Jeje....
I övrigt har jag också precis smaskat klart på tortillas med grillad kyckling och diverse smaskiga tillbehör som sallad, sås, paprika. Känns som att jag åt lite i underkant så det blir en macka extra till kvällsmålet, alternativt mer müsli. Fan vad präktig jag lät nu... typ som att "en macka hit eller dit är väl ingen match!?"
Så lätt ÄR det dock inte, hell no..! Och det vet ni därute också ju... Det är typ ett världskrig i huvudet varje gång, varje måltid, varje macka. Men eftersom det inte händer något oväntat med vikten (typ att den skenar iväg uppåt i takt med "full fart framåt mannar!!!") så underlättar det för mig att smaska på, dvs TUGGA, TUGGA, TUGGA och försöka mitt bästa att bara ta det lugnt och låta kroppen sköta sitt arbete.
I övrigt så är det ångest i form av oro, rädsla och deprimerade tankar i mitt huvud just nu. Men jag försöker alltså att INTE ta ut det över maten. Det är svårt, men det måste gå för det känns som att jag inte kan (eller vill heller för den delen) svälta kroppen längre.
Ha en fin kväll nu önskar präktiga jag
Hej! Först måste jag bara säga hur mycket jag uppskattar dina kommentarer. Du har verkligen en förmåga att träffa RÄTT i prick! (eller vad man säger?) Men verkligen säga rätt saker, saker som stämmer, som berör! Händer flera gånger att jag blir tårögd^^
Kommentar 1.
Jäklar, får vara glad att jag inte lägger 25000 på 3 månader i alla fall. Är ju för fan 100 000 på 1 år!!! (Jag lägger väll "bara" halva den summan på min bulimi. Och då får jag räkna med diverse laxer och olika typer av "preparat" som jag köper ibland! Men urs slöseri med pengar för en fattig student som jag:S
Kommentar 2.
Så sant som du säger alltihop! Att man måste äta är ju ett faktum. Så även om jag mår som en kung de dagar jag lyckas med min fasta och blir som "hög"... så kommer ju den totala energilösheten efter. Och då när jag sen ska äta - ja fan då skriker väll kroppen efter mat, så då är det ju inte så konstigt att man hetsar. MEN det är ändå mer ångesten av att överhuvudtaget äta. Tankarna sätts igång lixom! Så även om jag nu lyckas med en lite normalare mängd men som ger tillräcklig energi för att jobba.... så likförbannat känner jag tvånget att hetsa ett par timmar senare! "jag måste" .. JAG kan ju omöjligt äta utan att hetsa?! Hallå? Det går ju inte. Det går ju inte ihop. NEJ NEJ NEJ skriker det inom mig. (Även om jag igår var skit stolt över min normalaste frukost hittills.... så MÅSTE jag ju hetsa och spy sen. Och förstöra. Fan!)
Och jag vet inte, har som inte motivationen. Jag "vill" få äta och kräkas. Jag vill få moffa mina donauts med jordgubbsglasyr och mina glasspaket! Blir livrädd av bara tanken på att någon skulle ta den möjligheten ifrån mig. Vadå äta normalt? Om jag äter "normalt" så innebär det nyttigt nyttigt nyttigt. Jag måste alltid ha svart eller vitt känns det som. Inga mellanting. Det ena - eller det andra.
Men så kommer man in här på din blogg... och du har precis samma tankar (väldigt mycket i alla fall!) och DU kämpar ju på så bra. DU klarar det ju. DU har inte gått upp 100kilo. DET är motiverande.
Kan faktiskt säga, att jag när jag försökt med mina frukostar har tänkt på dig och din blogg ^^ (sen att mina frukostar alltid går överstyr och gärna blir 6 mackor med smör med mega ångest till följd då jag inte hunnit spy för att jag ska till jobb är ju en annan femma....med undantag för gårdagens försök som faktiskt var pluspoäng på!)
Nu ska jag sluta svamla känner jag:P Innan jag skriver en hel roman!
Lycka till med festligheterna i helgen. Jag tror att det kommer gå bra och hur bra kommer det inte kännas efteråt?
Kram på dig
JÄKLAR... "innan jag skriver en hel roman".. det var lite sent för det. Märkte inte att jag skrev så långt ^^ Haha förlåt!
Jag tycker du kämpar på jättebra! Det är nog det som gäller. Tugga svälja och försöka att inte tänka så mycket. Så småningom går det automatiskt, om än inte utan ångest. Övergången är nog värst. Hoppas jag i alla fall...
Kram
Hej!
Vad duktig du är som kämpar på så bra. Jag försöker själv att påminna mig om att tugga maten, men än så länge så sitter det långt ifrån ryggmärgen.
Massa kramar!
Hej, tack för dina omtänksamma ord. Orkar inte riktigt med att läsa just nu men hoppas allt är ok. Ville som sagt var bara säga hej
kram
Just nu är det världskrig vid varje måltid. Men kriget kommer minska. Och ja att tugga är superviktig. Jag tuggar nog för dåligt många ggr. Minns första gången jag hörde ett föredrag av Gisela van der stern, var nog 1999 och hon sa att man skulle tugga varje tugga 25 ggr trodde jag att hon skämtade. Fast fil kan ju tex vara lite svårt att tugga 25 ggr. Just det där att börja tänka om och inte låta allt gå ut över maten är svårt. För om man har gjort det år efter år blir det ju en vana. Man vet inte alls vad man ska göra i stället? Jätteångest då måste man ju hetsäta. Men då försöka att göra andra saker för att lätta ångesten. För finns ju betydligt bättre saker än att döva ångest än mat. Men vem har sagt att det ska vara lätt.
