt med mig!:O Jag blir ju helt rädd, men samtidigt smickrad faktiskt...)

Med det var inte flirtande jag skulle skriva om utan på rasten övermannades jag av en känsla: jag kände helt plötsligt en enorm LÄNGTAN.. Vill bli frisk och få ett normalt liv snarast! Hörni, jag vet nu säkert att jag trots mitt dagliga hetsande nu VILL ha ett annat liv, ett liv utan ätstörningar där JAG får blomma ut!

Och fy fasen vad ledsen jag helt plötsligt kände mig till följd av denna längtan. Jag är tamejsjutton sjuk, det är allvarligt och det kan ta lång tid (innebärande en tuff kamp) innan jag är fri från symptom..:( Åh fy vad jag vill vara frisk NU!!!!!!!!!!!!!